Man kan ju undra
har AFTONBLADET ersatt tidningen PRO pensionären som huvudorgan?
Det verkar inte bättre. Ska man tro PRO pensionären är det en tidning som tillvaratar medlemmarnas intressen, alltså pensionärernas. Såhär presenterar sig tidningen: ”din medlemstidning från PRO, Pensionärernas Riksorganisation – partipolitiskt obunden”.

Nåja, att tillvarata pensionärernas intressen skriver man inte ut klart och tydligt. De säger bara att det är en medlemstidning. Men den är ju utgiven av Pensionärernas Riksorganisation och det är väl i rimlighetens namn en intresseorganisation för pensionärerna. Och då är det också rimligt att tidningen innehåller artiklar om hur det är att vara pensionär i dagens samhälle i Sverige. Men det kan ju vara så enkelt som att vi har att göra med ”Manor Farm”!
”Nästan 40 år i yrkeslivet, men en pension som hon inte skulle kunna leva på om hon inte var gift. Så ser det ut för Anita Allberg i Simrishamn.” Nej, en sådan artikel hittar man inte i PRO pensionären, men väl i AFTONBLADET.
Men vad skriver då PRO pensionären om och vad använder de sitt spaltutrymme åt?
En sak är klar, spaltutrymme finns för att lyfta fram vad som verkligen är viktigt för pensionärerna, pensionssystemet som inte ger hälften av lönen! Och finns det inte plats så behöver de ju inte ägna fem sidor åt korsord!

Å andra sidan är det ett billigt tidsfördriv för en fattig pensionär om den har råd med medlemskapet och kan få tidningen. Jag är dock inte säker på att de fattigaste kostar på sig det även om det bara rör sig om drygt trehundra kronor per år. Räcker inte pengarna så måste allt onödigt avvaras. Och ett medlemskap i PRO förefaller totalt onödigt då organisationen inte driver frågan om ett annat och bättre pensionssystem och när en arg pensionär endast figurerar i korsordet!
Men om man är med, då kan man anmäla sig att gå en kurs, som synes i bilden nedan.

Givetvis måste man ha pengar till det också. Men om man har det, då kan man som synes gå följande kurser:
Bugg/Foxtrot, Dansvecka, Gammeldans, Linedance, Lindy hop/Swing, Seniordansvecka, Sittande dans, Standard pardans, Zumba gold, Boule, Frigörande dans i mindfulness, Golfkurs, Gör ditt hem till ett hälsohem, Mindfulness bas, Vegetarisk matlagning, Naturvandring i Färnebofjärdens nationalpark, Data. Dessutom finns kurser om Stockholm, Sverige då och nu, Vår vida värld, Europa, Livsstil/Livsåskådning, Svenska som andra språk, Snok, Allmän kurs. Skrivarkurs.
Även om nu en fattigpensionär från landet har råd att åka till Solna, eller bor nära Gysinge så undrar jag om dessa kurser står högst på önskelistan. En kurs i att blogga eller att göra sin röst hörd borde väl vara mera på sin plats. Kanske det ryms inom kurserna ”Skriva” och ”Data”? Men jag tillåter mig att tvivla. Och varför inte en kurs i hur demokrati och påverkan fungerar inom PRO, men det hade nog varit en riktig rysare och inget för ett svagt hjärta!
Det är sällan PRO pensionären tar upp politik över huvud taget. Men i nummer 9 2015 hände det faktiskt!

Det var ju välkommet för då fick vi veta vilka ideologer PRO lyssnar på. Här förstorat, bara att läsa innantill.

Ovanstående tunga aktörer lyssnar uppenbarligen PRO:s ledning till. Men så skriver AFTONBLADET om pensionerna: ”Varannan svensk litar inte på pensionssystemet. Det visade siffror från Aftonbladet/Inizio som publicerades i torsdags.” Och nu måste våra pensionärsorganisationers ledare ta till orda för att rädda ansiktet.
PRO, SKPF och SPF Seniorerna rapar upp sina floskler och påstår att man måste se över hela pensionssystemet! I vart fall har jag inte sett att PRO har skrivit om det i medlemstidningen. Det borde ju vara en stående spalt i varje nummer där man redogjorde för vad man egentligen gör i frågan och på vilket sätt man trycker på.
PRO:s ordförande, Christina Tallberg, tycks medveten om pensionärers situation. Det är ju gott det. Så här säger hon till AFTONBLADET:
”Många pensionärer… måste … avstå från mat, kläder och social samvaro … Det är inte värdigt Sverige. Vi har medlemmar som inte har råd att gå på möten där man förväntas betala för smörgåsen till kaffet. Och de skäms över sin situation. Det är inte de som ska skämmas utan samhället.
… dör någon, eller paret skiljer sig, får det förödande effekter för ekonomin … att inte ha råd att gå till tandläkaren eller köpa nya glasögon. Och det värsta är kanske att de fattiga äldre blir allt fler. På 1990-talet fanns 75 000 svenska pensionärer under EU:s fattigdomsgräns. I dag är det 225 000.
… mindre än 11 500 kronor i månaden, inklusive alla bidrag. … inkomster långt under den nivån … högre hyror – bostadstillägget … maximalt 5 090 kronor … små lägenheter kostar … långt mer … en fattigpensionär har så litet som runt 4 000-5 000 kronor kvar … och det finns de som har ännu mindre. … sammanlagt sänkt inkomstpensionerna med 1 420 kronor de senaste fem åren.”

I AFTONBLADET har PRO:s ordförande Christina Tallberg (läs hennes egen (S)krön-ika) bara en lösning på problemet: bromsen måste bort!
Christina Rogestam, som är ordförande för SPF Seniorerna, är lite skarpare i sina krav. Hon säger att ”hela pensionssystemet måste ses över.” Och det är ju helt rätt. Frågan är hur hon menar.
”SPF:s beräkningar visar att bromsen, enligt prognoser för de kommande åren, kommer att ha kostat svenska pensionärer 70-75 miljarder kronor i förlorad inkomst mellan 2010 och 2017.”
Christina Rogestam har ju i alla fall den goda smaken att skriva ett debattinlägg på AFTONBLADET: ”Äldre blir fattiga och politikerna tiger”. Underrubriken lyder: ”SPF Seniorerna: Hur kan låg pension vara ok när låg lön inte är det?”
Hon inleder med följande rader, påpassligt nu i tider när det talas om lägre löner för ungdomar och nyanlända: ”Frågan om sänkta ingångslöner engagerar partiledare, facken och forskare. En ingångslön brutto på 15 000 kronor i månaden går inte att leva på menar några, det anses vara en ovärdig inkomstnivå. Snittpensionen i Sverige i dag ligger på strax över 16 000 kronor brutto per månad, och vi seniorer betalar dessutom högre skatt än löntagare.
Med andra ord, nära hälften av landets pensionärer har inkomstnivåer som i andra sammanhang anses ovärdiga. Det är därför anmärkningsvärt att vi varken ser protester eller reformförslag från partiledarna för att förbättra situationen för pensionärerna.”
Mot slutet av debattinlägget konstaterar Christina Rogestam: ”Pensionssystemet är underfinansierat … så länge det nuvarande pensionssystemet inte förändras kommer pensionerna fortsätta att halka efter inkomstutvecklingen och ligga på dessa ovärdiga nivåer.”
Även Berit Bölander (SKPF, Svenska kommunalpensionärernas förbund) säger att hela pensionssystemet måste ses över, men hur, det får vi inget svar på.
Vi hade ett fungerade ATP-system, men Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet (numera Liberalerna) och Kristdemokraterna skrotade ju det systemet för att det blev för dyrt, tyckte man. Vänsterpartiet fick aldrig vara med i uppgörelsen! De hade väl avslöjat vad det gick ut på, att sänka pensionerna drastiskt, för en sak är ju självklar, skapar man ett billigare system så blir det mindre till pensioner!
”ATP-systemet trädde i kraft den 1 januari 1960 och … 1994 fattade riksdagen beslut … att det var för kostsamt med ett förmånsbaserat system. Vänsterpartiet … motsatte sig förändringen.” / Wikipedia
Varför?
Gör verkligen PRO något åt saken, mer än att snacka om bromsen? I så fall undrar jag varför PRO inte håller sina medlemmar informerade om frågor som drivs och hur de drivs! Men en liten skymt om PRO:s politik fick jag för ovanlighets skull i ovan nämnda artikel, PRO AKTUELLT:

Vi ska alltså jobba längre! Vi ska tidigare in på arbetsmarknaden och vi ska jobba högre upp i åren. Det var beskedet när pensionerna stod i fokus på ”Gysinge Akademi 2015” med PRO som arrangör! Tack, då vet vi det. Då vet vi att PRO har samma uppfattning som folkpartist-liberalen Bo Könberg. Och kanske PRO till och med håller med den inbjudne moderaten Lars-Arne Staxäng, som tycker att det nuvarande pensionssystemet är bättre (än ATP-systemet, måste han ju mena)!
Jag vill nog fråga mig varför en pensionärsorganisation bjuder in personer med direkt arbetarföraktande inställning! Men det skriver inte PRO pensionären ett enda ord om!
Den där undran har givetvis ett helt självklart svar. Ledningen för pensionärsorganisationerna, inklusive PRO, är delar av precis samma politiska etablissemang som har försatt pensionärer på undantag!
Eftersom PRO:s politik inte gagnar medlemmarna ska dessa inte intressera sig för politik. Alltså ger ordet ”politik” inget resultat i en sökning på PRO:s hemsida.

Medlemmarna ska ägna sig åt lekar och låta sig underhållas istället. Det syns i kursutbudet och det syns på lokal nivå.

Hela vägen från toppen till botten genomsyras organisationen av denna idé: ”håll dem vid gott mod, men låt dem inte komma på tanken att fundera över politik!”
Sanningen ser ut så här: ”225 000 svenska pensionärer under EU:s fattigdomsgräns. Mer än varannan kvinna får statlig garantipension. Sverige – en gång i topp – är på väg mot botten i EU:s pensionsliga. Alla måste jobba längre – helst till 70 år. Det är facit drygt 15 år efter att det nya pensionssystemet infördes.” AFTONBLADET tillägger att 2048 kommer pensionärer att bara få ut 48% i pension av vad de fick i lön.Och det gäller alltså även män. Sanningen är att det redan förhåller sig på det sättet. Må vara hänt att AB inte har full koll på dagens läge, men värre är att PRO pensionären inte har skrivit ett enda ord om det.

Jag skulle gärna ha sett PRO pensionären skriva om den fruktansvärda lögnpropaganda som föregick det nya pensionssystemets införande då ATP-systemet skrotades. Då lät det såhär: ”… alla skulle bli vinnare i det nya pensionssystemet som ersatte ATP. Ju mer man jobbade, desto högre skulle pensionen bli … som grädde på moset fanns chansen att bli miljonär på äldre dar: med premiepensionen i aktiefonder kunde sparkapitalet växa sig nästan hur stort som helst, bara man placerade rätt.
Reklamfilmer från nystartade Premiepensionsmyndigheten peppade svenskarna att inte låta sig skrämmas av de 600 fonderna att välja bland – på sikt skulle alltid aktier ge bättre avkastning än bankräntor.
Lågavlönade LO-kvinnor med långa yrkesliv skulle bli verkliga vinnare … varje intjänad krona skulle ge pension, och fyra barnår med pensionsrätt, skulle LO-tjejerna faktiskt få högre pension än i det gamla ATP-systemet.
Och kanske bäst av allt: systemet var ‘robust’ och självförsörjande, och ställt utanför statens affärer. Helt unikt. För all framtid skulle Sverige slippa politiska trätor om pensionerna – fem riksdagspartier, alla de borgerliga plus Socialdemokraterna stod bakom.”
I samma artikel skriver AFTONBLADET också: ”I det gamla ATP-systemet var tanken att man skulle få 65 procent av lönen (* min anm. längre ned) de 15 bästa åren i pension, plus tjänstepension ovanpå det. Men i det nya systemet menade man 65 procent av genomsnittsinkomsten under livet, säger Kjell-Olof Feldt.” Man var alltså redan från början ute efter att lura oss alla. Det var ju en tid då liberalismen skördade snabba framgångar i svensk politik och Socialdemokraterna hade precis lagt sig platt för Milton Friedmans arbetarfientliga politik.
Helt ärligt, jag gick aldrig på det. Jag säger det inte för att slå mig för bröstet. Jag insåg det av det skäl jag nämnde ovan: ”en sak är ju självklar, skapar man ett billigare system så blir det mindre till pensioner!”
*65% av lönen! Mina föräldrar fick totalt sett ut 80% av lönen och det var ju det normala på den tiden. Idag handlar det om knappt 50%, som sagt!

Om du har orkat läsa ända hit behöver du nog inte längre tvivla på var PRO står när organisationen bjuder in Bo Könberg som talare, ATP-systemets slaktare. Som borgerlig politiker blev han själaglad när han rodde slakten i hamn, för partierna på högerkanten var ju redan från början emot att ATP infördes.

”Ännu 1947 hade var tredje pensionär understöd från fattigvården.” Idag har snart var tredje socialhjälp!
”…motståndet från borgarpartierna och Svenska Arbetsgivarföreningen var starkt och fler utredningar följde under 1950-talet. Då mobiliserades de arbetande på bred front genom bildandet av lokala ATP-kommittéer som studerade, arrangerade möten och propagerade för pensionsreformen.” Det är dags för PRO att mobilisera om de ska ta tillbaka det förtroende som organisationen tappar bland medlemmarna! Men det är väl till att vara optimist. Klicka dig till citatens källa.
Tidigare inlägg om pension:
Svält förnöjd
Ännu inget svar
Gilla detta:
Gilla Laddar in …