Allt ojämlikare Sverige

Tillväxt

 

och inkomstklyftor

Nu motbevisar OECD vad borgerliga ekonomer och högern vill få oss att tro.

OECD har släppt en rapport om ekonomiska klyftors ­inverkan på tillväxten. Den går stick i stäv med högerns traditionella syn på förhållandet mellan tillväxt och omfördelning. Och den synen var länge även den ekonomiska forskningens syn på förhållandet.

 Den nya OECD-rapporten är en del i den flodvåg nu väller fram och motbevisar dogmerna. Det finns helt enkelt inget som visar att omfördelande politik som skatter och sociala skyddsnät skadar tillväxten utan tvärt om är det så att jämlikhet och ekonomisk rättvisa har en positiv inverkan på ­ekonomin. Det borde inte vara någon nyhet. Hela Sveriges ekonomi under 50-, 60- och 70-talen bevisar det. Då minskade klyftorna i Sverige medan ekonomin ständigt gick brant uppåt!

OECD har studerat ett antal länder mellan 1985 och 2005. Under denna tid beräknar OECD att tillväxten i Storbritannien, USA och ­Italien skulle ha varit 10% högre om länderna hade minskat klyftorna i stället för att öka dem! Och det hade även gällt Sverige! nu är det istället så att klyftorna har ökat snabbare i Sverige än i något ­annat OECD-land de senaste 20 åren! Och under Fredrik Reinfeldts regim har skatterna sänkts som aldrig förr, de sociala skyddsnäten har urholkats till nivåer från 50-talet, människor ­har utförsäkrats och tvingats till socialhjälp medan de rika har blivit mycket rikare.

 

Det har skapats ett samhällsklimat som främlingsfientliga krafter kan utnyttja. Dessa krafter lägger skulden för allt i samhället på invandringspolitiken och invandrarna. Ska vi kunna vända trenden måste vi minska inkomstklyftorna och bygga upp den välfärd som Alliansen har raserat under åtta år. Men vi måste också kräva att Socialdemokratin tar tag frågan. Klyftorna ökade ju redan när sossarna satt som regeringsparti. Inte minst måste pensionerna höjas, vilka sossarna har varit med om att sänka rejält.

Tre rekommenderade video:

En kunglig middag

Ingen Nobelfest för Åkesson

han bjöds på lunch med Kungen istället

Det är lite historia nu, men kanske lika aktuellt ändå. ”Sverigedemokraterna har än en gång nobbats från att delta på Nobelfesten. Jimmie Åkesson är den enda partiledaren som inte är bjuden. Men nu får han en möjlighet att träffa Kungen och Kronprinsessan ändå.

Den 6 december är Åkesson nämligen bjuden till lunch på Kungliga slottet. Övriga deltagare under lunchen är enligt Kungahusets kalender Kung Carl XVI Gustaf, Drottning Silvia och Kronprinsessan Victoria.” / Metro, 14 november 2011.

Ja så blev det. Han fick käka lunch med Kungen, som ju som bekant är ättling till en invandrad fransos och således inte är en etnisk svensk, om man ska tala med Jimmies egna ord. Och han fick käka lunch även med drottningen, som ju som bekant är dotter till en Brasiliansk-nazitysk tvättäkta nazist, vilket säkert gjorde att Åkesson kände sig hemtam med värdfolket. Och slutligen var det ju kronprinsessan Viktoria som satt vid bordet och som han fick luncha tillsammans med. Hon tycks ju ha ärvt sin fars, tja vad heter det (snille säger man ju då rakt inte) ??? Med det var Åkesson riktigt hemtam, i det att Viktoria var precis som alla andra som lockas av Åkessons ytliga demagogi.

Jimmie och Silvia hade antagligen en del gemensamma intressen att tala om medan Carl drog sig till minnes andra trevliga middagar med höga potentater från ett land strax söderut och som det talades mycket om i hovet att man hade haft åren innan han blev född. Victoria passade på vid denna middag att fråga om det verkligen kan vara sant som hon har hört att hennes undersåtar inte också gillar Hitler.

 

Jag tror allt det här vägde upp att Åkesson inte fick medvara på Nobelfesten. Maten var säkert bättre också hemma hos kungen.

Mera dagsaktuellt är dock att Åkesson fortfarande är sjukskriven.

Jag förmodar att det var det massiva motståndet under valkampanjen som gjorde att han kom till insikt om sin sjukdom. Och den tycks inte kunna kureras i brådrasket. Det ryktas att han inte kommer att vara frisk till valet i mars, vilket inte förvånar mig. Vanföreställningar är inte lätt att komma tillrätta med.

För visst är det en vanföreställning att de mest utsatta människorna skulle sakna människovärde. Det är ju den politiken som han och Sverigedemokraterna står för. Men de är inte ensamma om den synen på de svagaste i samhället. Så tyckte ju också Adolf Hitler, Åkessons stora ideolog och läromästare. Men även inom Moderaterna råder samma människosyn. Det var därför naturligt att Åkessons parti röstade igenom Alliansens budget. Och därmed stödjer man till exempel en politik som tvingar sjuka ut i ett arbetsliv som de inte klarar och som inte vill ha dem. För vilken arbetsgivare vill ha sjuk arbetskraft?

Människor med MS, reumatism och förslitningar bedöms numera av försäkringskassan, efter direktiv från förra regeringen vara duglig arbetskraft, trots att läkare sagt att de är fysiskt slut. Svårt sjuka, ja till och med de med obotlig cancer som bara väntar på att döden ska infinna sig, kastas ut ur sjukförsäkringen, inte för att de blivit friska, utan för att deras dagar tagit slut. Var tionde som blev utförsäkrad är nu beroende av socialbidrag för att överleva. Och som om detta inte var nog spädde Ulf Kristersson på med att även den starkt ökande psykiska ohälsan, särskilt bland unga som varken pluggar eller arbetar skulle mötas med tvångsarbete istället för att man ökar antalet skolsköterskor, skolläkare och skolpsykologer.

Så där ser det ut när Moderaterna driver igenom förändringar i socialförsäkringssystemen och just sådana lösningar stödjer Jimmie Åkesson och hans parti. De gjorde det under Alliansens regim och de såg också till att denna Alliansregim återkom trots valförlust. För visst har vi en rödgrön regering just nu, men den tvingas regera med en överklassanpassad budget som knåpats ihop av en reaktionär Allians som inte tillåter humanitet.

Så, avslutningsvis; när man tänker på Alliansen och i ännu högre grad när man tänker på Sverigedemokraterna, visst kommer man osökt att tänka på ”Arbeit macht frei”!

I grund och botten är det bara en sak som skiljer Alliansen från Sverigedemokraterna. Alliansen bryr sig inte om vilka som bär upp överklassen, medan Sverigedemokraterna vill att det uteslutande ska vara en ”svensk” arbetarklass.

Nazismens aska har inte slocknat och fler än Sverigedemokraterna blåser på glöden!