Från barn till vuxen
berättas här historien om ett levnadsöde
Dag ut och dag in står han i ur och skur sommar som vinter för att sälja gatutidningen Faktum i akt och mening att dryga ut sitt magra socialbidrag. Skvitt har träffat honom för en intervju och ta reda på hur han hamnade i den inte helt avundsvärda sitsen.
Här är min intervju, mina frågor och svaren jag fick:
Skvitt: ”Hej Dan! Här står du nu igen. Hur går försäljningen?”
Dan: ”Det går inget vidare numera. Tidningen är ju väldigt bra och läsvärd, men en del köper den kanske för sitt dåliga samvete. De vet att de har det mycket bättre än jag. Och då dövar de sig med att ge en tiggare ett par kronor istället för att hosta upp 60 kronor för en läsvärd Faktum.
Skvitt: ”Jaha! Hur länge har du egentligen stått här och sålt denna tidning?”
Dan: ”Omkring 14 år, om jag minns rätt och det gör jag ju!”
Skvitt: ”Jaha, så du menar att innan tiggarna dök upp så gick affärerna bättre. Hur gammal är du om man får fråga?”
Dan: ”Fyllde 61 drygt ett halvår sedan.”
Skvitt: ”Är du göteborgare från början?”
Dan: ”Nä, jag föddes i Kiruna, men sen har jag bott i både Holland och Frankrike innan jag hamnade här i Götet. Och så har jag ju bott i Thailand också. Där träffade jag en bedårande laotisk kvinna som jag sedemera bjöd till Frankrike. ”
Skvitt: ”Jaha, berätta lite om din tid i Holland. För som jag fattar det så bodde du där innan du kom till Frankrike. Hur hamnade du där egentligen?”
Dan: ”Jo, det kom sig av att min pappa, en fransos som mamma träffade på en dans i Kiruna, på hotell Ferrum. Han fick småningom ett jobb i Holland inom samma företag som sysslade med sateliter, så vi flyttade dit.”
Skvitt: ”Salteliter! Jaha, vad var han egentligen för slags yrkesman då?”
Dan: ”Han var ingenjör och vi hade det bra ställt.”
Skvitt: ”Vad gjorde du själv under den holländska tiden?”
Dan: ”Jag gick i den franska skolan i Holland. Så jag kan prata både holländska och franska, men jag har ju självklart också lärt mig engelska. Så jag behärskar fyra språk flytande. Och en rolig sak med holländska, som jag hörde talas om, var hur motståndsrörelsen under kriget avslöjade tyska infiltratörer. De använde nämligen ett lösenord, schveningen, vars uttal inte direkt överensstämmer med stavningen. Det innehåller ett halsljud. Detta ord, en stadsdel i Haag, klarade inte tyskarna av att uttala. Så därmed avslöjade de sig.”
Skvitt: ”Intressant historia! Men var det därefter du flyttade till Frankrike och hur kom det sig?”
Dan: ”Pappa headhuntades av ett franskt företag som sysslade med militära satelliter. Men han avslöjade aldrig att han inte kunde engelska, så jag blev tvungen att översätta militära topphemligheter åt honom, sjutton år gammal. Då gick jag i en internatskola, fast jag vill hellre kalla den ett fängelse. Tre år.”
Skvitt: ”Var det efter internatskolan du reste till Thailand, som en backpacker?”
Dan: ”Nej, det kom långt senare. Jag har aldrig varit backpacker. Jag flög dit och hyrde mig ett hus. Men långt innan dess fick jag jobb på ett japanskt företag som sysslade med medicinska material. Och där lärde jag mig att hantera datorer. Och eftersom jag hade en position som chefsekonom fick jag en av de allra första bärbara datorerna. Den var min egen och på den tiden kostade ju sådana nästan en hel förmögenhet. Det var ju redan i början på 80-talet. Och så fick jag en egen tjänstebil, en BMW. Gissa om jag var stolt av allt detta och vissa var avundsjuka, men det är en annan story!”
Skvitt: ”Hur länge jobbade du med detta då?”
Dan: ”Det var tio år.”
Skvitt: ”Och sen då?”
Dan: ”Jag flyttade till Sverige, gifte mig och skiljde mig kort efteråt. Vi är fortfarande de goaste vänner, faktiskt.
Jag skötte bokföringen för företag. Men efter detta flyttade jag till Thailand och bosatte mig där under ett år. Och sen blev det ett jojjande mellan olika länder, Norge, Frankrike, Sverige och Thailand. Och så fastnade jag i Sverige.”
Skvitt: ”Och hur kom det sig.”
Dan: ”Jag kärade ned mig i en kvinna från Filippinerna. Och så flyttade jag hem till henne. Och så startade jag ett företag och sysslade med översättning. Det gick väldigt bra under många år. Men sen …”
Skvitt: ”Ja just det, sen då? Vad hände då?”
Dan: ”Då kom ju de här avancerade programmen med maskinöversättning. Och då sinade marknaden för sådana som mig. Filippinskan hade större utgifter än inkomster, men det hade jag täckt upp. När jag inte längre klarade det kastade hon ut mig. Jag var ju i princip arbetslös och trots att jag sökte alla jobb jag kunde söka fick jag inget. Min enda lösning var att vända mig till socialen.”
Skvitt: ”Å fan! Det måste ha blivit en rejäl klassresa åt fel håll så att säga. Jag menar, du var ju van att leva lite på stor fot och plötsligt fick du leva på marginalen.”
Dan: ”Det kan man gott säga!”
Skvitt: ”Hur länge sedan var detta?”
Dan: ”Ganska exakt sexton år sedan idag.”
Skvitt: ”Och sen dess har du sålt gatutidningen?”
Dan: ”Nej det kom lite senare. Men snart kändes det nödvändigt eftersom socialens bidrag är minst sagt magert. Jag önskar ingen att leva på den marginalen. Och fast att pensionärer av den fattigaste kategorin tjänar det dubbla mot mig säljer en del av dem Faktum. Men det är ju klart att de har sin hyra att betala också. Det är ju en sak som socialen gör åt mig. Så de har ju egentligen det inte bättre de heller.”
Skvitt: ”Det har du rätt i!”
Skvitt: ”Men låt mig nu sammanfatta allt du har sagt och säga att du har egentligen aldrig misskött dig. Att du hamnat i din situation kunde du knappast ha undvikit. Du är offer för teknikens utveckling och när du drabbades av den så var du för gammal för arbetsmarknaden. Kan det vara så?”
Dan: ”Kanske en bara sammanfattning!”
Skvitt: ”Då får jag tacka dig för denna intervju!”
Dan: ”Tack själv!”
eaqhan 