Nu är måttet rågat


En egen väktare

 

av rädsla för tjuven som tar din rikedom

Det är ju bra för den som har någon rikedom att tala om. Men vem som helst kan få inbrott, även om inbrottstjuvar helst hembesöker hem där det finns något att ta. Som till exempel de besuttna. Därför har de oftast larm och till och med övervakningskameror kopplade direkt till säkerhetsföretag. Sånt har inte vanliga knegare råd med.

”Säkerhetsföretagen lobbar nu för att hushållen borde få göra ett ‘trygghetsavdrag’. Den som installerar lås och larm i sin bostad borde få göra ett ROT/RUT-avdrag för sin investering, argumenterar näringslivet: … ‘Varför inte införa ett skatteavdrag för alla sorters säkerhetstjänster? Ett RUT-avdrag för att hyra in väktare och ordningsvakter’.” Det skriver EXPRESSEN med anledning av SvD:s ledare.

Överklass-avdrag.jpg

Men som EXPRESSEN skriver: ”Otryggheten är redan en klassfråga. Att låta privatpersoner använda ROT- och RUT-avdrag för att köpa säkerhetstjänster skulle spä på den ojämlikheten ytterligare.”

Jovisst. Inte fan ska de besuttna slippa undan ännu mera skatt. Vill de ha väktare så har de råd att pröjsa själva! En del av dem kan ju hämta hem pengarna till det från Caymanöarna, eller var de har gömt undan dem.

Vi vanliga knegare är bara glada om vi har råd med en hemförsäkring och ännu gladare om polisen kommer utan att genast lägga ned utredningen.

Annonser

Det korkade folket


Låg utbildning

 

är liktydigt med låg politisk medvetenhet 

För om man tänker; har man låg utbildning så har man oftast en låg lön, taskigt jobb, dåliga arbetsförhållanden, bor dåligt och kör en rishög till jobbet om man har nåt jobb att köra till eller nåt att köra med. Och man följer inte med i politiken!

”Fan, snacka inte politik!”, som en sa och hellre pratade fotboll. Men på SD skulle han rösta, för det bodde ju bara invandrare i hans miljonprojekt-område! Att partiet står för en extrem högerpolitik kunde han inte genomskåda. En sådan politik var det sista han var betjänt av sett ur hans skuldsatta sociala situation (kronofogden, bostadsbidrag och förtidspension). Kanske han hade levt idag ifall sjukvården hade fungerat bättre och fått mer pengar och resurser. Men för det krävs ju skatter och vänsterpolitik! Då kanske man inte hade glömt att kalla honom till cancerbehandling.

Förmodligen har en arbetarfamilj en bokhylla, men det står inga böcker i den. Det vet både ni och jag. Man läser ju bara sportbladet.

En kliché? Möjligt. Undantag finns ju.

Men på det stora hela så är det tyvärr så att den lågutbildade arbetaren är obildad och okunnig på de flesta områden, men kan förvisso vara en beundransvärt skicklig yrkesman. Det sticker jag inte under stol med och det ska de ha all heder för. Många kan verkligen imponera.

Men när det kommer till den politiska medvetenheten blir jag ju mörkrädd!

Om man tänker efter, så är det ju väldigt få i detta land som har något att vinna på högerpolitiken. Och de partier som vanliga löntagare absolut inte borde ha röstat på är ju självklart C, L, M, Kd och SD. Ändå fick dessa partier sammantaget det största stödet av väljarna.

Folk är korkade. Hur kan man rösta på partier som driver en politik som man förlorar på? Hade de röstat på partier som gynnar dem själva hade dessa partier aldrig kommit över 4%-spärren!

Det finns ju bara en förklaring, folk är korkade! De saknar politisk kunskap! Och just detta har jag ett annat bevis för. Det handlar om sökningar på Google. På frågan ”Hur” söktes det allra mest på frågan ”Hur röstar man?”! Det säger väl allt!

Korkat folk.jpg

På femte plats kom frågan ”Hur länge är vallokalerna öppna?”. Man kan alltså inte läsa innantill i informationen som kommer med röstkortet! Det är ju skrämmande!

På tionde plats kom frågan om hur man röstar blankt. Snacka om okunskap!

Om undersökningen av de vanligaste frågesökningarna på Google tjugohundraarton kan du se här.

Konklusion

Att vi nu har ett läge i Sverige där det är så svårt att bilda regering och att vi sannolikt får en regering bestående av högerpartier som kommer att driva en högerpolitik som få är betjänta av beror enbart på att vanliga arbetande löntagare inte begriper sig på politik. De röstar helt enkelt helt fel!

Korkat folk 2.jpg

Visst är det skrämmande!

För om man tänker efter, så om man har en låg utbildning så läser man aldrig böcker eller ens tidningarnas ledare och kultursidor eller följer med i debatter eller intresserar sig för politik. Man är helt enkelt illitterat och vet inte ens vad ordet betyder. Man är så språkligt obegåvad, som dessa exempel visar; den som på FB trodde att ”burka” i pluralis heter ”burkar” och hon som berättade att hon var ”gradivid”, och de som inte kan skilja på ”de” och ”dem”!

Man har en låg lön, taskigt jobb, dåliga arbetsförhållanden, bor dåligt och kör en rishög till jobbet om man har nåt jobb att köra till eller nåt att köra med. Annars får man leva på ett uselt socialbidrag efter att ha blivit utstämplad från A-kassan för att man inte är attraktiv på arbetsmarknaden. Men hyran är hög och stiger varje år, till skillnad från bidraget. Och politik är ointressant!

Alltså 

Man röstar på partier som vill göra allt detta ännu sämre för vanligt folk. Skolan blir sämre för de flesta och bättre för rikemansbarnen. Sjukvården blir sämre. Sociala insatser blir sämre. Apoteken privatiserades så du inte längre kan jämföra priserna i FASS! Och på TV:s reklamkanaler lockas man att bli rik på spel fast de enda som blir rika är mikroskopiskt få, spelbolagens ägare är de enda säkra vinnarna.

Arbetarskyddet försämras, liksom anställningstryggheten = lättare att avskedas. Fackavgiften blir sannolikt inte avdragsgill, enligt budgetförslaget som M kom med. Men för de som har råd med ROT och RUT och har höga inkomster blir det skattelättnader! Det har mången fattig arbetare röstat för! Man blir ju mörkrädd!

Hyrorna ”marknadsanpassas”, vilket kanske en outbildad och politiskt omedveten inte begriper att det innebär en hyreshöjning. Och gemensam egendom, som är ett begrepp som inte heller tycks förstås, kommer att säljas ut än mer för att bland annat finansiera en borgerlig budget, vilket innebär profit till privata näringsidkare och dyrare tjänster, samt sämre service för vanligt folk.

Allt det här tjänar bara de redan rika på, det vill säga borgarklassen. Men det här med klasstillhörighet har ju stora delar av arbetarklassen helt glömt bort vad det är: ”Vadå arbetare? Jag står väl inte och gräver med en spade i ett lerigt dike! Jag kör ju lastbil!” Och en annan säger samma sak, men jobbar som kassörska.  ”Nej, inte fan är jag arbetare och gräver med en spade i ett lerigt dike! Jag är ju undersköterska!” Osv!

Borgarklassen är i allra högsta grad klassmedveten och bildad. Arbetarklassen är det inte!

”Tack för din röst!”, sa borgarklassen!

En gatutidningsförsäljares livshistoria


Från barn till vuxen

 

berättas här historien om ett levnadsöde

Dag ut och dag in står han i ur och skur sommar som vinter för att sälja gatutidningen Faktum i akt och mening att dryga ut sitt magra socialbidrag. Skvitt har träffat honom för en intervju och ta reda på hur han hamnade i den inte helt avundsvärda sitsen.

Dan faktum 1.jpg

Här är min intervju, mina frågor och svaren jag fick:

Skvitt: ”Hej Dan! Här står du nu igen. Hur går försäljningen?”

Dan: ”Det går inget vidare numera. Tidningen är ju väldigt bra och läsvärd, men en del köper den kanske för sitt dåliga samvete. De vet att de har det mycket bättre än jag. Och då dövar de sig med att ge en tiggare ett par kronor istället för att hosta upp 60 kronor för en läsvärd Faktum.

Skvitt: ”Jaha! Hur länge har du egentligen stått här och sålt denna tidning?”

Dan: ”Omkring 14 år, om jag minns rätt och det gör jag ju!”

Skvitt: ”Jaha, så du menar att innan tiggarna dök upp så gick affärerna bättre. Hur gammal är du om man får fråga?”

Dan: ”Fyllde 61 drygt ett halvår sedan.”

Skvitt: ”Är du göteborgare från början?”

Dan: ”Nä, jag föddes i Kiruna, men sen har jag bott i både Holland och Frankrike innan jag hamnade här i Götet. Och så har jag ju bott i Thailand också. Där träffade jag en bedårande laotisk kvinna som jag sedemera bjöd till Frankrike. ”

Skvitt: ”Jaha, berätta lite om din tid i Holland. För som jag fattar det så bodde du där innan du kom till Frankrike. Hur hamnade du där egentligen?”

Dan: ”Jo, det kom sig av att min pappa, en fransos som mamma träffade på en dans i Kiruna, på hotell Ferrum. Han fick småningom ett jobb i Holland inom samma företag som sysslade med sateliter, så vi flyttade dit.”

Skvitt: ”Salteliter! Jaha, vad var han egentligen för slags yrkesman då?”

Dan: ”Han var ingenjör och vi hade det bra ställt.”

Skvitt: ”Vad gjorde du själv under den holländska tiden?”

Dan: ”Jag gick i den franska skolan i Holland. Så jag kan prata både holländska och franska, men jag har ju självklart också lärt mig engelska. Så jag behärskar fyra språk flytande. Och en rolig sak med holländska, som jag hörde talas om, var hur motståndsrörelsen under kriget avslöjade tyska infiltratörer. De använde nämligen ett lösenord, schveningen, vars uttal inte direkt överensstämmer med stavningen. Det innehåller ett halsljud. Detta ord, en stadsdel i Haag, klarade inte tyskarna av att uttala. Så därmed avslöjade de sig.”

Skvitt: ”Intressant historia! Men var det därefter du flyttade till Frankrike och hur kom det sig?”

Dan: ”Pappa headhuntades av ett franskt företag som sysslade med militära satelliter. Men han avslöjade aldrig att han inte kunde engelska, så jag blev tvungen att översätta militära topphemligheter åt honom, sjutton år gammal. Då gick jag i en internatskola, fast jag vill hellre kalla den ett fängelse. Tre år.”

Skvitt: ”Var det efter internatskolan du reste till Thailand, som en backpacker?”

Dan: ”Nej, det kom långt senare. Jag har aldrig varit backpacker. Jag flög dit och hyrde mig ett hus. Men långt innan dess fick jag jobb på ett japanskt företag som sysslade med medicinska material. Och där lärde jag mig att hantera datorer. Och eftersom jag hade en position som chefsekonom fick jag en av de allra första bärbara datorerna. Den var min egen och på den tiden kostade ju sådana nästan en hel förmögenhet. Det var ju redan i början på 80-talet. Och så fick jag en egen tjänstebil, en BMW. Gissa om jag var stolt av allt detta och vissa var avundsjuka, men det är en annan story!”

Skvitt: ”Hur länge jobbade du med detta då?”

Dan: ”Det var tio år.”

Skvitt: ”Och sen då?”

Dan: ”Jag flyttade till Sverige, gifte mig och skiljde mig kort efteråt. Vi är fortfarande de goaste vänner, faktiskt.

Jag skötte bokföringen för företag. Men efter detta flyttade jag till Thailand och bosatte mig där under ett år. Och sen blev det ett jojjande mellan olika länder, Norge, Frankrike, Sverige och Thailand. Och så fastnade jag i Sverige.”

Skvitt: ”Och hur kom det sig.”

Dan: ”Jag kärade ned mig i en kvinna från Filippinerna. Och så flyttade jag hem till henne. Och så startade jag ett företag och sysslade med översättning. Det gick väldigt bra under många år. Men sen …”

Skvitt: ”Ja just det, sen då? Vad hände då?”

Dan: ”Då kom ju de här avancerade programmen med maskinöversättning. Och då sinade marknaden för sådana som mig. Filippinskan hade större utgifter än inkomster, men det hade jag täckt upp. När jag inte längre klarade det kastade hon ut mig. Jag var ju i princip arbetslös och trots att jag sökte alla jobb jag kunde söka fick jag inget. Min enda lösning var att vända mig till socialen.”

Dan faktum 2.jpg

Skvitt: ”Å fan! Det måste ha blivit en rejäl klassresa åt fel håll så att säga. Jag menar, du var ju van att leva lite på stor fot och plötsligt fick du leva på marginalen.”

Dan: ”Det kan man gott säga!”

Skvitt: ”Hur länge sedan var detta?”

Dan: ”Ganska exakt sexton år sedan idag.”

Skvitt: ”Och sen dess har du sålt gatutidningen?”

Dan: ”Nej det kom lite senare. Men snart kändes det nödvändigt eftersom socialens bidrag är minst sagt magert. Jag önskar ingen att leva på den marginalen. Och fast att pensionärer av den fattigaste kategorin tjänar det dubbla mot mig säljer en del av dem Faktum. Men det är ju klart att de har sin hyra att betala också. Det är ju en sak som socialen gör åt mig. Så de har ju egentligen det inte bättre de heller.”

Skvitt: ”Det har du rätt i!”

Skvitt: ”Men låt mig nu sammanfatta allt du har sagt och säga att du har egentligen aldrig misskött dig. Att du hamnat i din situation kunde du knappast ha undvikit. Du är offer för teknikens utveckling och när du drabbades av den så var du för gammal för arbetsmarknaden. Kan det vara så?”

Dan: ”Kanske en bara sammanfattning!”

Skvitt: ”Då får jag tacka dig för denna intervju!”

Dan: ”Tack själv!”

Dan faktum 4.jpg

Nu är det fotbolls-VM


Aktuellt i baren

 

TV-apparaterna står på och ljudvolymen är hög 

Det är fotboll för hela slanten. Folk dricker öl och glor på den platta skärm som fångar de flestas intressen.

I baren sitter jag, Texas och Johan, den ”gamle” kampsportaren. Av en händelse kommer Texas och jag in på politik. Olika åsikter, men så ska det vara om snacket ska vara intressant. Och det var det.

”Man ska inte snacka politik på krogen!”, sa Johan. ”Folk blir bara osams!”

Ni har säkert hört det förut. Men vi mogna män blir inte osams för att åsikterna går isär, vilket jag sa till Johan. ”Man ska ändå inte snacka politik!”*, sa Johan tvärt och för fridens skull fick entalet bestämma över tvåtalet. Precis som ”demokratin” fungerar i övrigt i samhället.

Ett sista ord från mig: ”Men fotboll får man snacka, trots att det utlöser en massa våld mellan huliganer!”. Johan: ”Det är inte samma sak!”.

Sport 2.jpg

När Johan går i pension kommer han knappast att kunna leva på sin inkomst. Allt som byggdes upp under förra seklet rivs idag ned. Välfärden privatiseras och skattekronorna försvinner ned i fickorna på aktörerna. Och i världen som helhet fördelas rikedomen så att de tio rikaste personerna äger hälften av vad resten av jordens befolkning äger. Vad kan då vara viktigare att diskutera, både på och utanför krogen? Fotboll!

Inte så konstigt att borgarklassen får som den vill när sport är viktigare än folkflertalets böjda ryggar under kapitalismens ok. Men det är ju inte samma sak, som Johan säger.

Kanske är det kapitalet som döljer sig i skepnad av döden i Lindströms teckning och kallar hem en i förtid utsliten arbetare, som mer intresserar sig för vem som vinner fotbolls-VM än vem som vinner klasskampen.


* Censur!

Lyxliv i akademien


Svenska akademien

 

är en väldigt viktig gammal institution …

inte minst för att vårda vårt svenska språk. Till exempel har de enats om att samma språkregler ska gälla för årtal efter som före millennieskiftet. Något jag kan överse med om det har missats bland vissa lågutbildade, men som däremot förvånar mig ytterligt att många högutbildade inte har den blekaste kunskap om.

Och faktum är det är minst lika vanligt att höra professorer, statsvetare, journalister,  vetenskapsmän och andra med akademisk utbildning säga ”år tvåtusen…” istället för ”år tjugohundra…”, som att höra lågutbildade säga fel. Det är konstigt, för ingen säger ju ”år ettusenniohundranittionio”!

Här har akademien ett jättejobb för att lära ut god och riktig svenska. Det skulle kanske motivera deras lyxliv, som att åka gratis limousin i Akademiens tjänst, resebidrag på stora belopp, gratis övernattningslägenhet och bostad i Stockholms innerstad, eller att få använda Akademiens lägenheter i Berlin och Paris, och att äta flott middag, ibland med champagne. Det är sådant som SvD skriver om att de aderton går miste om ifall de hoppar av Akademien.

Lyx i akademien.jpg

De här personerna har den senaste tiden visat sig vara mera som barnungar än som den uppburna elit av nästan gudaktig visdom som präglat deras image.

Akademien är en relik från feodalismens tidsålder som instiftades 1786 av Gustav III och borde moderniseras för att kunna bestå i vår tid och framöver, för inte tu tal om att den är viktig än i dag och för oöverskådlig framtid. Men nu genomgår den sin största kris sedan dess bildande och visar att det egentligen inte är någon större skillnad på dessa högt ärade personer än ett vanligt ungdomsgäng i förorterna. Det ger lite perspektiv på våra invanda fördomar om ”hög” och ”låg”!


Mer+pil.jpg om överhet

Det kanske inte är helt rätt att kalla de aderton för en överhet eller elit. De är i grund bara lite privilegierade vanliga människor. Därför finns det ingen större anledning att se upp till dem så som idag görs. Det är gammelmodigt.

Jag har faktiskt upplevt den tid då man sa: ”Jo, direktören, kan jag få ställa en fråga till direktören?”, ”Goddag, disponenten!” och liknande. Men däremot är jag för ung för att ha upplevt den tid när man sa: ”Pappa, får jag fråga pappa en sak?”.

Ett mera jämlikt samhälle fick vi i och med den så kallade ”Du-reformen”. Tack och lov för det. Men klassamhället avvecklades inte för det och de ekonomiska klyftorna har bara ökat sedan dess. Det visar ju så solklart det bara kan bli att det krävs att kraften från arbetarklassen kanaliseras utan inblandning av borgarklassen.

Lev på 2000 spänn!


Politiker

 

ni vet ju hur det ser ut, gör nåt!

”I Göteborg säljer fattigpensionärer numera de hemlösas tidning Faktum. Den här gruppen människor saknar röst* i den offentliga debatten, enligt Sarah Britz, chefredaktör på tidningen Faktum. Hon får i sitt arbete höra flera historier från fattigpensionärernas vardag. De har det fruktansvärt dåligt ställt. Det är svårt att föreställa sig den fattigdomen, säger hon.

Nästan en av tio har högst 2 000 kronor kvar när månadskostnaden för bostaden är betald.” Det skriver AFTONBLADET.

* Och varför saknar de en röst? De har ju sina pensionärsorganisationer! Gör inte de något? Svaret kommer nedan!

Pensionärer säljer faktum.jpg

AFTONBLADET är inte den enda tidningen som belyser pensionärernas allt större utsatthet, allt svagare ekonomi och allt mer katastrofala situation. Tidning efter tidning tar upp eländet i artikel efter artikel om skandalen som breder ut sig, allt medan ett fåtal rika blir allt rikare i vårt samhälle och politikerna låter det ske utan att försöka ta hem de skatter dessa faktiskt har råd att betala. Förmögenhetsskatt och arvsskatt har ju tagits bort. Bland ett fåtal skenar förmögenhetsutvecklingen!

Kapitalister & skatt.jpg

Men politikerna gör inget åt vare sig skenande rikedomsutveckling eller skenande fattigdomsutveckling. De gör inget åt de allt mer växande ekonomiska klyftorna i vårt nyliberalistiska samhälle!

Dagspressen vimlar av artiklar om fattigdomen som breder ut sig bland pensionärskollektivet, vilket utgör en femtedel av befolkningen. Av denna femtedel lever många under EU:s fattigdomsgräns! Och politikernas lösning är att man måste jobba längre! Att beskatta de rikaste finns inte på deras agenda!

Och medan tidning efter tidning skriver artikel efter artikel om pensionärer som inte kan leva på sin pension, så skriver pensionärernas intresseorganisation, PRO, i sin egen tidning, PRO pensionären, ingenting om detta! Det var därför jag gick ur PRO.

20% pensionärer.jpg

Var femte svensk är pensionär. 

Var femte svensk är marginaliserad! Det är bara möjligt genom att pensionärsorganisationerna kväver missnöjet istället för att föra upp det till ytan och ställa krav. De fungerar som gula fackföreningar!

Alla borde ta kamp!

Var femte svensk är pensionär och alla som har hälsan och inte går bort i förtid kommer att bli pensionärer. Så det ligger i allas intresse att pensionssystemet är så utformat att alla kan leva hyggligt på ålderns höst.

Men trots att det är valår höjs inga röster från våra politiker att pensionssystemet måste revideras i grunden så att det går att leva anständigt när man blir äldre och har gjort sitt för samhället så att alla har en social trygghet. Politikerna låsas som att problemet inte finns, men å andra sidan har de själva pensionsavtal som inte har sin like bland arbetarklassen.

Det minsta man kunde begära var ju att pensionärernas egna intresseorganisationer tog kamp och stred för sina medlemmar! Men icke!

Här kommer en bildkavalkad som visar vad PRO i sin medlemstidning anser vara viktigt att skriva om:

PRO sol.jpg

PRO hemsidan 4.jpg

PRO hemsidan 5.jpg

Fattigpensionärer 2

PRO-tidningen och resor

Läs också att 10% av pensionärer bara har 2000 kronor att leva på!

PRO 5-6 -14

PRO artiklar

PRO pensionären Dubai

I vilken värld lever redaktionen på PRO Pensionären

Har de aldrig fattat vems intressen de företräder? Har de aldrig fatta vilka frågor de måste driva? Det är ju frågor som jag anser inställer sig helt naturligt!

Pensionärsorganisationerna

Pensionärer säljer faktum 2


Mer+pil.jpg om pension:

En pensionärs funderingar

Beräkningsmodell: jobba längre!

Arne Weise: ”Det är skamligt” Rasar mot låg pension

LO om pensionerna

Pensionssmällen: 150 000 drabbas

Inte ett knäpp från PRO

En pensionärs funderingar


 

Gamla vänner går bort

 

vilket hände mig själv senast förra lördagen

Det var väntat, men beskedet kom plötsligt och tidigare än jag hade räknat med. Det berörde mig illa, precis som det gör för andra när det händer dem. Och när den ene efter den andre trillar bort så tilltar ensamheten.

Men jag ska inte säga att jag känner mig särskilt ensam, trots att många gamla vänner nu vilar på kyrkogårdar. För andra kan det vara värre. Det beror på hur man tar det och på hur man har det. Inget öde är det andra likt.

Kan ensamhet vara ett skäl att många äldre tar sina liv? 

Jo, det tror jag säkert. Men jag tror också att det finns ett helt annat och minst lika stort skäl till självmord bland äldre; det ekonomiska.

Många pensionärer har helt enkelt inte det liv de skulle vilja ha eftersom allt kostar pengar och pengarna räcker knappt ens till nödtorften för många av dem. Så usel är pensionen för en stor del av ålderspensionärerna numera! Men det gör ju inte politikerna något åt. Deras pensioner gör ju att de kan fortsätta att strö pengar omkring sig.

Min väns sambo

Nu har hon inte råd att bo kvar i lägenheten efter hans bortgång. Sorgen är också svår för henne. Och i den svåra situationen måste hon nu flytta till en etta. Det har hon redan planerat för, men så mycket billigare blir det ändå inte för henne. Två hårda slag. Det är den sits som arbetarklassen sitter i!

Äldre tar sitt liv.jpg

Om inget görs

Om pensionerna inte höjs kraftigt så lär vi få fler självmord bland äldre. För det är ju inte bara det att gamla vänner faller ifrån ju äldre man blir och ensamheten tilltar. Har man inte pengar till det sociala livets ekonomiska krav så har man heller inte råd att knyta nya kontakter. Då har man på sin höjd råd att sitta hemma och gnaga på skorpor medan den ene efter den andre man känner tar ned skylten och ställer skorna, så att säga.

Det är inget liv!

Nu gnäller jag inte för egen del. Visserligen förlorade jag som de flesta pensionärer halva inkomsten från den ena dagen till den andra i och med att jag gick i pension, men jag har sett om mitt hus och förberedde mig för detta. Men jag vet andra där verkligheten drabbade dem med realitetens kalldusch som de inte hade en aning om i förväg. Som till exempel han igår, som jag känner.

Vi sågs på stamstället. De hade haft stängt ett tag för total renovering. Det blev bara SÅ fint. Och jag hade bestämt mig för att vara allra först in på stället när de öppnade. Och det var jag! Men jag sölade lite för mycket, så jag blev tvungen att ta taxi för att hinna i tid. Mindre än en halv minut efter mig kom nästa gäst som jag känner väl. Gôtt att säga till honom (och andra) att ”Jag var först!”. Fast det är ju ganska löjligt, men prestige, kanske.

Han hade också tagit taxi. Han är också pensionär. Han har också råd att kosta på sig. Men i hans fall har han haft ett mycket bra och välavlönat höjdar-chefsjobb med över 80.000 kronor i månaden (och då talar om tider för 15 år sedan!). Pensionen och pensionsförsäkringar sammantaget gör att han varje dag kan kosta på sig taxi och det gör han, varje dag! Och han äter ute varje dag. Det har jag inte råd med, och inte lust till heller, måste jag inskjuta.

Fast det var ju inte denne jag hade tänkt nämna angående pensionärers dåliga ekonomi. Det gäller ju inte honom. Däremot han som slank in i sällskap med sin förtidspensionerade kompis, vilka jag också båda känner. Och ingen av dem har det fett.

De satte sig vid ett annat bord. Mitt var redan fullt. Jag blev glad att se dem och gick över till dem efter ett tag. Där satt de med var sin öl. Och så blev det dags för en till. De sista sekinerna kom upp på bordet. De räknade. Skulle det räcka? Nej, ”har du en krona, det fattas”. Jo, det löste sig, en öl till och sen gick de. Pensionen kom ju inte förrän på måndagen, två dagar senare (alltså i morgon).

PRO lotteri.jpg

Men ännu värre står det till för många andra ännu sämre lottade pensionärer. De har inte råd med två öl på krogen den 17:e i månaden. Kanske de inte ens har mat hemma.

Konklusion

Skvitt i verklighetens vardag drar sina egna slutsatser ur sin egen vardag: ensamhet, social isolering och pengar som inte räcker från pensionsutbetalning till nästa, det är säkert sanningen bakom äldres höga självmordsfrekvens. Och där spelar ekonomin, bristen på pengar, huvudrollen.


Mer+pil.jpg om pension

Beräkningsmodell: jobba längre!

Arne Weise: ”Det är skamligt” Rasar mot låg pension

LO om pensionerna

Pensionssmällen: 150 000 drabbas

Miljardregn över pensionärerna?

Dagens pensionssystem är ohållbart

Svält förnöjd!

Det är ju söndag

Ännu inget svar

Tala är silver …

Fler äldre, färre äldreboenden

Enkätundersökning om PRO:s tidning

Pensionspropaganda

Nu djävlar får det vara nog

Vi har råd

Jag gick ur PRO

Pensionssystemet en vinstmaskin

Lägre pension

50.000 kr / mån i pension

”Skvitt, du har ju skrivit om pension”

Pension i bilder

LO larmar om usla pensioner

Vad ska pensionärerna göra med alla sina pengar?

Pensionsnytt

Skvitt synar pension, Pensionsmyndigheten, mm

Pension en skållhet överraskning

Fattigpension­ärer ökar kraftigt

Den skandalösa pensionen

S och pensionerna

Pensionärer bjuds på hamburgare + fler korta påsknyheter

Pensionärerna

Sverige: äldre svälter

PRO-ordförande har ordet

Pension – en svältens tillvaro

PRO och storsvindlarna

SvD vs PRO pensionären

PRO erbjuder

PRO-ordförande har ordet

AB skriver, men PRO:s tidning tiger

Enkätundersökning om PRO:s tidning

HANNA'S WALK

Walks Stories and Nature

The Photo Bloggers

We photograph with passion

Utsikt från Insidan

Små reflektioner om livet som jag lever det!

~ Photoria ~

Photography & Digital Art

Christina fotograferar

KAMERANS FÅNGST

baraenbildavmig

Ja, en bild och några ord eller så.

Små ögonblick i livet

i ord och bilder

Paris & Les Deux-Sèvres en photographies

Un oeil sur la vie française...

Himlago

Bara ännu en politiskt korrekt bloggjävel.

Storstadsnatur

Djur och natur i Stockholm / Nature and animals in Stockholm

christinetibratt's Blog

En foto blogg...

Vetenskapliga partiet

Den mest vetenskapliga politiken med barnens i fokus

Naturfoton

annicaaktiv

Sven Tycker

Färdiga åsikter - helt gratis

ögonblick

shit happens

%d bloggare gillar detta: