Allt färre vill ha Anna Kinberg Batra


Många moderater är ju rädda 

 

eftersom överklassens främsta parti befinner sig på fall

De är helt enkelt rädda för att överklassens intressen, kapitalisternas, företagarnas, börshajarnas, och aktieägarnas egoistiska, samvetslösa och miljödestruktiva livsstil, som skapar utanförskap, fattigdom, kriminalitet, klimatpåverkan och allt annat elände, inte kan stärkas och tillfredsställas.

Vi andra kan ju bara önska att hon, AKB, sitter kvar i evigheter ifall det garanterar högerkrafternas tillbakagång. Inget kan väl vara mera destruktivt och värre för oss vanliga svenska medborgare och löneslavar än när högern regerar. För de för ju över all vår gemensamt ägda egendom till hugade kapitalister som får köpa rubbet för en spottstyver utan att vi som ägare ens får insyn i affärerna och vad de sålde vår egendom för! Sådan försäljning anses ju, gud bevars, vara en företagshemlighet, som vi som de faktiska säljarna inte ska insyn i!

Företagens intressen går före våra intressen, trots att vi per definition är en del av affärsuppgörelsen! Så ser verkligheten ut i ett kapitalistiskt samhälle där borgarklassen styr och det hjälper inte ifall vi har en socialdemokratisk regering. Det skulle inte ens hjälpa ifall Vänsterpartiet hade ensam majoritet!

Det enda som skulle förändra detta faktum vore ifall vi i arbetarklassen tog makten över borgarklassen. Men det kräver ett uppror och en revolution som få är politiskt mogna för.

AKBs kris.jpg

Alla som har det minsta politiska förstånd, oavsett ifall man tjänar sina pengar på hederligt arbete eller på parasiterande arbetsfritt kapital (särskilt de sistnämnda!), vet ju att företag generar vinster oavsett vem som än äger dem. Men Moderaterna och alla andra på högerkanten säger: ”staten ska inte äga företag! Och så säljer de ut vår gemensamma egendom så snart de kan, och missunnar alla löneslavar (= vi = de flesta!) att få del av av vårt eget arbetes faktiskt skapade vinst!

Så fungerar borgarklassen och dess politiska partiföreträdare: Moderaterna, Liberalerna, Kristdemokraterna, Centerpartiet, och senast in på denna arena: Sverigedemokraterna. Men även Socialdemokraterna har sin skuld genom att de redan för hundra år sedan slog in på sin klassamarbetspolitik och i morden tid har öppnat upp  för privatiseringar.

Högerkrafterna värnar om (det hoppas jag ju att ni vet) kapitalisternas (alltså borgarklassens = minoriteten i samhället) väl och ve. Oss andra, majoriteten (vi som jobbar för kapitalisterna- dagens motsvarighet till antikens slavar = arbetskraft) ser de bara som vinstmaskiner som göder deras privata börs.

Men vad är det för fel på om vi som drar samman deras vinster istället drar samman vinsten åt oss själva? Fast då krävs ju att vi blir så politiskt medvetna att vi gör uppror mot hela samhällssystemet och alltså genomför en revolution!

Lenin och sen.jpg

Nu i år är det hundra år sedan folket gjorde just det uppror folket borde göra nu igen. Men borgarklassen drev sin massiva och intensiva propaganda mot folkväldet i arbetarstaten och utmålade den som en diktatur.

Sådan propaganda är också en slags klasskamp. Men i borgarklassens propagandistiskt lögnaktiga värld finns inte klasser och inte heller klasskamp! Så länge de har makten måste de ju propagera för att klasskampen är död, trots att de själva dagligen utsätter oss andra för det!

Den ryska revolutionen övertogs tyvärr av en byråkrati som skaffade sig en icke folklig legitimitet. Det uppstod med Stalin en annan överhet än den med den gamla kapitalistklassen. Och det allra värsta slaget mot marxismens idé utdelades av folkets främsta hopp, staten för folken, dess egen historiskt sett första självstyrande land genom att kalla Sovjetunionen för ett kommunistiskt* land.


* Förklaring:

Med kommunism menas det klasslösa samhället. De uppstår inte omedelbart efter en arbetarrevolution. Kvar under lång tid finns borgarklassens individer som kämpar för att återta makten. Kvar finns de borgerliga värderingarna.

En revolution skapar det socialistiska samhället där borgarklassens samhällsvärderingar finns kvar. Först när allt sådant har dött bort kan ett klasslöst samhälle existera, det kommunistiska. Dit har inget land ännu nått.

Annonser

1800-talets kamp för överlevnad


Tufft var det

 

för de allra flesta, skildrat av vår mest läste författare

Och såg du inte filmatiseringen

TV1 Mina drömmars stad.jpg

sent i går kväll kan du fortfarande se filmen på svt play fram till torsdag 21 sep. Jag såg den när den sändes och kan nu avslöja att den bygger enbart på den första boken i serien om staden Stockholm och dess innevånare. Och som sig brukar vara så är boken bättre, enligt min mening, men filmen är ändå mycket sevärd. Jag tipsade ju om den i går.

Per Anders Fogelström var en lysande författare som presenterades i K-special igår på TV. Och i filmen ”Mina drömmars stad” och i böckerna i stadsserien skriver han om oss vanliga löneslavar som när tiderna var hårda hade ett klassmedvetande som vore sunt att fortfarande ha.

mina drömmars stad.jpg

Men allt färre tycks inse värdet av det och förstår inte ens att de tillhör samhällets ryggrad och dess av borgarklassen utnyttjade.

Tänk så mycket bättre det vore med lite gemenskap!

 

Hon tar bladet från munnen!


Bra sagt

 

för det måste ju sägas

Vårt land styrs av borgarklassen och den skor sig på de mest ohederliga sätt och eftersom den styr samhället så undkommer den också allt vad hederlig rättvisa borde ifrågasätta.

Men det är värre än så!

Borgarklassen har fått oss att anamma dess ideologi. Arbetarklassen i gemen ser sig inte längre som en klass som helt saknar gemensamma intressen med borgarklassen. Istället tror sig den gemene arbetaren kunna göra en klassresa genom konsumtion på kredit!

Bland vissa av de unga i förorten gäller kriminalitet. som drömmen om klassresan. Och samhället fokuserar på att bekämpa dessa tragiska individer.

Men borgarklassens yrkeskriminella vill polisen inte agera emot. Viljan finns inte, förmågan saknas och resurserna styrs inte dit. Ändå är det ett större samhällsproblem än när kriminella gäng reducerar sig själva genom att skjuta ihjäl varandra.

Miljarfifffel.jpg

Läs vad Malin Björk skriver. Och fundera över varför det aldrig hade skrivits av en högerpolitiker.

Måste man ha många partier


Är det så

 

att många partier säkerställer demokrati?

Det här är en filosofisk fråga, kan det tyckas. Men vad är egentligen ”demokrati”? Vad betyder det ordet och vad innebär det?

Går vi till ordets egentliga betydelse så finner vi att det är ett grekiskt sammansatt ord som kan delas in i två ord, nämligen ”demos” (= folk) och ”kratia” (= välde).

”Demokrati” är alltså detsamma som ”folkvälde” och inget annat. Det har såldes inget att göra med om det finns olika partier som företräder olika intressen. Folkväldet kan ju komma till uttryck även på annat sätt. Man kan såldes tänka sig att det bara finns ett enda parti, eller inte ens något alls, men där folkets intressen tillgodoses på bästa tänkbara sätt genom någon form av styrelse.

Sen kommer en annan fråga

Om olika delar av folket har motsatta och oförenliga intressen, hur funkar det då?

Överklass.jpg

Faktum är ju att i varje klassamhälle (vårt nuvarande samhälle är ju ett sådant) finns det ju just sådana motsatta och oförenliga intressen som strider om inflytandet. Vi har ju, som ni vet, två olika klasser i vårt samhälle; borgarklassen och arbetarklassen. Och de har helt motsatta intressen. Dessa kan aldrig jämkas samman. Den ene skor sig på den andres arbete. Båda kan aldrig göra den bästa vinsten i en sådan deal.

Vi har en borgarklass som äger alla produktionsmedel och alla media som förser oss med nyheterna. Det är makt!

De flesta av oss har ett arbete att gå till vilket vi är glada för. Men vi är anställda av företag som ägs av borgarklassens kapitalister, eller hur?

Vi skapar värden med vårt arbete som vi får lön för, vilken företagsägarna helst skulle vilja slippa att betala ut om så vore möjligt. Men ingen går ju till jobbet för ingenting och därför får vi lön. Hur stor den är förhandlas det hela tiden om och det är ju en del av den klasskamp som hela tiden råder.

Men vem har bestämt?

Det är kärnfrågan! Vem har bestämt att ett fåtal ska äga företag? Kan vi inte äga allt gemensamt? Då behöver vi ju inte träta om vad vår insats på jobbet är värd! Och vinsten av våra insatser tillfaller oss själva istället för att falla ned i fickorna på borgarklassen.

Men nu är det som det är!

Och inget förändras, för vi har ju ett system som kallas ”demokrati”. Och det fungerar för att vi har ett antal partier att rösta på. Och det systemet tror vi på, men är det verkligen ett folkvälde? Fundera på det!

En liten klick (borgarklassen) styr över oss andra (arbetarklassen) som är i majoritet. Är det folkvälde? Är det demokrati?

Kan vi inte ha ett samhälleligt styrsystem där borgarklassen saknar inflytande? Där vi som producerar samhällets samlade värden också bestämmer över hur de ska användas för vårt eget bästa? Fundera på det!

 

Skilda världar


Röda linjen

 

en T-banesträcka i Stockholm

Det är en resa från utsatthetens områden till de besuttnas, men även från de områden där de bor som arbetar och bär upp det här samhället till områden där de bor som bestämmer, har makt och pengar, samt skor sig på de förstnämndas dagliga kamp för att få det att gå ihop.

Det är en resa från de som aldrig kan dra av en extra kilometer för jobbresan utan att skattemyndigheten upptäcker det, till de som fifflar undan sina förmögenheter utan att samma myndighet lyfter ett finger.Sthlm social T-baneresa.jpg

Samma sorts resa kan man  göra med linje 5 i Göteborg, från Länsmansgården på Hisingen till Örgryte ett stenkast från centrum.

AFTONBLADET tog fram ”KLASSRESAN Tre mil. Två världar. En tunnelbana. Följ med oss på röda linjen – en klassresa genom Sverige 2016.”

Här presenterar Skvitt några fler skärmdumpar från den.

Sthlm lågavlönade.jpg

Bland de lågavlönade röstar man vänster, såvida man inte totalt saknar politisk bildning. Då röstar man i värsta fall på SD.

I bilden nedan ses månadsinkomsten vid de olika hållplatserna. Till höger i diagrammet röstar man höger och det är där SD stjäl röster från Moderaterna. Höger och nationalistisk ultrahöger går ju hand i hand för dem som vet att se om sitt eget hus. Och med höga inkomster tycks moralen falla i samma takt som möjligheterna ökar att skattefiffla.

Sthlm inkomst.jpg

Det hedrar AFTONBLADET att skriva ”inkomst” och inte ”lön”, för de till höger här ovan lever ofta på arbetsfri inkomst och skriker att alla ska arbeta, samt gillar Moderaternas så kallade ”Arbetslinje”.

Sthlm bostad.jpg

Bostadsbristen är som bekant svår i Stockholm och de som kan köper sig sin bostad. Kring Karlaplan ligger kvadratmeterkostnaden i snitt på 100 000 kronor. Lägst kostnad per kvadratmeter utefter linje 6 har man i Alby, 25 000 kronor. Men de flesta i vänsterdelen i bilden ovan hyr sin bostad. De har helt enkelt inte råd att satsa på en bostad som i det långa loppet är avsevärt billigare att bo i. Antagligen bor de i en fastighet som ägs av någon i högerdelen av bilden ovan, eller kanske har en villa i Danderyd. Alltså någon som arbetsfritt skor sig på dem som hyr sitt boende.

Danderyd.jpg

Om man äger sin bostad kan man göra ROT-avdrag. Ett skatteavdrag för arbetskostnaden för renovering i villa och bostadsrätt, vilket som bekant infördes av Alliansregimen och som aldrig kan åtnjutas av den som hyr sin bostad. Det är klasspolitik bedriven av dem som inte vill erkänna att klasser existerar. I vart fall inte så som Marx beskriver den. Arbetarklass och borgarklass vill de inte höra talas om. Hellre talar de om socialgrupper, vilket inte säger ett skvatt om hur inkomsten förvärvas, alltså om man säljer sin arbetskraft eller om man köper den av lägstbjudande. Eller om man lever på att kränga något man har köpt enbart för avsalu. Det är just så man blir rik och enbart om man är rik har man råd med hushållsnära tjänster, vilket också är skattesubventionerat tack vare Alliansregimen. Inte så konstigt att Alliansens partier står högt i kurs bland de förmögna.

Sthlm Rut-avdrag.jpg

Och eftersom de som bor i den vänstra delen i bilden ovan inget har att hämta av högerpartierna så röstar de också åt vänster. Synd bara att de inte röstar mera på Vänsterpartiet, som ju gynnar dem mera än vad Socialdemokraterna gör. Men mest synd är ju att många tidigare S-väljare gått över till att rösta på SD, som ju står allra längst till höger. Det är ju idioti, men politiska idioter finns det gott om bland de politiskt obildade.

De som ännu inte har fattat att SD är ett högerparti borde ju ta sig en funderare på varför SD stjäl sympatier från M och varför SD flörtar med M och varför politiker byter från M till SD, samt varför M öppnar för samarbete med SD.

Sthlm M-röster.jpg

Att man på Östermalmstorg till drygt 50% röstar på M är ju helt logiskt. Det är ju M och andra högerpartier som driver borgarklassintressens intressen bäst, och omvänt – mest missgynnar arbetarklassen.


Bonuslänkar:

Forskningsstudie: De rikaste flyr skatt mest

Socialisera rubbet!

Samhällsklasser och produktionsrelationer

Kloakernas profitörer

Obegripligt

Som alltid

Inte sopas under mattan

Ökande klyftor

Skapar sin egen undergång

Tre bilder


Läsa

 

får ni göra via länkarna längst ned

Inget åtal mot dignitärer.jpg

Inget åtal mot dignitärer 3.jpg

Inget åtal mot dignitärer 2.jpg

http://www.tv4play.se/program/kalla-fakta?video_id=3751992

http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/lxjPe/gammal-hederlig-journalistik-regerar

http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/A1wkz/alla-misstankta-frislappta–misstankarna-kvarstar

Det enda jag har att tillägga är påpekandet att det ju inte handlade om en sketen invandrare från Rinkeby som hade råkat snatta en kola. Sådana ska ju klämmas åt!

Ökande klyftor


Varför?

 

Jo, på grund av vårt primitiva ekonomiska system

En av BBC utförd opinionsundersökning 2009 med 29 000 svarande i 27 länder menade endast 11 % att kapitalismen fungerade väl. I en senare representativ undersökning uppfattade 40 % i USA ordet ”capitalism” som negativt.

En socialisering innebär att befolkningen runtom i världen via valda representanter får kontroll över tillgångarna, en förutsättning för rättvis och rationell användning av våra gemensamma tillgångar, skriver Anders Romelsjö på steigan.no. Inlägget kan varmt rekommenderas!

Fattigdom ökar.jpg

Några citat:

”En fördubbling av andelen barn i fattiga hushåll har skett i Sverige under de senaste 15-20 åren till drygt 13 % år 2010”

”Nästan vart 3:de barn med utländsk bakgrund och ungefär lika stor andel av invånarna i Malmö är fattiga enligt detta mått, jämfört med 4 % i Täby.”

”Barnfattigdomen lätt att snabbt utrota!
‘Det skulle kosta 15 miljarder att avskaffa barnfattig­domen’, har Tapio Salonen sagt. Det är mindre än vad regeringen sänkt bolagsskatterna med, och drygt 5 % (1/20) av den borgerliga regeringens skattesänkningar hittills! Samtidigt har man dramatiskt sänkt ersättningsgraderna i både sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna. Tiotusentals sjuka har lämnat sjukförsäkringen, tiotusentals arbetslösa har lämnat a-kassan.” Länk: ”Janne Josefsson har fel – Barnfattigdomen (och antalet miljardärer) har ökat”

”Man kan konstatera att ojämlikheten, arbetslösheten och den sociala otryggheten för barn och vuxna har ökat i de flesta rikare, och i många andra, länder sedan minst 30 år tillbaka. Detta är ett uttryck för den grundläggande krisen i det odemokratiska, inhumana och primitiva ekonomiska system vi dras med – kapitalismen.”