Detta ska vi inte veta


När nämndes det i media

 

och när var frågan till förändring uppe på något av våra partiers agenda?

Vad har Bulgarien, Ungern och Rumänien gemensamt? Kan det vara att de är bland Europas fattigaste länder?

Jo, kanske det men …

EU - fattiga o rika länder.jpg

det beror på hur man räknar. När det kommer till antal sjukhussängar per capita ligger dessa länder bland topländerna i EU!

Och Sverige då? Jo, som synes är vi ett av EU:s rikaste länder, men ligger sämst till när det gäller sjukhussängar!

Sjukhussängar Europa.jpg

”För få vårdplatser, bristande jämlikhet, otillräcklig samverkan och en oförmåga att lära av sina misstag. Den bilden av den svenska vården ger Ivo i en ny rapport.” Läs mer hos Dagens medicin.

”Förlossningsskadade kvinnor i Skåne kan få vänta i flera år på att bli opererande när operationstiderna bantas till en dag i månaden i Malmö, skriver Helsingborgs Dagblad.” Läs mer ho Dagens medicin.

Moderat politisk vilja till än mer av försämringar: ”Ska sjuksköterskor förpassas till lärlingsutbildningar?” / Läs mer hos Dagens medicin.

Det är en stor skam!

Att förtiga sanning är också en slags propaganda!

Välfärden försvinner u.jpg

Läs också:

Nya förlossningsregler oroar omföderskor

Professor kritisk till tidig hemgång från BB

Sjukvården


Dagliga rapporter

 

om svenska sjukvårdens nedmontering

Det läser vi ju hela tiden om. Det finns ingen anledning att jag ska ta några exempel på det. Alla vet ju ändå. Det är bara att läsa tidningarna och se nyheterna på TV. Istället visar jag en bild av Lindström, lite redigerad av mig.

lindstom-sjukvard

Men OK, en länk bjuder jag på: Väntetider ökar: ”Katastrofalt på många akutmottagningar”. Jag saxar ett par rader: ”I underlaget finns förstås exempel på väntetider på över tio timmar och det är framför allt de äldsta som drabbas av det. Värst var det i gruppen över 80 år på Sahlgrenska och Mälarsjukhuset i Eskilstuna. De extrema fallen med väntetider på flera dygn som rapporterats i både Stockholm och Göteborg under januari finns inte med.”

Orsaken är ju ”brist” på pengar. Främst ”räcker de inte” till rimlig sjuksköterskelöner. Och hur kan det komma? Tja, sveriges skapade värden hamnar i fickorna på de mest förmögna. Skatterna har över lag sänkts, inte minst genom Alliansens skattesänkningar. Men över lag har de rikaste under ett antal decennier fått allt lägre skatt och fler möjligheter att slippa skatt. Det är lätt att se sambandet, bara man lägger samman ett och ett.

Högerpolitik och löntagare


Annat ord

 

för löntagare är arbetare och arbetarklass

Men särskilt det sistnämnda är i dag i det närmaste bannlyst. Ja, det finns till och med de som påstår att klasser inte längre finns! Konstigt!

Konstigt?

Nej, inte alls! Det är bara borgarklassen som vill radera ut klassbegreppet för det gör arbetare klassmedvetna. Det gagnar inte borgarklassen! Och därför klassas (!) alla som använder ord som”arbetarklass”, ”borgarklass” och ”klasskamp” som kommunister. Men de som mest framgångsrikt bedriver klasskamp i dag är just borgarklassen!

Idag stämmer det nog att just bara kommunster talar om klasser och klasskamp. Inga andra gör det längre. Man får dock tala om underklass, medelklass och överklass eftersom det är ord som inte avslöjar vad det verkligen handlar om, hur man förhåller sig till produktionsmedlen. Alltså om man äger dem eller måste sälja sin kroppsliga eller mentala arbetsförmåga till kapitalisterna på den öppna arbetsmarknaden.

Det är inte bara en fråga om ordval!

Man kan vara en kapitalist och ändå fattig som en kyrkråtta! Man kan vara löntagare och ändå rik som ett troll. Skillnaden är att en kapitalist äger kapital (som, väl att märka, inte är det samma som pengar!) och produktionsmedel. Det ger makt över de som de har anställt. De dikterar vilkoren. Och arbetare kan bara slåss för att försöka förbättra sina villkor. ”Arbetarklass” och ”borgarklass” är ord som signalerar klasskamp och samhällsklassernas oförenliga intressen, vilket inte ”underklass”, ”medelklass” och ”överklass” eller ord som ”socialgrupp” gör.

Det finns alltså ordval som gagnar arbetare och ordval som gagnar borgarklassens kapitalister. Och det finns politik som gagnar den ena gruppen och det finns politik som gagnar den andra gruppen. Men tyvärr, dagens arbetarklass tycks helt vilsen i politiken!

Opinion 2016.jpg

Idag slåss man inte på barrikaderna för sina rättigheter. På sin höjd är man organiserad i fackföreningar, vilka idag nöjer sig med förhandlingar och samarbete.

Idag sitter man framför TV:n och knyter näven i byxfickan över allt missnöje och kanaliserar det genom att dras till Sverigedemokrater eller andra högerpartier, vilket ju alla opinionsundersökningar kan bekräfta. Och vad ska man göra när inte ett enda parti finns kvar längre som verkligen driver arbetarklassens verkliga klassintressen? Inte ens Vänsterpartiet står längre för klasskamp värd namnet!

Mitt i eländet

Man får ju göra det bästa som går. Och då gäller det ju att i vart fall att i valen inte lägga sin röst på partier som inte gagnar andra än de besuttna och nationalsocialistiska intressen.

Björn Alvebrand skriver i ett inlägg om hur Alliansens politik fungerar – baserat på på backspegelns facit, vilket är något helt annat än vad dessa partier säger. Verkligheten är en sak som talar sitt tydliga språk. Propagandan är något helt annat!

Läs hans inlägg  här, om vad högerpolitik innebär!

Alvebrand - drivkrafter.jpg

Han avslutar inlägget med följade citatsamling:

”År 1990 var andelen fattiga i gruppen arbetslösa/sjuka stabil och på en relativt låg nivå, kring 6 procent.
Idag 2016 är samma grupp fattiga 33 procent – den kraftigaste fattigdomsökningen bland arbetslösa och sjuka skedde strax efter att den borgerliga regeringen tog över makten 2006.
(Källa: Statistiska Centralbyrån)

2003 räknades drygt 26 procent av studenterna som fattiga.
2013 är motsvarande siffra drygt 42 procent.
(Källa: Statistiska Centralbyrån)

2013 var medianinkomsten i Sverige 18 800 kronor.
Den som hade en inkomst under 11 300 i månaden hamnade därmed under fattigdomsstrecket.
Källa: Statistiska Centralbyrån)

På 20 år har den rikaste promillen i Sverige tredubblat sin andel av landets samlade inkomster.
Tillsammans har de en samlad förmögenhet på 1 120 miljarder.”

 

 

SvD vs PRO pensionären


SvD talar klarspråk

medan PRO tycks tro att pensionärer kan åka till Dubai

Nog är det en konstig värld när en pensionärsorganisation beskriver ett prnsionärsliv i sus och dus! Sanningen är ju att de flesta pensionärer ständigt brottas med att få ekonomin att gå ihop. En del har till och med fått gå från hus och hem. Men et skriver inte PRO om i sin medlemstidning.

PRO pensionären på toa - SvD.jpg

”Det larmas allt oftare om låga pensioner. Det är inte förvånande, men pensionseländet har bara börjat.

Ett 40-årigt yrkesliv är inte längre en garanti för att man får en pension som går att leva på ens för en sparsam person. Och en EU-rapport kom nyligen fram till att antalet svenska pensionärer som riskerar fattigdom ökar kraftigt samtidigt som trenden i våra nordiska grannländer är den motsatta.

Orsaken till pensionseländet ligger i vårt pensionssystem. I det nya systemet finns inga garantier.

Men trots de allt tätare larmrapporterna har vi ännu inte sett den fulla effekten av pensionshaveriet.” Det och lite till skriver Joel Dahlberg i SvD Näringsliv. Men PRO pensionären, pensionärsorganisationen PRO:s medlemstidning är som vilken damtidning som helst, bara med den skillnade att den inte kommer ut lika ofta.

PRO 7.2016.jpg

Kan det bero på att de fattiga pensionärena inte en har råd att vara med i den organisation som ska föra deras talan och därför heller inte ens får tidningen? Bilden ovan är ett ganska representativt urval av artiklar ur nurmmer 7 årgång 2016. Och helt klart informaras man bättre genom dan vanliga pressen än genom PRO:s medelmstidning. PRO borde skämmas!

Joel Dahlberg avslutar sin artikel på följande sätt:

Det förs då och då fram i debatten att var och en måste ta ansvar för sin ekonomiska standard under pensionen. Det stämmer förstås, men man får inte glömma att ett centralt syfte med ett allmänt pensionssystem är att vanliga löntagare ska känna sig trygga med att de får en pension de kan leva på.

Om den tryggheten försvinner, kommer folk i betydligt större utsträckning än i dag börja spara privat för att så att säga försäkra sig mot ett långt fattigt liv som pensionär. Om det sker har vårt pensionssystem förlorat en stor del av sin legitimitet. Då har vi också ett helt annat samhälle än i dag.”

Det är rader jag gärna hade sett skrivna i PRO pensionären! Var är kampen? Vad gör PRO?

Försöker man förespegla pensonärerna att allt är helt OK? Det vill jag påstå vara ren propaganda. Inget kan ju vara mer fel. Det avslöjar vanliga massmedia titt som tätt, men inte PRO pensionären! Den tidningen tiger, men lockar med resor som ingen pensionär har råd med såvida de inte lade undan en slant innan de gick i pension, vilket de med lägst inkomst aldrig hade chansen att göra.

”PRO Boule i Sydspannien – 6995 kr” ”PRO SOLO – resa till Almuñécar – 6495 kr” ”PRO Dansvecka – Får vi lov?” – 7995 kr”

Julresa för 5395 kr eller nyårsresa för 4395 kr, jo man tackar! Men vem betalar? Efter hyra mat och kläder finns för många inte ett korvöre kvar. Tandläkarbesök är inte att tänka på och har de råd att gå till läkaren så finns det ändå inga pengar kvar för att lösa ut läkemedlen, hur livsviktiga de än är. Fast det är ju inte för de pensionärerna medlemstidningen skriver!

PRO 7.2016 del 2.jpg

Läs mer.



Nåt trevligare.jpg

Byråkratins kvarnar


maler ned de sjuka

 

och så klart politiska beslut som byråkraterna verkställer

Jonna Sima skriver om Ken Lochas senaste långfilm ”Jag, Daniel Blake” som hade biopremiär igår. Filmen handlar om en snickare som blir sjuk, men Försäkringskassan tycker inte han är sjuk nog för att få sjukersättning, medan arbetsgivarna tycker han inte är frisk nog för att arbeta.

Det hela utspelar sig i GB, men det hade lika väl kunnat vara här. Nog fanken är det rent ut sagt fördjävligt att det har blivit såhär. Både GB och Sverige är rika länder och då ska man väl kunna ta hand om folk som blir sjuka på samma sätt som man kunde för ett par decennier sedan. Men nu har allt försämrats så det börjar likna förhållanden som fanns för ett sjuttio – åttio år sedan!Sjukförsäkring.jpg

Sanningen är att produktiviteten i dag är skyhög jämfört med för över ett halvsekel sedan. Ja, till och med mycket högre än för bara några få decennier sedan. Alltså skulle vi kunna få samma sociala trygghet, sjukvård och välfärd som för 20 – 30 år sedan och därtill kortare arbetsdag, högre lön och pension och längre semester och sänkt pensionsålder. Det har vi råd med om pengarna fördelades rättvisare än i dag. Men, se så väl är det inte. Pengarna försvinner till de mest välbeställda. Dagens industri har listan över våra miljardärer, se här.

Fler miljardärer.jpg

Jonna Sima avsultar sin ledarartikel med dessa rader:

”Byråkratins kvarnar maler långsamt ned en stolt yrkesman som alltid gjort rätt för sig och aldrig begärt några allmosor.
När film är som bäst lyckas den ge gestalterna kött och blod – liv till varje pris! Daniel Blake kunde ha varit jag, sitter man och tänker.

I Storbritannien har man startat hashtaggen #WeAreAllDanielBlake för att uppmärksamma alla vanliga människor som hamnat i liknande hopplösa situationer. Labour-ledaren Jeremy Corbyn har hyllat filmen och uppmanat den konservativa premiärministern Theresa May att se den.
Det borde även svenska politiker göra – och många andra som tror att vårt välfärdssystem behandlar alla väl.
‘Jag, Daniel Blake’ är en iskall påminnelse om hur man helst ska vara frisk för att orka vara sjuk.”

Hon skriver också: ”I veckan inledde vi på Aftonbladets ledarsida serien ‘Samma tuffa Sverige’ efter rapporter om att sjuka inte får ut sina pengar i tid på grund av Försäkringskassans hårdare krav på sjukintygen. Läkare tvingas numera lägga allt mer tid på att skriva nya sjukintyg och sjuka måste ligga i hårda förhandlingar med Försäkringskassan för att få sina berättigade pengar.”

Sparkarned för trapp.jpg

http://www.svt.se/nyheter/utrikes/har-sparkar-han-ned-kvinnan-for-trappan


Läs också:

http://www.aftonbladet.se/ledare/a/J8MlR/regeringen-valjer-att-jaga-de-sjuka

http://omni.se/ledare-forandringarna-kan-paverka-tilliten-i-samhallet/a/4wv9R

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16184828.ab

http://www.aftonbladet.se/debatt/article23748459.ab

http://www.mynewsdesk.com/se/aiai-kaustik-ab/news/nya-forskarrapport-om-konsekvenser-av-indragen-assistansersaettning-173670

Smart tänk


Bil

 

måste du verkligen ha en?

Tja, det beror mycket på vad slags jobb du har. Men för de flesta är det inget krav. Då kanske en bil kan avvaras och pengarna kan läggas på annat.

Visst spar en bil mycket tid, man kan storhandla en gång i veckan och för den som har barn att skjutsa till olika idrottsaktiviteter underlättar givetvis en bil väldigt mycket. Så visst finns det fördelar, men …

Vad en bil verkligen kostar ifall man äger bil i 63 år av sitt liv är ansenlig. Det blir en utgift på över tre miljoner kan man läsa här, varifrån jag saxar följande citat:

I pengar: ”Bilen följer många av oss genom hela livet. Och helt gratis är det inte. Enligt en nyligen publicerad undersökning kostar vårt liv med bil drygt 3 miljoner kronor!”

Och i tid: ”Först: Tiden. Vi spenderar 13 962 timmar med vår bil, antingen bakom ratten eller i någon slags bilvård/service/väntande på service. 13 962 timmar är alltså drygt 1 år, 7 månader och 6 dagar!”

Kostand bil.jpg

Jag har aldrig ägt en bil. Jag har aldrig tagit körkort. Och jag kan konstatera så här efter många år att jag har klarat mig bra utan det. I mitt jobb var det aldrig ett krav, vilket förvisso inte alla kan säga.

I mitt första samboförhållande i tjugoårsåldern finansierade jag dock min flickväns körkort. Sen tyckte jag mig inte ha råd med mitt eget, så det fick vara. Men jag tänkte också att om jag ändå skaffade ett körkort så borde jag ju skaffa en bil också. Det hade i så fall blivit en riktigt gammal bil som kanske ofta krånglade och därför krävde ständiga reparationer, vilka jag av ekonomiska skäl var tvungen att efter förmåga ordna själv.

Den tid jag hade varit tvungen att lägga på att laga bilen kunde jag lika gärna lägga på att åka kollektivt.

Tack vare det tänket har jag sparat mycket pengar genom åren. Det är jag glad för nu när jag ser vad lite jag får i pension. Det är nu jag har pengarna som jag aldrig lade på en bil genom alla åren och därför lever jag lika gott som pensionär som jag gjorde när jag jobbade och hade en dubbelt så hög inkomst. Fast när jag bestämde mig för att avstå från bil hade jag förvisso ingen aning om att pensionsystemet skulle försämras så drastiskt. Då förväntade jag mig att få 80% av lönen som pensionsinkomst. Men så blev det ju inte sedan M, Fp (numera omdöpta till L), C och klassförrädarna inom S gemensamt skrotade APT-systemet.

Vi fick aldrig en demokratisk chans att säga ett ord om vad vi tyckte om att inte få den pension vi förtänar! Allt var hysch-hysch och osann propaganda!

Jag tror att många sitter fast i ett chablontänk där en bil är ett ”måste”, vilket den faktiskt för de flesta inte är, utom möjligen under en kortare del av livet. I vart fall om man inte tänker kreativt och hittar andra lösningar.

Och så kommer ju miljöaspekten till. Särskilt de som motiverar sitt bilinnehav med att de måste köra ungarna till fotbollen, handbollen och allt vad det kan vara bör kanske tänka lite längre. Vilken framtid får deras barn när den globala uppvärmningen passerar gränsen för när den inte kan stoppas (”the tipping poin”) ens med bästa vilja i världen? Vill de att barnbarnen ska behöva uppleva en total miljökollaps? Knappast, men det har de nog inte tänkt på.

Klimat - barn framtid.jpg

Global uppvärmning

Om ditt bilägande drabbar dig ekonomist och gör dig till fattigpensionär så beror det alltså inte bara på att skrupelfria välbetalda politiker inom M, Fp, C och S saboterade pensionssystemet utan att själva lida nöd på grund av sina egna beslut. Lite grann får du också skylla dig själv att du lade pengarna på bilen istället för att spara dem till din pension.

Men den globala uppvärmningen som du har bidragit till drabbar dina barn och än mer dina barnbarn och efterkommande generationer. När isen försvinner i Arktis blir jorden mörkare och den suger åt sig än mer av solens värme. Samtidigt stiger haven och breder ut sig särskilt mycket över låglänt mark och vatten är mörkare än land. Några decimeter höjd havsnivå leder till många kvadratmil större vattenyta! Det leder till att mycket mer värme sugs upp från solen.

Uppvärmningen leder till tinande av tundrans permafrost vilkeyt frigör en massa koldioxid, men även metan som har 30% högre växhuseffekt än koldioxid. Låt vara att den är bryts ned lite snabbare, men ändå.

När jorden värms upp och haven värms upp kommer även metanis att frigöras från havsbottnarna, vilket innebär att ytterligare enorma mängder metan frigörs till atmosfären. Det handlar om miljarder ton.

Allt detta är inget annat än sjävförstärkande effekter. Till slut går de inte att hejda. ”The tipping point” är nådd. Och vi är snubblade nära den redan nu. Kanske det redan är för sent att ändra på det.

Vad gör du?

Behåller du bilen? Uppmuntrar du dina barn att skaffa körkort och bil? Hur tänker du? Att bilen spar tid? Att bilen visar upp din egen status? Måste du verkliag ha en? Hur långt framåt tänker du egentligen? Tänker du på dina eferlevande  barn du har satt till världen? Jag bara undrar!