Sanningen om naziattacken 8 mars


Slapp journalistik och kanske en polis

som medvetet förvränger fakta.

Misskrediterande misstanke mot polisen har sin förklaring. Redan när jag demonstrerade för första på 60-talet såg man klart var polisen hade sina sympatier och inget har förändrats sedan dess.

Men i Malmö var jag inte 2014 – 03 – 08. Andra var där dock, som bekant. Och de har beskrivit vad som VERKLIGEN hände.

Sanningen om naziattacken 2014 03 08

Det cirkulerar uppgifter i massmedia om att det rörde sig om ett bråk som startades av vänsteraktivister. Och i ”Veckans brott” gör Leif GW ett märkligt uttalande som måste bygga på blind tro på hans poliskällor. Jag blev besviken på honom, milt sagt. Och det gör mig mig ledsen eftersom det är en bra karl på alla sätt och jag är en stor beundrar av honom.

Nåja, men vad hände egentligen. I AB skriver Mathias Wåg (Researchgruppen) och Gustav Ingman hur det gick till och jag citerar ett kortare stycke:

”Varje år på 8 mars hålls en nattlig feministisk manifestation mot kvinnovåld, …

I Malmö passerar demonstrationen den pub där några nazister sitter och dricker öl på Davidshallsgatan. Männen på puben följer efter ner till Möllevången, en tjugo minuter lång gångväg därifrån. De viker in på Kristianstadsgatan och går bort till vänsterkaféet Glassfabriken, där de stryker runt och sätter upp klistermärken för Svenskarnas parti.

 Själva attacken sker längre ned på Kristianstadsgatan då en mindre grupp från demonstrationen på väg till 8-marsfesten i Folkets park stöter ihop med nazisterna.

Personen som blir allvarligast skadad hamnar efter de andra och fälls till marken. En man sätter sig gränsle över honom och misshandlar honom med återupprepade slag mot huvudet. En annan person angriper fyra med kniv.

En kvinna trycks upp mot en vägg och huggs i bröst, rygg och under armen. En annan kvinna huggs även hon under armen när hon lyfter sina händer för att skydda ansiktet.

En man huggs bakifrån och får punkterad lunga.

… Knivangreppet görs bakifrån … Angreppet rubriceras därför som mordförsök.

Det är när fyra personer är skadade på gatan som fler människor reagerar. Ett tjugotal personer … hör larmet och skriken, de springer fram mot nazisterna för att hjälpa de misshandlade. I samma stund anländer ridande poliser till platsen. Det är denna rusning av hjälpande människor som vittnen ser och berättar om för Kvällsposten. Detta kallar polisen senare för ett ‘bunkaslagsmål’ och det är också den bilden som spridit sig i medierna. Men endast om vi blandar ihop tid och platser är det en rimlig beskrivning.”

Visst kan man ta fel, inte tu tal om den saken. Men det finns en del att fundera över. Det faktum att nazister hotar om, är beredda till och utövar dödligt våld ibland bör leda till en kritisk inställning till de första uppgifter man får av personer som kanske inte ens var på plats när det började. När människor skadas allvarligt försöker polisen genast förhöra offren. Frågan är därför hur polisen kan ge en sådan felaktig bild, såvida det inte var medvetet. Man har rätt att undra.

Media, politiker och statsapparaten har i dag en förlåtande inställning till nazister, men den rakt motsatta till vänstern. Det är ett dåligt omen för framtiden!

Bilder

Carl Bilds värderingar


Och givetvis inte bara hans

 

Han sitter ju regeringen

Han hade inte varit minister i Alliansregeringen om han ansågs obekväm. När han såldes tycker att värsta sortens högerextremister, som gör hitlerhälsning, hyser ”värderingar som som är våra och förtjänar vårt starka stöd” (Sveriges?, Alliansens? Moderaternas?) så bör vi demokratiska krafter dra öronen åt oss.

Bild tycker om nazisten

 

”Svododas högerextrema rötter kan ingen blunda för. Partiet som grundades 1991 under namnet Ukrainas Social-Nationella Parti (SNPU) och 2004 bytte namn till Svoboda (Frihet) har en lång historia av antiryska, antisemitiska och nationalistiska utfall bakom sig.

Partiledaren Oleh Tiahnybok förklarade 2004 att Ukraina styrs av en ‘moskovitisk-judisk’ maffia. Simon-Wiesentalcentrumet placerade honom 2012 på plats fem bland världens ledande antisemiter.” / SvD

 

Men vad det egentligen handlar om vill inte media avslöja för oss. Då måste man istället hämta information från dem som ännu inte har drabbats av censuren. Albin Tilly tar bladet från munnen och säger det som ingen press vågar. Läs därför här!

Bra sagt, apropå vår utflippningsminister Carl Bild, är detta: ”En spade är en spade och borde kallas det. Men vem vågar bryta ängsligheten? En sak är säker, utrikesminister Carl Bildt (M) kan knappast vara ett föredöme.

Nio minuter av Ekots lördagsintervju ägnades åt hans försök att blanda bort korten om den antisemitiska och extremnationalistiska rörelsen Svoboda i Ukraina, som har fyra ministerposter i den nya regeringen. När Monica Saarinen påminde om att Bildts partivänner i Europaparlamentet i ett uttalande vädjat till Ukraina att inte bilda koalition med dem, började Bildt tala om annat.

När inget annat hjälpte berömde han sig själv för att vara en av de få som kan Ukrainas historia. Det var närmast surrealistiskt.

För om man inte ens kan medge att en fascist är en fascist, var hamnar vi då?” / Dagens Arena

 

FotoLasses eminenta


Folken lovas bättre liv

Alltså, bara om de går med i EU

Ungefär så skriver Lasse Strömberg på sin blogg.

Men det handlar om mer än så.

Fotolasse-Ryssland-EU-Väst-Historia

Vi har en dålig historiekunskap kan han också konstatera med all rätt. Viss kunskap borde vi verkligen ha, men den vi till äventyrs får i oss från skolan eller via andra sätt överskuggas oftast av mer eller mindre falska eller tendentiösa källor. Jag undrar till exempel hur mycket folk i allmänhet vet om vilka uppoffringar Sovjetunionen fick ta på sig för att stoppa Hitler. Många tror nog att det var USA som tog på sig lejonparten för att stoppa nazismens expansion efter att ha matats med Hollywoodfilmer.

Lasse beskriver dock den verklighet som man faktiskt lätt kan ta reda på alldeles själv, med eller utan Internet. Och han skriver: ”Ryssland förlorade i stort sett hela sin produktiva befolkning under sin mission att befria Europa från ondskan. USA förlorade ca 475 000 döda, 22 – 27 miljoner ryssar dog i kampen för Europas frihet. 

USA hade inga krigsskador alls på hemmaplan, i Ryssland totalförstördes 1710 mindre och 15 större städer. 70 000 byar utplånades från jorden yta, bostäder för 25 miljoner människor försvann. 90 000 kollektivjordbruk förstördes, de fick 17 miljoner kreatur och 20 miljoner grisar stulna. 40 000 sjukhus jämnades med marken och 84 000 skolor upphörde att existera.

Den som inte kan sin moderna europeiska historia kommer aldrig att förstå Rysslands välmotiverade motvilja mot att Tysklands, EU och väst intresseområden kryper närmare och närmare det ryska moderlandet.

Klicka på länken ovan för att läsa hela inlägget. Jag har bara citerat det historiska inslaget i detsamma.

När det kommer till det som sker nu, inlemmandet av Krim i Ryssland efter en folkomröstning som USA och EU kallar odemokratisk trots att nästan alla var för det, föreligger antagligen en ännu större historisk okunskap. För 60 år sedan, 1954, gav Nikita Chrusjtjov helt sonika bort Krim till Ukraina! DET var odemokratiskt och helt mot folkets vilja. Men ger det Ryssland i dag rätten att ta det tillbaka?

Naturligtvis inte.

Men hur gick det till egentligen? Jo, det var krimborna själva som själva gjorde valet eftersom de hellre hör till Ryssland än att under fascister lyda EU.

Det är magstarkt att kalla en folkomröstning odemokratisk och olaglig. Med den logiken bör USA och EU sätta Schweiz i blockad, bojkotta och utsättas för omfattande sanktioner. Där folkomröstas det hu om snart sagt varje fråga, som till exempel om landet ska köpa JAS-plan från Wallenberg.

Det är givetvis inte folkens vilja och ej heller demokratiska värden som driver USA och EU. I så fall finns det riktigt ruskiga regimer att agera emot. Regimer som USA och EU istället har mycket goda relationer till och vars förbrytelser de aldrig för på tal. Och Carl Bildt tog till riktiga brösttoner, men tiger om vissa saker.

 ”Nu lovar Internationella valutafonden och andra ekonomiska institut att de ska hjälpa Ukraina bara de inte närmar sig Ryssland. De ukrainare som tror det tror på sagor. Den dagen IMF och EU bestämmer vilken politik som ska gälla i Ukraina kommer ukrainarna att upptäcka att de gick på en nit.” Lasses blogg, samma länk som överst.