SONY-TV höll i 2½ år


Skandal

är väl det enda passande omdömet

Så nu blir det dags att köpa en ny. Men ingen SONY. Frågan är om jag ska våga mig på en LG. Den höll i ca fem år. Inte mycket det heller.

Mina gamla tjock-TV höll minst i 20 år. Den första TV:n jag köpte när jag hade flyttat hemifrån var en begagnad tjock-TV och den var verkligen tjock. Den måste ha kommit på 50-talet. Den var djupare än den var bred. När jag flyttade ihop med en tjej för första gången kasserade jag den. Då fungerade den fortfarande.

Den sista tjock-TV fungerade nog också i tjugo år. Sen blev det alltså platt-TV:n som höll i ca fem år. Då tänkte jag: ”Aldrig mer en LG”. Så det blev katastrofinköpet av SONY. Strax efter läste jag i PC-tidningen en test av SONY-TV. Fjärrkontrollen, skrev de, var mycket dålig. Det fick jag erfara.

Det första jag tänkte var att det var batterierna som var slut i fjärrkontrollen. Men så var det inte. Hade den lagt av, var min första tanke. Men så var det inte heller. Det var TV:n. Efter bara 2½ år! Fy fan SONY! Kan ni inte bättre?

Om SONY hoppas på att få sälja fler TV-apparater för att de går sönder, då tror de helt fel. ALDRIG att jag kommer att köpa en produkt av SONY! Så nu vet ni det!

Amnesihypnos


Unspoil me

 

är en webbsida för att trolla bort minnen

Genom hypnos ska man kunna glömma trailers, TRV-serier och filmer som man har sett tidigare. På så sätt ska man kunna se dem igen med behållning. Läs om det här.

Behovet av sådan hypnos lär väl försvinna med stigande ålder.

Amnesihypnos.jpg

Minoritetsföreträdare måste ljuga


Hur annars

 

ska de få majoritetens stöd?

För det vet vi ju: högerpolitik gynnar de besuttna och de som får stå för notan är den resterande delen av befolkningen. Och denna resterande del av befolkningen är ju arbetarklassen. Alltså de som lever på en lön istället för att leva på en arbetsfri inkomst i form av kapital såsom borgarklassen gör; på aktier och på sina företag och de som de har anställt i dem, eller på annat sätt som inte kan räknas som skapande arbete.

Tyvärr är klassmedvetandet bland arbetarklassen i dalande. Jag misstänker att till exempel vissa unga affärsbiträden inte ser sig som arbetare. De ser sig bara som butiksanställda som ju inte står med en spade i handen. Och då är man inte en ”arbetare”. Och så är det säkert också bland andra unga inom andra yrkeskategorier där man inte jobbar på sätt som är lortiga.

Man ska ha en skitig jobbaroverall för att vara en arbetare, tycks nog vissa tro. Och just det spelade Moderaterna på när de utgav sig för att vara ett arbetarparti. Även Sverigedemokraterna har försökt sig på samma sak. Båda har misslyckats.

M - arbetarparti.jpg

I kväll visar SVT2 Nya Moderaterna. Hur de blev ”Sveriges arbetarparti”. Något de aldrig kan bli och aldrig blev. För så blåögd är inte arbetarklassen även om en del yngre inte ser sig som en del av arbetarklassen, om de saknar ideologisk skolning, något som facken har lagt ned.

Frågan

Varför klär sig dessa arbetarfientliga vargar i fårakläder? Jo, för att locka till sig fåren så de blir starka nog att kunna regera och driva igenom sin arbetarfientliga politik som bara gynnar de rikaste.

De som gynnas av deras högerpolitik är ju ett fåtal och deras stöd räcker inte till, så då måste ju lögnerna till, eller hur? Är det inte ganska självklart?

 

Skvitt tittar i backspegeln


TV

 

det var den nya lyxen i min barndom

Detta vet nog inte dagens ungdom, men mina föräldrar, som hade en normal inkomst för tiden, sparade säkert i ett par år för att få råd med en TV. Det var svartvitt, så klart. Och bara en kanal och en stor antenn på taket.

Jag minns när pappa skulle rikta in den. Mamma och syrran kollade på TV:n och ropade till mig hur det såg ut och jag ropade upp till pappa på taket hur resultatet var. Och till slut kunde jag säga att vi hade bra bild.

Grannen var före oss med TV. ”Såg du på TV … ?”, frågade min lekkamrat och granne elakt nog, för han visste att vi ännu inte hade skaffat TV! Om inte annat så såg han ju att vi saknade antenn på taket. Fast han visste ju ändå, den elake fan.

TV slog snabbt igenom och den vanliga öppningsfrasen när man träffade någon bekant var såldes: ”Såg du på TV … ?”, för alla hade ju sett samma sak och det blev ett naturligt samtalsämne. Vad som visades på TV var en stor sak för alla på den tiden.

Det fanns en förmyndarmentalitet från regeringens sida som vi kanske inte skulle vilja ha idag. Ingen TV-sändning på onsdagar (!), för så hade regeringen bestämt – familjen skulle umgås istället.

Man hade också bestämt att TV skulle förkovra oss och vara pedagogisk. Det kan jag sakna idag! Det var lite som vuxenutbildning för ett folk som på den tiden i allmänhet bara hade några få års skolgång i folkskolan. Och i det pedagogiska låg också att förmedla samma bild av U-länder som skolan gav oss, befolkade av ”efterblivna infödingar” som behövde vår hjälp, särskilt i Afrika.

TjockTV-lyx.jpg

Sen började bilder strömma ut från omvärlden genom ”dumburken”, som TV började kallas efter att den hade blivit var mans egendom. Den gör mera skäl för det namnet idag, särskilt på grund av reklamkanalernas ytliga utbud. TV-program ska locka oss att se reklam, ty det är ju därför de reklamfinansierade kanalerna finns, och programmen ska vara billiga att producera, samt vända sig till den breda icke-intellektuella publik som inget läser och som inte ställer några kvalitetskrav, annars går kanalerna inte ihop.

TV förde in ett krig i vardagsrummen

Bilder visades i TV under senare delen av 60-talet från Vietnamkriget. Ohyggliga bilder när amerikanska marinkårssoldater ”rensade upp” bland den ”kommunistiska VietCong-gerillan”. Ändå visades aldrig det grövsta. Endast i vänsterpressen kom sådant fram. I den breda pressen handlade det om det goda (USA) mot det onda (kommunismen). Sanningen var dock en annan; de som slogs mot USA var bland annat vanligt folk, bönder, men de behövde hjälp och det fick det från den tidens vänster, både från vanliga människor runt om i världen och från länder som Sovjetunionen.

Den USA-vänliga bilden som kablades ut i vår TV kom ganska snart på skam när FNL-rörelsen lärde oss vad detta kolonialkrig faktiskt handlade om, ett högteknologiskt övergrepp från världens ledande militärmakt som stödde en militärdiktatur mot ett fredsälskande folk som inget annat önskade än att få odla sina risfält. Och att Nordvietnam och Sydvietnam var ett och samma land som egentligen redan borde varit återförenat. Men USA satte sina käppar i hjulet då de insåg att i ett nord-syd-återförenade val skulle folket välja Ho Chi Minh som landets ledare. Och det gick ju inte för sig.

Vi såg hur napalm fick hyddor och människor att brinna, hur man brände hela byar med eldkastare och avlövade hela skogsområden för att komma åt ”fienden”, en ”fiende” som aldrig hade satt sin fot på USA:s mark, än mindre hotat USA. Det var en ”fiende” som USA benämnde VietCong, men som själv kallade sig FNL, Front National pour la Libération du Sud Viêt Nam (Nationella fronten för sydvietnams befrielse, på vietnamesiska: Mặt Trận Dân Tộc Giải). Men svensk TV höll länge fast vid USA:s nedsättande term, tills FNL-rörelsen hade klargjort fakta och opinionen svängt, den som inleddes med Sköld Petter Mattis demonstration i Stockholm 1965.

Men än i dag förekommer USA:s nedsättande term för befrielserörelsen, ”Viet cong”.

Ghost Vietnam o public service

Bilden publicerades här, med länk till Ghost.

Har det hänt något nytt när det gäller TV? 

Jo, vi har en massa kanaler. Men få är seriösa. Och den svenska public service följer med trenden att vända sig till en publik som aldrig läser något och som är totalt ointellektuell. Det är ett krig om tittarsiffror och det kriget kan inte Public service vinna med att visa liknande usla program. Man köper in dyra OS-sändningar och Eurovision Song Contest och sen fyller man tiden med repriser. Det är inte konstigt att SVT har en uppförsbacke.


Mer+pil.jpg

Genèveavtalet 1954 – stormaktsbesluten och Vietnam

Samsung-TV dog efter 2 år!


Det är inte klokt!

 

Ska en TV inte hålla längre?

När jag separerade 1975 köpte jag mig en TV. Den höll ända fram till 2001. Alltså höll den drygt ett kvarts sekel! Det minns jag mycket väl, för när attackerna kom i USA hade den just pajat. Jag gick och köpte en ny TV. Jag ville ju följa utvecklingen.

Den TV:n pajade för två år sedan. Den höll alltså i 14 år.

Så det blev en ny TV igen. Den första platta TV:n för min del. Jag är inte mycket för att byta ut fungerande saker även om det har kommit nya i marknaden. Men nu fick det bli en sådan och det blev en Samsung, så kallad smart-TV.

Samsung.jpg

Den var säkert smart. För Samsung i alla fall. Ja, alltså om Samsung nu inbillade sig att jag vågar mig på deras produketer en gång till. Men se där misstog de sig. En chans fick de och de gav mig skit. Två chanser får de inte. Inte en gång till! Hej då Samsung!

Kollar igenom gamla bilder


Återanvänder

 

en bild som är än mer aktuell i dag

På våra public service-kanaler är det bara skit och repriser numera. Försämringarna har kommit gradvis. Jag undrar om det kan vara så att den förra regeringen skar ned på anslagen. Det är högst troligt. Så fungerar ju högerpolitik.

TV idag

Jag minns en tid när TV skulle vara allmänbildande, men då får vi gå många decennier tillbaka. Så allt kan inte skyllas på Alliansen. Men nu är det katastrof, för nu har inte SVT några pengar till egna satsningar och knappast till att köpa in något heller.

Vad SVT borde visa är en film som jag rekommenderar i detta inlägg.

Det här med repriser har jag tagit upp förut. Då skrev jag: ”Bara repriser hela tiden. Det går ju an eftersom man inte betalar för att se TV. Man betalar för att inneha en apparat. Det är ju sjukt egentligen.

Men med detta arrangemang kan man alltså sända samma program, som man redan har betalat för att se, hela tiden. Det är ju så att TV-licensen går till att finansiera verksamheten på public service och får man inget annat än repriser så undrar jag om det inte kan kallas bedrägeri. I vart fall är det uppskörtning.

Eller kanske inte ändå. Kanske har SVT satsat på för dyra produktioner, fotboll i Brasilien och Eurovisionsfestivalen till exempel. Sånt kan väl reklamkanalerna få stå för istället tycker jag.  Deras satsning är ju hjärndöd underhållning för obildade människor.

Särskilt sporten tillåts breda ut sig, inte minst i nyheterna. Senast var det något sportinslag precis i slutet på nyheterna trots att sporten kom direkt efter. För fan, det finns ju ett särskilt program för de här lekarna. Låt då nyhetsprogrammen få presentera riktiga nyheter. De är ju så korta (och intetsägande) ändå.”

Något att bara hoppas på är väl att SVT gjorde ett program om vår tids allra största bluff som vi i dag får ta konsekvenserna av, inte minst genom en aldrig sinande flyktingström. Dra dina egna slutsatser från detta inlägg. I det sammanhanget rekommenderar jag även detta inlägg. Och givetvis även detta.

Men om nu SVT bara har råd med repriser, varför då inte sända programmet om hur vi luras att köpa produkter med inbyggd livslängd igen. Alltså att de är konstruerade att lägga av att fungera i förtid bara för att vi ska handla ännu mera. Är inte kapitalismen underbar?

Hundraårslampan

Men du kan se det på Youtube redan här och nu.

 

 

 

När jag var barn


Och när vi skaffade TV

 

då var andra världskriget något som hade hänt för jättelänge sedan

Som barn hade jag ju ett annat tidsperspektiv. Kriget var ju före min tid. Jag var inte född när kriget var slut.

Men jag minns när vi fick TV. Den stod där i vardagsrummet. Jag kunde knappt bärga mig innan sändningarna skulle börja. Det var ju inte som nu med sändningar dygnet runt. Det var inte ens några sändningar på onsdagarna! Då, hade man bestämt, skulle det vara en TV-fri kväll så familjen kunde umgås med istället för att glo på dumburken.

Fast det där ordet ”dumburk” var inte uppfunnet då. Det ordet hade till och med varit opassande på den tiden eftersom när Sverige fick reguljära TV-sändningar från Sveriges Radio-TV den 1 juli 1957 ansågs folkbildning väldigt viktigt. Kanske för att folkrörelserna fick 40% av aktierna.

En av uppgifterna i den då så seriösa svenska TV:n var att upplysa om nazisternas krigsbrott. ”Vi får aldrig glömma” var mottot.

Det skulle behövas mer av den varan idag på alla TV-kanaler idag så dagens ungdom inte kom undan. Då skulle kanske nynazisterna, rasisterna, fascisterna och Sverigedemokraterna inte få samma anslutning som de får i dag.

Förintele-temaNu har i alla fall tidningen Världens Historia ett tema om förintelsen, vilket är hedervärt. Fast det hade ju varit konstigt annars, med tanke på dess inriktning.

”Trots att Förintelsen har bekräftats av tusentals vittnesmål och officiella dokument, förnekar många att judeutrotningen ägt rum.”

”Strax före sitt självmord år 1945 hävdade SS-chefen Heinrich Himmler styvnackat att Europas ­judar dog en naturlig död i koncentrationslägren – av smittsamma sjukdomar. Himmlers ord blev den grund som de första förintelseförnekarna byggde sina teorier på. Fransmannen Paul Rassinier, en av förnekelsens pionjärer, hävdade i sin bok ‘Le Passage de la Ligne’ (Att gå över gränsen) från 1948 att det säkert förekom enstaka mord och gasningar, men att de utfördes av extremister och inte var nazistisk politik.” Läs mer.

”Om nazisterna verkligen hade velat utrota judarna, hade de använt en annan gas, menar skeptikerna. FAKTA:  … Zyklon B faktiskt verkar effektivare på människor än på de löss som det egentligen var tänkt att utrota. … Löss, däremot, är kallblodiga djur med mycket långsammare ämnesomsättning och dör inte förrän efter flera timmar …” Läs mer.

”PÅSTÅENDE:Krematorierna byggdes för att bränna de människor som dog en naturlig död, till exempel under tyfusepidemier. Det som vissa påstår vara gaskammare är i själva verket bara likkällare.

FAKTA: Många koncentrationslägerfångar dog av tyfus och andra smittsamma sjukdomar men inte så många att det kan rättfärdiga det antal kremeringsugnar som nazisterna installerade i bland annat Auschwitz.” Läs mer.

Läs också dessa artiklar i temat:

Påstående: Gas alltför riskfyllt

Påstående: Naturliga orsaker bakom dödssiffrorna

Påstående: Kremering omöjlig

Påstående: Hitler visste inget

Påstående: Inga bevis finns för gaskammare

”Historikerna uppskattar att det i hela världen i dag fortfarande finns 350000 personer kvar som överlevt Förintelsen. De yngsta av dem är snart 70 år, och det är bara en tidsfråga innan det inte kommer att finnas någon kvar som upplevt nazisternas grymheter.” Läs mer.

Interaktivt: Auschwitz-Birkenau

 

Public service – SVT


En gång i tiden

 

i TV:s barndom i Sverige

Jag har varit med om hela utvecklingen. Från när TV kom till de svenska hemmen. Det fanns bara en kanal och alla program var i svartvitt. På onsdagar låg sändningarna nere. Meningen var att familjemedlemmarna skulle umgås med varandra och inte sitta och glo på TV hela kvällen. Och en vanlig fråga varje dag var ”Såg du på TV i går …”.

Man köpte sig TV-kanna med expanderkork och flätat ytterhölje med handtag. Det var en termos för kaffe. En standardsak som måste finnas i varje välordnat hem.

I programutbudet skulle finnas, då som nu, nyheter och underhållning, men också folkbildande program. Det sista ansågs allra viktigast. Och TV hade ett enormt genomslag.

Sen kom en kanal till. Också den statlig, så klart. Och så kom OS -68 i Mexico. Då  hade Sveriges television just lanserat färgsändningar och alla radiohandlare hade färg-tv-apparater påslagna i sina skyltfönster med direktsändning över satellitlänk. Folk flockades vid dessa fönster för att följa sändningarna i färg. De flesta hade ju inte råd med en sådan dyr investering som en färg-tv innebar. Men just därför slog möjligheten till avbetalning igenom på bred front detta år och folk konkade på sina otympliga kartonger som innehöll årets absoluta statuspryl.

Det gick några år och staten tonade ned att TV skulle vara folkbildande, men fortfarande satsades det ändå en hel del på den typen av program. Att man var på väg bort från den idén märktes dock tydligt på ett program som hette ”Fråga Lund”. För den som inte minns detta program kan jag ju berätta att det det vara lärda professorer från Lunds universitet som svarade på tittarnas frågor. Snart kom även en studiepublik in som fick ställa frågor. Då började programmet att förlora i kvalitet och man släppte fram både lustigheter och nonsensfrågor.

I slutet av programmets historia släppte man in politiker som fick ställa alla frågor den kvällen. Det blev programmets fullständiga bottensändning. Jag minns frågan från Kjell Olof Feldt. ”När jag tvättar strumpor försvinner det ofta en strumpa. Vart tar den vägen?” Kort sagt, ”Fråga Lund” hade förvandlats från att ha varit ett upplysande program med populärakademiska ambitioner till ett meningslöst underhållningsprogram utan värde och eftersom det fanns särskilda program som enbart hade ambitionen att underhålla så fanns det inget värde i att ha kvar programmet och det lades ned.

Det var i denna veva som TV3 dök upp och staten försökte stoppa sändningarna. I riksdagen skrek främst Moderaterna om yttrandefrihet, valfrihet och värdet av en fri television. Och så fick vi den första kanalen i TV som var kommersiell och saknade allt folkbildningsintresse och försåg TV-tittarna med nonsensunderhållning och amerikanska Hollywoodfilmer som propagerade för ”the amercan way of life”, samt USA:s heroiska insats i andra världskriget där man nästan kunde tro att Sovjetunionen aldrig hade deltagit. Givetvis kunde även Sveriges television visa precis samma förvrängda Hollywoodversioner av verkligheten. Därför var det bara de som mindes som insåg hjärntvätten.

Som tur var fick man samtidigt se fruktansvärda reportage och nyhetsinslag på USA:s obeskrivliga övergrepp på Vietnams folk, men till att börja med rapporterades om Vietnam-demonstranterna på ett synnerligen förvridet och falskt sätt och de kallades kommunister och Gud vet allt. Men vartefter verkligheten gick upp för merparten av folket så sansades tonen. Det gick ju inte längre att dölja sanningen. Det kan vi bland annat tacka Sköld Peter Matthis för.

Under tiden hade vi fått TV4 och sen kom den ena kanalen efter den andra. De som trodde att fler kanaler betydde mångfald fick snart se att det betydde enfald. Det var ju just det som borgerligheten med Moderaterna i spetsen ville ha. Människor skall inte upplysas. De skall indoktrineras med propaganda och eftersom propagandan hade utvecklats enormt sedan Goebbels dagar sågs den i den moderna förfinade tappningen inte som propaganda utan som underhållning. För trovärdighetens skull visades dock en del ”avslöjade” reportage, men enbart sådana som inte avslöjade den verkliga makten. Och så är det än i dag, men den typen av program blir allt mer sällsynta.

För att konkurrera med de kommersiella kanalerna har SVT kopierat det mesta från dessa och hur likformigt det har blivit märks tydligast i nyhetssändningarna. Man ser exakt samma sak i TV4 som i nyheterna i ”Gomorron Sverige” på TV1. Zappar man ser man samma nyhet samtidigt oavsett vilken kanal det är! Märkligt! De måste ju snacka ihop sig om när varje inslag ska visas! Varför då? Och har de ingen känsla för företagshemligheter? Jag menar att borde inte de olika kanalerna behålla för sig själva när och vilka inslag de ska ha?  Uppenbarligen inte!

Numera har SVT samma programutbud som de kommersiella kanalerna och det är bara nosens-underhållning som gäller. Så här ser TV-aftonen ut i kväll:

SVT fördumnings-TV

Det är inte mycket att hänga i julgranen, så att säga. Därför rekommenderar jag Comandante i kväll eller när du har tid, fram till 14 augusti. Sen är det försent. I morgon klockan 22:15 kan du på Kunskapskanalen se uppföljaren, ”Looking for Fidel”. ”Amerikansk dokumentär från 2004. I uppföljaren till Comandante möter regissören Oliver Stone återigen Kubas ledare Fidel Castro på Kuba. Stone fokuserar intervjuerna kring Castros maktställning och behandlingen av dissidenter och journalister under 2003, då flera politiskt aktiva greps och ställdes inför rätta.
Regissör: Oliver Stone. Produktionsår: 2004″ 

Om Commendante kan följande sägas: 

Det är Oliver Stones uppmärksammade dokumentär som skildrar mötet med Fidel Castro under tre dagar 2002 och bygger på samtal mellan Oliver Stone och den då 75-årige Castro.

Oliver Stone fick besöka vilken plats som helst i Kuba utan att ett besök skulle behöva förberedas. Detta för att Castro ville visa att han inte hade något att dölja. Och vart han än kom såg filmteamet glada och välmående människor, men inga trashankar och fattiga tiggare. Men i övriga Latinamerika hade de sistnämnda inte gått att dölja, ignorera eller missa och liksom i USA och Kanada, men även i hela Europa, hade fattiga människor varit mer än enkelt att hitta om man så ville, som vi ju alla vet.

Det moderna Europa

Alla tycktes vara glada i att se sin älskade Fidel och det märktes tydligt på universitetet som de besökte. Där fanns, och finns, studenter från många olika länder. Till och med en från USA finns med i reportaget. De betalar en engångsavgift när de anmäler sig till universitetet men sen är allt gratis! Var i världen finns det något liknande?

Och intressantast av allt är när Fidel talar om valen i Kuba. Det finns ingen stans en större direktdemokrati. Ändå har man bara ett parti. Eller kanske det är just därför man har detta unika demokratiska system. Hade man flera partier att välja på så hade borgarklassen fått inflytande och skapat sig utsugningsmöjligheter till förfång för välstånd och jämlikhet.

Just enpartisystemet skjuter borgarklassen in sig på och kallar Kuba ”diktatur”. Klart de gör! De kan ju inte leva på andras arbete i ett land som Kuba. Och utan att ha några att sko sig på så finns det inget utrymme för borgarklassen. Klart att Kuba utmanar dem. Och utan sakliga argument finns bara statskuppsförsök, mord och handelsembargo att ta till och lögner sprids genom all världens media.

Rekommenderad läsning:

USA – Kuba
Raúl Castro: Ja till normalisering, men vår suveränitet måste respekteras!

Läs mer.

Och ett litet tankeexperiment.

Ingen TV-licens för dator


Datorn är ingen TV-mottagare

 

Den är inte avsedd för TV-tittande.

Det slog Högsta förvaltningsdomstolen fast i dag. Därmed ska man inte betala TV-avgift för en dator eller annan teknisk utrustning som kan ta emot TV-sändningar om det inte är en traditionell TV.

Dator ej TV

Radiotjänst borde få betalt via skattsedeln istället anser en del och eftersom Public Service bland annat anses stå för information av allmänintresse vore en avgift via skattsedeln rimligare tycker somliga.

Om avgiften ingår i den allmänna skatten drabbas låginkomsttagare lindrigare än om det är en avgift och därför bättre ur rättvisesynpunkt än om det är en avgift som drabbar alla lika mycket. Men hur rättvist är det för den som inte har någon som helst apparatur för att kunna se TV-sändningar? Skall även den betala TV-skatt?

En tanke är att jämföra med annan samhällsservice, såsom till exempel sjukvård, där man då menar att man betalar för sjukvård även om man inte behöver den. Men den tanken haltar. Att betala för sådan samhällsservice är en solidarisk handling till förmån för att den som har behovet faktiskt ska ha råd att ta emot sådan service.

TV är en helt annan sak!

Genom TV och radio förs nu i allt högre grad en propaganda ut till folket för att likrikta dess åsikter och harmonisera dem med det styrande kapitalet. Objektiviteten är numera satt på fullständigt undantag, om den ens har existerat. Därför vore det kanske bäst ifall man betalade för just det man tittar på. Sådan teknik har funnits i många decennier. Men inte ens det är rättvist, så frågan är hur en betalning ska kunna bli det.

En sak som stör mig mycket i dessa dagar är att SVT numera nästan bara har repriser för att man har prioriterat fotbolls-VM i Brasilien, antar jag. Det stör mig givetvis för att jag är totalt ointresserad av fotbollen, men också för att det är en miljardindustri som huvudsakligen FIFA och diverse kapitalister skor sig på, om jag är rätt underrättad.

Nu går till och med repriserna i repris!

Repris-TV

En annan sak som stör mig är den bristande sakligheten och den likaså bristande objektiviteten i främst nyhetssändningarna och därmed jämförbara program. Ett aktuellt exempel är jihadisterna i Mellanöstern. Till dem har media och regeringar i väst hamnat i det märkliga läget att dessa jihadister är terrorister öster om gränsen mellan Syrien och Irak, men väster om denna gräns är de frihetshjältar. Ibland krackelerar propagandamaskineriet totalt inför verkligheten.

Jihad och jihad

Om man såldes inte vill utsätta sig i onödan för denna propaganda bör man ju kunna slippa att finansiera den.

Frågan hur radio och TV ska få sina kostnader täckta är ingalunda lätt att besvara. Man är nu tvungna att se över den saken och det ska bli intressant att se hur man ska lösa den. En sak är dock säker. Inte blir det rättvist den här gången heller.

Fotboll


Sporten alla förenas i

 

Sett i de termerna, kanske …

Men vilken förening? Förening i vad och för vad? Och till vilken nytta? Och för vem?

För det är ju så att sporten egentligen inte betyder någonting för vårt välstånd, vår situation i samhället, hur vi har det, kampen för vardagen, få ekonomin att gå ihop, lönen att räcka, pensionen likaså, hålla nöden från dörren, kampen med räkningarna och att slippa kronofogden osv. Kanske fotbollen kan få människorna att för en stund glömma alla vardagens problem. Det är väl den funktion som sporten i TV-rutan fyller. Folk behöver kanske det.

Men hur viktigt är det egentligen att lag A vinner över lag B?

Uppenbarligen tar för många dessa frågor mer plats än verklighetens krassa vardag. Det märks i nyheterna. I SVT:s nyheter tar de nästan hälften av utrymmet. Ändå har de en separat sportsändning alldeles innan nyheterna klockan 18:00. För att vara säker på att inte missa de lögnaktiga nyheterna från propagandamaskineriet måste man alltså även få en glimt från sportens värld.

Det är ju inte den enda sportsändningen från SVT. Sporten tar plats. Inte enbart i SVT. Som bekant finns kanaler som enbart sänder sport. Den som vill kan känna sig mer uppdaterad på sport än den som hellre vill veta vad som verkligen händer i samhället och i världen någonsin har en möjlighet till.

Är man verkligen konspiratoriskt lagd för att tänka i banor av att detta är uträknat? Det tror ju inte jag att man måste vara.

Det är ju inte Gud som styr världen. Det är istället Mammon. Och i Sverige är det för närvarande Alliansen som förverkligar penningens minsta önskan. Tidigare var det Socialdemokraterna som köpslog med kapitalet för att minska de allra värsta skadeverkningarna, dock utan att ifrågasätta borgarklassens ”rätt” att sko sig på arbetarklassen.

Vänsterpartiet har ju lagt all marxism på hyllan så frågan är om det ens är någon idé att rösta. Rösta för att rösta bort Alliansen.

Max Gustafson - ALLIANSEN - grav

(Bilden som jag bearbetat hittade jag här)

Jo, det kan ju vara en idé. Att rösta bort den regering vi nu har. En regering som ju är en förening av uppenbart arbetarfientliga partier i det som de kallar ”Alliansen” och som är en allians helt styrd av det mest arbetarfientliga partiet på den politiska skalan, näst efter Sverigedemokraterna. Jag talar så klart om Moderaterna. De är ju det helt dominerande partiet i denna obskyra allians av öppet borgerliga partier med enda mål i sikte att på ett perverst, patologiskt och psykopatiskt sätt värna om de redan rika, ekonomiskt välmående och besuttna på de sämst lottades bekostnad. Det är väl inget att hymla med?

 

Så hur viktigt är det att lag A vinner över lag B?

Hur viktigt är det att de så kallade ”rödgröna” vinner över de blåbruna? Ja, alltså Alliansen, som ju som bekant består av Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna, och i allt väsentligt stöds av ett parti med sina rötter i nazismen, Sverigedemokraterna?

Jo, på kort sikt är det viktigt. Men på längre sikt är det mera viktigt att bli av med Mammons inflytande. Inte för att återupprätta Gud. Men väl vissa av de värden som vår religion har givit oss. Alltså kärleken till vår nästa och moraliska normer. Att till exempel fördöma dödssynder såsom girighet. Den dödssynd som kapitalismen har gjort till sin största dygd!Vi som existenser

På sikt är det viktigt att avskaffa kapitalismen! Och det gör man inte genom våra så kallade ”demokratiska val”! Det gör man inte i en borgerlig ”demokrati” med en borgerlig parlamentarism. Den styrelseformen är ju borgarklassens egen uppfinning för att säkerställa sin egen fortsatta makt över folkflertalet! Det som hela tiden påstås vara en demokrati är alltså inget mindre än en diktatur där du själv är en lydig undersåte och slav, som tror att du har demokratiska rättigheter och möjlighet att bestämma!

 Så hur viktigt är det att lag A vinner över lag B?

Spelar man i lag A är det väldigt viktigt att inte lag B vinner. Som spelare i lag A måste man kämpa för laget och att vinna över motståndaren. Då gör man inga medvetna självmål och helst inga självmål alls. Spelar man i Arbetarlaget får ju inte Borgarlaget vinna! Så enkelt är det ju beskaffat.

I det sammanhanget har ju sporten på TV egentligen ingen betydelse för vårt välstånd, vår situation i samhället, hur vi har det, kampen för vardagen, få ekonomin att gå ihop och så vidare. Då är det matchen i verkligheten som gäller. I den matchen har lag B redan ställt upp reglerna så lag A inte ska kunna vinna. Reglerna är ju olika för de båda lagen. Och det kallar lag B för demokrati! Lag A får rösta vart fjärde år och däremellan har lag B bollen. Så är det!

Moderat politik

Det lag B helst av allt vill är att lag A inte ens går ut på banan. Det är bättre att lag A lutar sig tillbaka i TV-soffan och kikar på en helt annan match. Det är därför TV-sporten är viktigare än nyheterna. Skådespel och underhållning för folket. Det är en känd strategi som redan romarna praktiserade. Och när nyheterna sänds har de redan godkänts av ett effektivt propagandaministerium som skulle ha gjort Goebbels avundsjuk. Men det fungerar. Folk tror på den massmediala versionen av verkligheten. Den bild lag B vill att lag A ska tro vara sanningen. Det är inte konstigt att vi har en borgerlig regering som bara företräder Borgarlaget, men har röstats fram av en betydande andel av Arbetarlaget. Snacka om självmål!

Och än värre blir det när spelare i lag A stödjer de allra minst rumsrena spelarna i lag B, Sverigedemokraterna! Då lägger man krokben för sina egna bästa spelare, slår dem på käften och hugger kniven i ryggen på dem. Det har lag B inget emot. Spelet blir ju enklare så. Deras supportrar jublar på läktaren och viskar sinsemellan att han är bra, den där Åkesson och gänget inte ens han vågar offentligen stödja!

Det är konstigt det här med självmål!

Rasismen splittrar