De har alltid velat att vi går med i NATO. Det är ett parti som ser upp till USA vad än USA gör. Ta bara Vietnamkriget som ett exempel. Noll kritik mot detta folkmord! Demokrati är inte heller något som partiet vurmar för. Till exempel har USA backat upp många diktaturer runt om i världen och Moderaterna/Högerpartiet har alltid helhjärtat stött den politiken. Liksom man stödde Sydafrikas rasistiska apartheidpolitik!
M är inget parti att lita på. Kom ihåg det 11 september då det är val! Inte om man vill ha fred och välfärd. Vill man däremot att de rika ska bli ännu rikare på de övrigas bekostnad, då är M ett givet alternativ.
Försvaret har alltid legat partiet varmt om hjärtat. Icke desto mindre var det just M som 2009 avskaffade värnplikten! Då slapp man en stor samhällsekonomis utgift och kunde lägga pengarna på sådant som gynnade höginkomsttagare, så som till exempel RUT- och ROT-avdrag. Går det att lita på ett sådant parti?
Nu försöker M, av populistiska och ideologiska skäl, rida på vågen av oro med anledning av kriget i Ukraina och göra NATO-frågan till en fråga som de ska vinna valet på. Naturligtvis tillsammans med de övriga borgerliga partierna. Chansen finns, tyvärr. SD har ju kommit in i den borgerliga värmen och nu dessutom svängt i NATO-frågan.
Även om jag står till vänster om S så är det ju ändå glädjande att S gått framåt ganska hyggligt. Tyvärr gäller det inte V. Det rödgröna blocket (S, MP, V, C) återtar nu en knapp ledning med 50,2 procent mot 48,2 procent för den andra sidan. Och i det rödgröna blocket finns inget stöd för NATO-medlemskap som tur är.
Det finns flera skäl att inte gå med. Till exempel skulle Ryssland uppfatta Sverige som än mer fientligt än de redan idag på goda grunder gör. Ryssland skulle känna sig än mer trängt av västmakterna och vi skulle uppfattas som en del av hotet mot Ryssland. Det kan ju knappast gynna vårt lands säkerhet!
Ett annat skäl är att om ett NATO-land råkar i krig så måste alla NATO-länder ställa upp. En för alla – alla för en. Det betyder att om ett NATO-land hamnar i krig så hamnar också lilla Sverige i krig om vi är medlemmar i NATO. Vad har vi för glädje av det? Men det bryr sig icke Moderaterna om. Ej heller de övriga borgerliga partierna. Det är ansvarslös politik!
Så när du går till val 11 september, tänk efter; vill du ha en en regering som är ansvarsfull, eller en regering som är ansvarslös och helst gynnar de redan är gynnade som till exempel kan köpa sig förbi vårdköerna. Du har ett halvår på dig att ta ställning.
Samtidigt säger hon: ”För att Sverige ska få en handlingskraftig regering måste alla ta sin del av ansvaret. Jag är beredd att göra min del”. Hur går det ihop?
Faktum är att Vänsterpartiet bildades 1921 som en utbrytning från Sveriges socialdemokratiska vänsterparti och hette då Sveriges Kommunistiska Parti, ända fram till 1990 då det tog sig det nuvarande namnet.
Att man bröt sig ur SAP berodde på att SAP inte längre stod odelat på arbetarklassens sida som ett revolutionärt parti utan hade blivit alltför reformistiskt. Partiet ansåg att arbetarklassen skulle ta makten genom reformer. Hur framgångsrikt det var (läs: döfött!) visar ju utvecklingen. Det har gått 100 år och kapitalismen och borgarklassen är starkare än någonsin!
Även Vänsterpartiet har utvecklats till ett revisionistiskt och reformistiskt parti. Men det är ändå det parti, och det enda, som sätter vanligt arbetande folk i främsta rummet. Det gör inte Socialdemokraterna, som väl alla inser, eller borde göra. Därför vill de inte samarbeta med Vänsterpartiet. De är helt enkelt rädda för att arbetarna ska få för mycket makt på bekostnad av borgarklassen.
Nooshi Dadgostar är en tuff partiledare som inte backar från sina krav. Hon är en hård nöt att knäcka för Magdalena Andersson. Frågan är om Dadgostar kommer att rösta bort Magdalena Andersson som statsminister och bädda för en moderat ledare för landet, med stöd av Sverigedemokraterna, något hon ju absolut inte vill. Men jag tror att om så blev fallet så kommer hennes röst att höras ännu klarare framöver. Och svenska arbetare kommer att påminnas om hur arbetarfientlig en högerpolitik verkligen är.
”Så om Magdalena Andersson inte kan sy ihop en överenskommelse med Nooshi Dadgostar i de aktuella frågorna så förtjänar hon faktiskt inte att kunna vara socialdemokratisk statsminister.” Det skriver Sven Tycker. Läs det också!
”När riksdagen samlades på fredagsmorgonen för den tredje statsministeromröstningen var det 131 dagar sedan riksdagsvalet hölls i höstas.
Men efter långa och intensiva förhandlingar valde Vänsterpartiet, Liberalerna och Centerpartiet att släppa fram Stefan Löfven som statsminister för en ny S-MP-regering.”EXPRESSEN.
”Ingen fick allt, alla fick något, och den största vinnaren med januariavtalet är Sverige, säger S-ledaren på en pressträff.” / AFTONBLADET.
Tänk så enkelt: SVERIGE är vinnare!
Förenklingar kan aldrig återge verkligheten. Detaljer fattas var gång man förenklar. I det här fallet förvanskas verkligheten av det faktum att Sverige består av två grupper med helt motsatta intressen och förutsättningar. Den stora gruppen är löntagarna, det vill säga arbetarklassen, och den mindre gruppen är de som äger företagen, borgarklassen.
Har då båda dessa grupper vunnit? Självklart inte. Det är en omöjlighet.
Särskilt den stora delen löntagare med normala löner eller lägre är förlorare, dvs de allra flesta av oss. Klicken löntagare med riktigt höga löner och företagsägarna är de stora vinnarna.
Sverige är helt enkelt inte enhetligt. Det är ett klassamhälle. Och det är borgarklassen som har den reella makten i kraft av sitt kapital och företagande. Det är en samhällsklass som styr både politik och samhällsvärderingar. Löfven är inte exkluderad från detta inflytande. Det är därför han kan påstå att Sverige är vinnaren.
Tyvärr!
Allt fler ur arbetarklassen röstar fel val efter val, som jag skrev i förra inlägget.
Vi har nu fått en regering som öppnar upp för skattesänkningar för rika, fler möjligheter att få ännu större skattelättnader för dem som har råd att utnyttja RUT (skatteavdrag för köpare av hushållsnära tjänster), försämrad anställningstrygghet, marknadshyror, vinster i välfärden, marknadstänk och kapitalism. Det är politik som är förfärlig för arbetarklassen.
Detta är en politik fjärran från vänsterpolitik; alltså solidaritet, medmänsklighet och en stat som borgar för likvärdighet, trygghet och solidaritet. Det är en politik som bara gagnar vassa armbågar, egoism och kapitalism; alltså att de som redan har till dem skall mera vara givet. Betala får vanligt folk göra.
För om man tänker; har man låg utbildning så har man oftast en låg lön, taskigt jobb, dåliga arbetsförhållanden, bor dåligt och kör en rishög till jobbet om man har nåt jobb att köra till eller nåt att köra med. Och man följer inte med i politiken!
”Fan, snacka inte politik!”, som en sa och hellre pratade fotboll. Men på SD skulle han rösta, för det bodde ju bara invandrare i hans miljonprojekt-område! Att partiet står för en extrem högerpolitik kunde han inte genomskåda. En sådan politik var det sista han var betjänt av sett ur hans skuldsatta sociala situation (kronofogden, bostadsbidrag och förtidspension). Kanske han hade levt idag ifall sjukvården hade fungerat bättre och fått mer pengar och resurser. Men för det krävs ju skatter och vänsterpolitik! Då kanske man inte hade glömt att kalla honom till cancerbehandling.
Förmodligen har en arbetarfamilj en bokhylla, men det står inga böcker i den. Det vet både ni och jag. Man läser ju bara sportbladet.
En kliché? Möjligt. Undantag finns ju.
Men på det stora hela så är det tyvärr så att den lågutbildade arbetaren är obildad och okunnig på de flesta områden, men kan förvisso vara en beundransvärt skicklig yrkesman. Det sticker jag inte under stol med och det ska de ha all heder för. Många kan verkligen imponera.
Men när det kommer till den politiska medvetenheten blir jag ju mörkrädd!
Om man tänker efter, så är det ju väldigt få i detta land som har något att vinna på högerpolitiken. Och de partier som vanliga löntagare absolut inte borde ha röstat på är ju självklart C, L, M, Kd och SD. Ändå fick dessa partier sammantaget det största stödet av väljarna.
Folk är korkade. Hur kan man rösta på partier som driver en politik som man förlorar på? Hade de röstat på partier som gynnar dem själva hade dessa partier aldrig kommit över 4%-spärren!
Det finns ju bara en förklaring, folk är korkade! De saknar politisk kunskap! Och just detta har jag ett annat bevis för. Det handlar om sökningar på Google. På frågan ”Hur” söktes det allra mest på frågan ”Hur röstar man?”! Det säger väl allt!
På femte plats kom frågan ”Hur länge är vallokalerna öppna?”. Man kan alltså inte läsa innantill i informationen som kommer med röstkortet! Det är ju skrämmande!
På tionde plats kom frågan om hur man röstar blankt. Snacka om okunskap!
Om undersökningen av de vanligaste frågesökningarna på Google tjugohundraarton kan du se här.
Konklusion
Att vi nu har ett läge i Sverige där det är så svårt att bilda regering och att vi sannolikt får en regering bestående av högerpartier som kommer att driva en högerpolitik som få är betjänta av beror enbart på att vanliga arbetande löntagare inte begriper sig på politik. De röstar helt enkelt helt fel!
Visst är det skrämmande!
För om man tänker efter, så om man har en låg utbildning så läser man aldrig böcker eller ens tidningarnas ledare och kultursidor eller följer med i debatter eller intresserar sig för politik. Man är helt enkelt illitterat och vet inte ens vad ordet betyder. Man är så språkligt obegåvad, som dessa exempel visar; den som på FB trodde att ”burka” i pluralis heter ”burkar” och hon som berättade att hon var ”gradivid”, och de som inte kan skilja på ”de” och ”dem”!
Man har en låg lön, taskigt jobb, dåliga arbetsförhållanden, bor dåligt och kör en rishög till jobbet om man har nåt jobb att köra till eller nåt att köra med. Annars får man leva på ett uselt socialbidrag efter att ha blivit utstämplad från A-kassan för att man inte är attraktiv på arbetsmarknaden. Men hyran är hög och stiger varje år, till skillnad från bidraget. Och politik är ointressant!
Alltså
Man röstar på partier som vill göra allt detta ännu sämre för vanligt folk. Skolan blir sämre för de flesta och bättre för rikemansbarnen. Sjukvården blir sämre. Sociala insatser blir sämre. Apoteken privatiserades så du inte längre kan jämföra priserna i FASS! Och på TV:s reklamkanaler lockas man att bli rik på spel fast de enda som blir rika är mikroskopiskt få, spelbolagens ägare är de enda säkra vinnarna.
Arbetarskyddet försämras, liksom anställningstryggheten = lättare att avskedas. Fackavgiften blir sannolikt inte avdragsgill, enligt budgetförslaget som M kom med. Men för de som har råd med ROT och RUT och har höga inkomster blir det skattelättnader! Det har mången fattig arbetare röstat för! Man blir ju mörkrädd!
Hyrorna ”marknadsanpassas”, vilket kanske en outbildad och politiskt omedveten inte begriper att det innebär en hyreshöjning. Och gemensam egendom, som är ett begrepp som inte heller tycks förstås, kommer att säljas ut än mer för att bland annat finansiera en borgerlig budget, vilket innebär profit till privata näringsidkare och dyrare tjänster, samt sämre service för vanligt folk.
Allt det här tjänar bara de redan rika på, det vill säga borgarklassen. Men det här med klasstillhörighet har ju stora delar av arbetarklassen helt glömt bort vad det är: ”Vadå arbetare? Jag står väl inte och gräver med en spade i ett lerigt dike! Jag kör ju lastbil!” Och en annan säger samma sak, men jobbar som kassörska. ”Nej, inte fan är jag arbetare och gräver med en spade i ett lerigt dike! Jag är ju undersköterska!” Osv!
Borgarklassen är i allra högsta grad klassmedveten och bildad. Arbetarklassen är det inte!
Det här är ett ganska långt inlägg och det bjuds på en del video och en bildkavalkad om SD i slutet.
Så här ser regeringsalternativen ut enligt Knutsson:
1) Blocköverskridande regering med S+MP+C+L
2) Högerregering med M och KD
3) Koalition med S och M
4) Alliansregering, med stöd av SD.
Eller så här, enligt ”folkets vilja”.
Vi får väl se hur det blir, men en regering med S+MP med stöd av V kommer helt säkert att fällas av Alliansen + SD. Annars är ju det rödgröna ett block som är större än Alliansen och enligt min mening det mest naturliga och tilltalande. Ändå kräver Ulf Kristersson att bli statsminsiter. Hans fräckhet har som bekant inga gränser.
S+M kan inte Löfven tänka sig (det är ju absurt, särskilt i ett historiskt perspektiv!) och skulle skada S enormt mycket. Den som ännu ser S som ett arbetarparti kommer knappast att kunna göra det efter en sådan regeringsbildning.
Alliansen med stöd av SD är inte logiskt eftersom C och L absolut inte vill sammarbeta med SD, men SD och M har däremot mycket gemensamt och det finns all anledning att sträcka upp ett varnande finger om SD skulle finnas med i en svensk regering. Det är redan i dagsläget illavarslande med deras närvaro i det svenska politiska rummet.
M och SD? Vad har de gemensamt? Mycket, bland annat det som bilden nedan visar. Det minns ni väl?
En sådan braklögn kan väl ingen ha glömt! Och när partier på yttersta högerkanten kan försöka locka arbetarröster med sådana lögner har de inte skam i kroppen. Det är ingen hejd på deras lögnaktiga förmåga! Vad mera kan de ljuga om? Jo, mycket. Tänk kritiskt och se vad de de gör och hör vad de säger! Och dra öronen åt dig!
Ja, det är makalöst!
Men det är högerns politik. Det är bara att blicka tillbaka och se vad de åstadkom under sina åtta år vid makten.
Partier på yttersta högerkanten försöker få arbetare att tro ett de är arbetapartier är ju horribelt! Men lika horribelt är ju att många arbetare faktiskt röstar på allianspartierna och SD. Valresultatet visar ju att hälften av arbetarklassen är så politiskt okunniga att de röstar emot sina egna intressen, sina egna klassintressen!
Och ännu en gammal bild av Skvitt, lika aktuell idag som då. Det är bara partiledaren som är ny.
Men egentligen
Det här inlägget tänkte jag i första hand skulle bli en bildkavalkad om SD.
Men det växte och blev som synes mer än så.
Växt har också KD:s och M:s uppfattning gjort av SD som ett ”parti bland andra”, i svensk politik. Inte tror jag att det är för att deras minne är kort, men för att de tror att svenskens minne är det. Och kanske det är så bland de som är mindre intresserade av politik.
Dags att påminna:
Dagens elände
Det är ju SD:s framgång som ställer till allt elände i svensk politik. De flesta av bilderna nedan är från mina inlägg i augusti och september 2015.
Åkesson ställde ju upp i Skavlan igen: ”I säsongens första avsnitt av Skavlan gästas talkshowen av SD-ledaren Jimmie Åkesson och hans fästmö och partikollega Louise Erixon.” / AFTONBLADET, vilket föranledde det här inlägget.
Den ligger nämligen som kommentar i förra inlägget. Där skriver jag: ”Kan ju vara på sin plats med en video som har några år på nacken, men är lika aktuell idag. Och att C, KD, L och SD har liknande ideologier som M borde vara allmänt bekant. Därför bör man se denna video om Moderaternas/Högerpartiets inställning genom tiderna i olika frågor. Det bör ju få de flesta att lägga sin röst till vänster.”
Det är märkligt att dessa partier kan få så många röster eftesom det inte är många procent av väljarna som tjänar på deras politik. Men det finns en förklaring: de ljuger för att få röster! Det måste partier göra som bara gynnar en mioritet, den rika borgarklassen.
Som en röd tråd
Eller kanske rättare sagt ”blå”, går skattesänkningarna genom Moderaternas politik.
Och rustar man ned välfärden så behövs ju inte så mycket skatt. Bara polisen och militären får sitt så är moderaterna nöjda. Då blir det mer till de rikaste, en politik som även tilltalar de övriga borgerliga partierna, inkussive SD.
Så om du är beredd att betala allt ur din egen plånbok, sjukvård, äldrevård och allt annat som hör välfärden till, då ska du rösta åt höger. Frågan är bara om du har råd att bli sjuk med högerpolitiken.
I vart fall om man bortser från Sverigedemokraterna. Men det kan man ju inte. De, tillsammans med Moderaterna, Kristdemokratern, Liberalerna och Centerpartiet, utgör ju högerfalangen inom svensk politik. Tillsammans får dessa bakåtsträvande partier hela 56% av svenskarnas röster enligt SvD:s redovisning av 3 364 intervjuer genomförda den 3 – 5 september 2018.
Det är ju förskräckande!
80-90% av sveriges befolkning har vanliga anställningar i normala inkomstlägen. Den politik som dessa främst gynnas av är i första hand Vänsterpartiets och i andra hand Socialdemokraternas politik. Och miljön kan vi inte bortse ifrån, vilket ju är Miljöpartiets hjärtefråga, som berör oss alla. Hur kan då 56% tänka sig att rösta på partier som bara vill gynna de rikaste? Det borde övergå mitt förstånd, om jag inte visste bättre!
Orsaken
Folk har ingen ideologisk skolning. En gång i tiden drev fackföreningarna och ABF kurser i politik och ideologi. Men den tiden är förbi. Numera handlar det om att förverkliga sig själv och att göra en klassresa, vilket få lyckas med men många sträver efter. Det slutar som oftast med att man dör lika fattig som man föddes.
Det är snart val. Att hoppas på ett politiskt uppvaknande bland arbetarklassen är knappast att tänka på till dess. Så tragiskt är det!
Av historisk tradition är det ju de vanliga lönearbetarna i låga och upp till normala genomsnittliga inkomstlägen som har varit målgruppen för S och dess främsta sympatisörer. Men under ett helt sekel har nu S bit för bit svikit sina väljare. ”Redan Kata Dalström varnade ju Hjalmar Branting för att gå åt höger: ‘…jag ber Dig Hjalmar, sök hålla kursen åt venster – och gör inga försök ens att drifva åt höger…’ skrev jag i ett inlägg 20 maj i år.
”Det fanns på 1980-talet något som kallades kanslihushögern.
De som var med hette sånt som Kjell-Olof Feldt, Erik Åsbrink och Klas Eklund. De var sossar men gillade marknadslösningar, valfrihet, avregleringar och låg inflation. Högergrejer helt enkelt.
Det mest omtalade som kanslihushögern utförde var den så kallade novemberrevolutionen 1985. Det var då finansmarknaderna avreglerades och bankernas utlåning exploderade.” Vad den avregleringen bland annat ledde till kan man dagligen se på TV 3 i programmet Lyxfällan.
Låt mig saxa några fler rader ur Johan Anderbergs artikel:
”Faktum är att Socialdemokraternas politik – i vissa fall med kirurgisk precision – till och med bidragit till att förstärka inkomstklyftorna.
Ta bara ränteavdraget: regeringen har varit paniskt rädd för att röra denna subvention som gör bostadslån 30 procent billigare, men har däremot godkänt Finansinspektionens skuldkvoter … Därmed är det bara de rikaste hushållen som får tillgång till subventionen, som enligt Konjunkturinstitutet kommer att kosta 65 miljarder kronor om året om 10 år.
Det finns många sådana här exempel. Och ju tråkigare en teknikalitet är att förklara, desto större sannolikhet är det att den gynnar de mest välbeställda.
Den mest slående förändringen de senaste fyra åren är de höjda fastighetsavgifterna runtom i landet. De har inte varit så omtalade, men faktum är att inkomsterna från fastighetsavgiften i dag är högre än vad fastighetsskatten var när den slopades. Skillnaden är att det förut var de mest exklusiva husen, oftast i förorterna runt Stockholm, som betalade de högsta skatterna. Nu är det småhusägare över hela Sverige som betalar maxbeloppet: 7 687 kronor om året, oavsett om de har en mexitegelvilla i Vännäs eller en patricievilla i Danderyd.” Jag rekommenderar fortsatt läsning här, länk som ovan.
Många ur det så kallade LO-kollektivet har sedan länge hellre röstat på något av de borgerliga partierna och tack vare dessa politiskt omedvetna väljare fick vi åtta år av Alliansregering. Och ska man säga något gott om den röd-gröna regeringen under dess mandatperiod, så är det att den har verkat i efterdyningarna av Alliansens arbetarfientliga politik som endast gynnat de rikaste i landet. Att vända en sådan skuta är inte lätt i motvind. Och måste ju tilläggas att regeringen har varit alldeles för svag eftersom den inte fick tillräckligt med röster för att kunna driva igenom sin politik. Men hade det gjort så stor skillnad om den hade varit starkare?
Allt fler ur LO-kollektivet går sedan de senaste åren över till SD, vilket ju är etter värre. Det finns bara ett riksdagsparti som faktiskt försöker stå upp för vanligt folk och pensionärer och det är Vänsterpartiet, även om man hade kunnat önska att V hade varit än mer uttalat vänsterbetonat, och mycket starkare. Men det är det enda vi har. Därför vädjar jag till alla som har en normal löneinkomst eller sämre än så, samt alla pensionärer; rösta på V!
Det är ingen överdrift att Jimmie Åkesson bara hänvisar till sina räknenissar, som uppenbarligen har helt fel. Det skriver Eric Rosén på Politism. Det kan ju vara värt att läsa för dig som eventuellt överväger att rösta på honom.
Sverigedemokraterna mörkar också sin egentliga ideologi, vilken faktiskt står nazismen nära. På en höger-vänsterskala ska man placera in partiet någonstans mellan Kristdemokrater/Moderater och nazismen. Därför kan det ju vara relevant att se vad Nordiska motståndsrörelsen har på sin agenda (enligt SvD):
Demokratin ska avskaffas och ersättas av ett elitistiskt styre med en stark ledare på toppen.
Folket får välja lokala representanter till ett parlament.
Partier avskaffas.
Medborgarskapet i Sverige baseras på rasbiologi.
Människor som anses tillhöra andra ”raser” än den ”ariska” ska ”återsändas” till de länder de tros härstamma i från.
Ett statligt institut ska inrättas med syftet att ”rasbedöma” hela befolkningen.
EU är enligt NMR inte alls bra. I stället vill man ena Norden till en stat.
De flesta varor som befolkningen använder ska produceras här. NMR säger sig vilja utveckla en ”modern basindustri” som täcker folkets behov i Norden. Självförsörjandegraden ska vara 100 procent.
Det ska bara finnas en bank – en statskontrollerad centralbank.
Medier förbjuds om de har fel ägare eller om de rapporterar på ett sätt som faller utanför ramen för NMR:s idealsamhälle.
Dagens journalistkår ska rensas upp och ställas inför rätta.
NMR ser helst att vanligt folk flyttar ut från städerna och börjar ägna sig åt egen odling.
De stora städerna bör främst vara hemvist för eliten och handel, enligt partiprogrammet.
Skolan ska inte bara utbilda, utan även fostra barn i ”folkgemenskapstanken”.
Kvinnornas viktigaste uppdrag blir att ta hand om familjen.
Så länge hbtq-personer inte ”manifesterar sin avvikande läggning” så ska de inte kriminaliseras. Att i det offentliga rummet överhuvudtaget visa att man är homosexuell blir dock förbjudet.
Dödsstraff införs för brott som anses särskilt allvarliga.
Medborgare får tycka och uttrycka vad de vill så länge man inte bedriver ”folkfientlig verksamhet”. Folkfientlighet omfattar i princip allt som går emot NMR:s ideal.
Till exempel att ett fåtal äger allt i vårt land. I detta inlägg (länk nedan) skriver man: ”Sverige pekas ofta ut som ett trendkänsligt land. Vi är snabba med nytt mode, vi tar snabbt till oss nya matkulturer och vi har lika snabbt kopierat en marknadsliberal logik där våra politiker antingen lurats att tro på marknadens underverk, eller medvetet fört en politik som de vet kommer skada landet i längden.”
Förtydligande: ”våra politiker antingen lurats”, alltså antagligen sossarna. Fast jag är inte så säker på det. Redan Kata Dalström varnade ju Hjalmar Branting för att gå åt höger: ”…jag ber Dig Hjalmar, sök hålla kursen åt venster – och gör inga försök ens att drifva åt höger…”
Och: ”eller medvetet”, och där har vi ju alla partierna inom Alliansen, men även det mest högerinriktade partiet av alla, Sverigedemokraterna.
Faktum är att kapitalismen hotar demokratin.
Fast nu ljög jag. Jag syftade på det borgarklassen menar med ”demokrati”. Alltså att det står oss fritt att rösta på olika partier. Det är inte det kapitalismen hotar, bara att våra partier kommer att få allt mindre att besluta över när kapitalismen köper upp allt genom att främst de borgerliga partierna lägger ut allmän egendom till försäljning.
”När allt från järnvägarna till sjukvården privatiseras får politiken mindre att säga till om, medan företagen får mer makt över hur skolorna styrs, vilken vård vi får och hur dyrt det blir när järnvägen ska byggas ut eller underhållas.” skriver man på POLITISM.
Demokrati i verklig betydelse 1
Ordet ”demokrati” är grekiska. Det kan härledes ur ”Demos” och ”kratos”. Alltså ”folk”och ”härska”.
Folket består ju av olika klasser.
Vanligt folk utgör ju det övervägande antalet, så som antagligen du som läser detta och jag själv. Vi som utgör den så kallade arbetarklassen. Vi som knegar för lön, vi som saknar ett jobb fast vi vill ha det, vi som är utslagna på grund av sjukdom eller missbruk och vi som är pensionärer. Kort sagt alla vi som inte försörjer oss på egna företag, kapital, aktieutdelningar och andras arbetsinsatser, eller vinsten på vår daglig konsumtion.
En minoritet är de som äger det mesta i vårt land, är besuttna och kallas kapitalister eftersom de både äger och lever på kapital istället för att sälja sin arbetskraft och tid på den öppna arbetsmarknaden, som vi andra måste göra.
Det är dessa människor som besitter den ekonomiska makten och med den har de även en politisk makt som arbetarklassen bara kan matcha genom att kollektivt ställa motkrav. Det är det som kallas ”klasskamp”, vilket borgarklassen många gånger säger inte längre existerar. Och det är ju så de nästan har rätt, för den har Socialdemokratin gjort sitt bästa för att begrava. Och just det varnade ju Kata Dalström Hjalmar Branting för: ”…jag ber Dig Hjalmar, sök hålla kursen åt venster – och gör inga försök ens att drifva åt höger…”
Demokrati i verklig betydelse 2
Om man ska kunna tala om verklig demokrati måste man avse ett styrelseskick där folkflertalet bestämmer. Det kan ske på olika sätt, men det främjas faktiskt inte av att vi har en massa olika partier. Tvärt om!
I Kuba, ett land som alltid beskrivs som en diktatur, där har man antagligen världens allra bästa demokrati. Hur det funkar kan du läsa här.
Allting i Kuba är, eller har i vart fall varit, organiserat i olika kollektiv och liknande. Det är där besluten har fattats om hur allt ska drivas och vilka som ska nomineras till högre poster. Kapitalisternas makt är diminutiv, men tyvärr växande, som en eftergift för all världens kapitalister med USA som den främsta uppbackaren. Men än så länge är det är folket som bestämmer, tack vare att det bara finns ett enda parti! Fler behövs ju inte för att ”Demos” och ”kratos” ska kunna existera!
Jag har skissat ett sådant samhälle med absolut demokrati. Läs här!
Borgarklassens kapitalistiska så kallade ”demokrati” är fåtalets välde och alltså inget annat än en diktatur, trots att vi har flera partier att rösta på, eller faktiskt just därför! Men med intensiv propaganda har de fått flertalet i Sverige och stora delar av världen att tro att de lever i en demokrati bara för att de har chansen att rösta på partier som sällan står på folkflertalets sida.
Borgarklassens definition av ”demokrati”är ju alldeles sann ifall man definierar ”demokrati” så som den härskande borgarklassen definierar det. Verklig demokrati definierar dock samma borgarklass däremot som ”diktatur” eftersom de då inte kan sko sig på andra. Hela deras existens faller samman i en verklig demokrati!
”Om en folklig revolution krävde att alla kapitalister skulle halshuggas, då skulle det säkert dyka upp en kapitalist som ville sälja yxorna!” Det kan du läsa här!
eftersom överklassens främsta parti befinner sig på fall
De är helt enkelt rädda för att överklassens intressen, kapitalisternas, företagarnas, börshajarnas, och aktieägarnas egoistiska, samvetslösa och miljödestruktiva livsstil, som skapar utanförskap, fattigdom, kriminalitet, klimatpåverkan och allt annat elände, inte kan stärkas och tillfredsställas.
Vi andra kan ju bara önska att hon, AKB, sitter kvar i evigheter ifall det garanterar högerkrafternas tillbakagång. Inget kan väl vara mera destruktivt och värre för oss vanliga svenska medborgare och löneslavar än när högern regerar. För de för ju över all vår gemensamt ägda egendom till hugade kapitalister som får köpa rubbet för en spottstyver utan att vi som ägare ens får insyn i affärerna och vad de sålde vår egendom för! Sådan försäljning anses ju, gud bevars, vara en företagshemlighet, som vi som de faktiska säljarna inte ska insyn i!
Företagens intressen går före våra intressen, trots att vi per definition är en del av affärsuppgörelsen! Så ser verkligheten ut i ett kapitalistiskt samhälle där borgarklassen styr och det hjälper inte ifall vi har en socialdemokratisk regering. Det skulle inte ens hjälpa ifall Vänsterpartiet hade ensam majoritet!
Det enda som skulle förändra detta faktum vore ifall vi i arbetarklassen tog makten över borgarklassen. Men det kräver ett uppror och en revolution som få är politiskt mogna för.
Alla som har det minsta politiska förstånd, oavsett ifall man tjänar sina pengar på hederligt arbete eller på parasiterande arbetsfritt kapital (särskilt de sistnämnda!), vet ju att företag generar vinster oavsett vem som än äger dem. Men Moderaterna och alla andra på högerkanten säger: ”staten ska inte äga företag!” Och så säljer de ut vår gemensamma egendom så snart de kan, och missunnar alla löneslavar (= vi = de flesta!) att få del av av vårt eget arbetes faktiskt skapade vinst!
Så fungerar borgarklassen och dess politiska partiföreträdare: Moderaterna, Liberalerna, Kristdemokraterna, Centerpartiet, och senast in på denna arena: Sverigedemokraterna. Men även Socialdemokraterna har sin skuld genom att de redan för hundra år sedan slog in på sin klassamarbetspolitik och i morden tid har öppnat upp för privatiseringar.
Högerkrafterna värnar om (det hoppas jag ju att ni vet) kapitalisternas (alltså borgarklassens = minoriteten i samhället) väl och ve. Oss andra, majoriteten (vi som jobbar för kapitalisterna- dagens motsvarighet till antikens slavar = arbetskraft) ser de bara som vinstmaskiner som göder deras privata börs.
Men vad är det för fel på om vi som drar samman deras vinster istället drar samman vinsten åt oss själva? Fast då krävs ju att vi blir så politiskt medvetna att vi gör uppror mot hela samhällssystemet och alltså genomför en revolution!
Nu i år är det hundra år sedan folket gjorde just det uppror folket borde göra nu igen. Men borgarklassen drev sin massiva och intensiva propaganda mot folkväldet i arbetarstaten och utmålade den som en diktatur.
Sådan propaganda är också en slags klasskamp. Men i borgarklassens propagandistiskt lögnaktiga värld finns inte klasser och inte heller klasskamp! Så länge de har makten måste de ju propagera för att klasskampen är död, trots att de själva dagligen utsätter oss andra för det!
Den ryska revolutionen övertogs tyvärr av en byråkrati som skaffade sig en icke folklig legitimitet. Det uppstod med Stalin en annan överhet än den med den gamla kapitalistklassen. Och det allra värsta slaget mot marxismens idé utdelades av folkets främsta hopp, staten för folken, dess egen historiskt sett första självstyrande land genom att kalla Sovjetunionen för ett kommunistiskt* land.
* Förklaring:
Med kommunism menas det klasslösa samhället. De uppstår inte omedelbart efter en arbetarrevolution. Kvar under lång tid finns borgarklassens individer som kämpar för att återta makten. Kvar finns de borgerliga värderingarna.
En revolution skapar det socialistiska samhället där borgarklassens samhällsvärderingar finns kvar. Först när allt sådant har dött bort kan ett klasslöst samhälle existera, det kommunistiska. Dit har inget land ännu nått.
Anders Lindberg skriver i AFTONBLADETS ledare: ”I helgen började Moderaterna plötsligt kalla Sverigedemokraternas rötter ‘auktoritära’ i stället för ‘nazistiska’. Det var genomskinligt i överkant. Så skrubbas nazismen, judehatet och antidemokratin bort och ersätts av något mer diffust, något som är lättare att samarbeta med.
Det påminner lite om Moderaternas nya partiprogram från 2011 där de helt fräckt hittade på en ny historia åt partiet.
‘Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande.’ skrev de.
Det var lögn rakt igenom. Moderaterna motarbetade i det längsta den allmänna rösträtten i Sverige och tonade ner problemen med apartheid i Sydafrika. Och just ‘rättviseperspektivet’ var knappast någon moderat paradgren. Till slut gav Moderaterna upp och erkände att de hade fel.”
Moderaterna är ett direkt arbetarfientliga och storfinansens ivrigaste tillskyndare.
Ändå hade man mage att utropa sig till ett arbetarparti, vilket partiet snabbt insåg inte gick hem eftersom folk genast genomskådade den infama lögnen. Men sådana skamligheter är de inte ensamma om. Sverigedemokraterna försökte sig på att skapa ett alternativt fackförbund. Inte heller det gick folk på och försöket lades ned ganska snabbt.
Det ställer sig naturligt att tänka sig att idén om eget fackförbund inspirerades av den 1933 inrättande Deutsche Arbeitsfront, DAF, ‘Tyska arbetsfronten’. Det var en arbetsorganisation i Nazityskland som ersatte de förbjudna tyska fackföreningarna och var en gemensam organisation för såväl företagare som arbetare. Klasskampsbegreppet förnekades ju, liksom det fortfarende sker från borgeligt håll, inkusive SD, eftersom borgarklassen har allt att vinna på att arbetarklassen inte driver sina egna klassintressen.
Att högerpartier gärna seglar under falsk flagg är inget nytt. Hitlers nazistiska parti hettesålundaNationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei, förkortat NSDAP. Alltså på svenska; Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet.
Att Moderaterna är kapitalets parti och därmed ett parti som motverkar arbetares krav på bättre levnadsförhållanden, det vet de flest. Men att Sverigedemokraterna, som ju har påstått sig vara ett mittenparti eller inte ens passar in i en vänster-högerskala, i själva verket står till höger om Moderaterna har inte lika många förstått. Men så är det och just därför var Svenskt Näringsliv snabbt ute med att bjuda in SD till samtal efter senaste valet 2014.
Historia
Borgarklassen och kapitalet står alltså bakom högerpartier som Moderaterna och Sverigdemokraterna. Det är helt logiskt i det att dessa partier helt går deras ärenden. Och på samma sätt ställde sig borgarklassen och storfinansen bakom Hitler och såg till att han kom till makten 1933.
”När den nya tyska riksdagen träffades den 23 mars 1933, lade Hitler och några av de borgerliga partierna fram ett lagförslag som skulle ge Hitler och nazisterna oinskränkt makt – en lag ‘för att häva folkets och rikets nöd’, som man kallade det. ‘Nöden’ definierades som ett hot från kommunismen. Detta lagförslag kallades Ermächtigungsgesetz. Vid det laget hindrade tysk polis samtliga kommunistiska riksdagsledamöter (trots att kommunisterna var Tysklands tredje största parti) och många socialdemokrater från att närvara i riksdagen.
Samtliga tyska borgerliga partier röstade ja till Ermächtigungsgesetz. Därmed gav de Hitler både exekutiv och lagstiftande rätt. … Den folkvalda riksdagen gjordes betydelselös. Med andra ord avskaffades demokratin och Hitlers nazister fick total makt.
Vid den här tiden var det bara drygt 15 år sedan kommunisterna hade störtat tsaren och den kapitalistiska regeringen i Ryssland. De kommunistiska idéerna om rättvisa och jämlikhet spred sig bland miljontals arbetare och ungdomar över hela världen. Detta gjorde makthavarna alldeles skräckslagna. Men de tyska storföretagarna var framför allt rädda för kommunisterna, som planerade att ta över deras företag. Därför gav de nazisterna stora ekonomiska medel för att bedriva sin valkampanj.” Läs mer!
”Fritz Thyssen, Tysklands rikaste man med kapital från stålindustrin, var den förste kapitalist som började betala Hitler. Han gav Hitler hundratusen guldmark 1923!
Efter nazisternas stora tillbakagång i valet i november 1932 skrev 38 av Tysklands största kapitalister en petition till president Hindenburg med krav på att utnämna Hitler till Rikskansler.
Det tyska storkapitalet i ett hemligt möte den 20 februari 1933 samlade 3 miljoner mark för att betala rikskansler Hitlers valkampanj inför valet 5 mars 1933.
IG Farben, Tysklands största företag, var Hitlers främsta medhjälpare i kriget och att IG Farben stal och gjorde till sin egendom alla kemiska fabriker i det av nazisterna ockuperade Europa. Och IG Farben hade i Auschwitz två fabriker under namnet IG Auschwitz, där man använde slavarbetskraft och att IG Auschwitz hade ett eget koncentrationsläger.
USA:s största finansinstitutioner som Chase National Bank och National City Bank of New York fortsatte att investera i den tyska rustningsindustrin efter att Hitler kom till makten och under hela andra världskriget. USA:s största företag under andra världskriget hade egna fabriker för tillverkning av krigsmaterial i Nazityskland och i de ockuperade länderna? T.ex. ITT, Ford, General Motors, Standard Oil of New Jersey m.fl.”
”Hela den svenska överklassen frotterade sig med Nazityskland under de här åren. Prinsen dyker upp på mängder av bilder tillsammans med nazister. Enligt Tobias Hübinette tillhörde kungens morfar, prinsessan Sibyllas far Karl Edvard av Sachsen-Coburg-Gotha, den första generationen nazister i Tyskland. Gustaf Adolf visade i både ord och handling att han stödde nazisterna.” Läs mer.
”Sällan har sambandet mellan armbindelsförsedda hakkorshuliganer och propra landsförrädare i slips och kavaj (eller i kronans uniform, för den delen) avtecknat sig så skoningslöst tydligt och överskådligt dokumenterat. Nazismen, hävdar Nilsson, fann sin näring i motståndet mot demokratins genombrott. Den tog sig uttryck i rasbiologi, judehat och nationellt svärmeri, men målsättningen var hela tiden att den svenska demokratin så snart som möjligt skulle demonteras och att ‘folkstyret’ skulle ersättas av en upplyst elit av härskare.
På 1930-talet var detta inget som dåtidens nazister försökte dölja. I citat efter citat av naziledare som Per Engdahl och andra fastslås det totala föraktet för demokratin. ‘Bara ordet demokrati verkar såsom ett kräkmedel på mig’, skrev major Wilhelm de Geer till general Rickman von der Lancken 1940.” Läs mer.
Och nu, en flört med SD
”Moderatledaren är beredd att fälla regeringen redan till hösten med hjälp av SD. – Jag vill sätta fart på arbetet att få igenom våra förslag, säger Anna Kinberg Batra till Aftonbladet.” /AFTONBLADET
Att Anna Kinberg Batra satsar på SD är ju helt naturligt. Hon vet på vems sida de står. Och vurmen för nazism är inte främmande inom Moderaterna: ”I mitten av nittiotalet avslöjande TV-programmet Kalla fakta att de moderata politikerna Margaretha af Ugglas, Birger Hagård och Gösta Bohman hållit föredrag för den högerextrema organisationen Ungsvenska klubben. Den moderata partisekreteraren Gunnar Hökmark förklarade efter TV-programmet att de inte vetat vad Ungsvenska klubben stod för. Men vad ska man tro om Margaretha af Ugglas okunskap när man får veta att en släkting till henne, Claes af Ugglas, varit ordförande i Ungsvenska klubben och att han dessutom varit aktiv i den nazistiska organisationen Sveriges Nationella Förbund (SNF)?” / Pierre Gilly
”1988 SD bildas. Bland grundarna finns personer som varit aktiva som skinnskallar eller i grupper som nazistiska Nordiska rikspartiet och fascistiska Nysvenska rörelsen.
1990 Anders Klarström från Göteborg väljs till ordförande. Var tidigare aktivist i nazistiska Nordiska rikspartiet.
1992 Under marschen på Karl XII-dagen den 30 november i Stockholm deltar uniformerade och hakkorsprydda nazister från Vitt ariskt motstånd som livvakter åt partiledaren Anders Klarström.
1993 När Gudrun Schyman ska hålla förstamajtal upptäcker polisen tre skinnskallar med en skarpladdad handgranat. Bland dem är Robert Vesterlund, ordförande i ungdomsförbundet SDU. En av dem döms till ett års fängelse.
1994 Flera skinnskallar ansluter till partiets Engelbrektsmarsch det året och gör Hitlerhälsningar.
1996 SD förbjuder uniformer på sina demonstrationer för att de ger partiet “dåligt rykte”.
2010 SD kommer in i riksdagen. Partiet får 5,7 procent av rösterna och totalt 339 610 röster.” Läs mer.
2017 blir det officiellt, det som tidigare hade varit förbjuden kärlek.
Nej, nu ska du dra ditt strå till stacken en hel vecka till. Kolla då in kul videos!
Men …
har du tänkt över vilken stack ditt strå går till?
Jo, du skapar ju ett värde som överstiger din lön! Och vem åtnjuter det värde du inte får betalt för? Fundera på det, för evighetsmaskiner lär ju inte utföra det arbete du utför i ditt anletes svett, om man säger som så.
Du har en anställning hos en så kallad arbetsgivare. Och denne har ju knappast skapat företaget för att du ska ha någon stans att jobba. Nej, företaget har denne skapat för att tjäna pengar och är företaget stort nog så ägs det enbart av aktieäger som har satsat sitt kapital i företaget, men varför? Jo, för att bli rikare.
Men hur då?
Jo, genom att du producerar ett värde som överstiger vad du och allt annat kostar; maskiner, råvara, lokaler, energi, adminiastration, utveckling etc. Alltså profiterar de på din arbetskraft som du för till torgs på den öppna arbetsmarknaden.
Men det kunde ju vara annorlunda.
Tänk om alla företagen ägdes av de som verkligen skapar dessa värden, dessa vinster. Fast det kallas ju kommunism och det har vi fått lära oss att det är diktatur!
Nåja!
Är det inte mera dikatur och slaveri? att det skapade värdet emanerar enbart ifrån dig och dina arbetskamrater som verkligen skapar dessa värden, men som inte kan påverka processerna och direktörsbesluten som kan handla om att flytta hela verksamheten till låglöneländer och göra dig arbetslös utan att du eller vår regering har det minsta att säga till om? Fundera på det!
Konklusion:
Du har en anställning hos en så kallad arbetsgivare, men ditt arbete tar ju denne, ägaren, hand om och du skänker ditt arbetes resultat till denne mot en viss ersättning som inte motsvarar din skapade insats. Vem är det då som ger och som tar? Tänk på det!
Idag går du en ny arbetsvecka tillmötes. Tänk då ett ögonblick på vem du göder. Inte är det den du göder som göder dig! Sånt snack är bara propaganda som ska få dig välvilligt inställd till den tärande klassen, det vi kallar kapitalet, borgarklassen. Den vill få dig att tro att utan denna klass har du inget jobb att gå till och visst stämmer det så länge denna minoritet tillåts att styra. Själv tillhör du ju den majoritet som inte har mycket att bestämma, vilket kallas ”demokrati”.
Demokrati
Det är ett ord från grekiskan och det betyder, rakt av översatt, folkvälde. Det kan också kallas majoritetssstyre. Men du tillhör den arbetande majoriteten och ändå har du begränsad makt. Hur går det ihop? Är det inte snarare så att vi lever i kapitalismens diktatur som inte ens våra politiker kan styra över? De hänvisar alltid till ”marknadskafterna”, eller hur? Inget nytt!
Så hur mycket inflytande har du genom möjligheten att rösta på olika mer eller mindre maktlösa partier? Fundera på det!
Är det demokrati?
Kanske dags att tänka i nygamla banor? Dags att läsa på om arbetarrrörelsens kamp för hundra år sedan och lite längre tillbaka. Samma motsättningar som då rådde gäller än i dag!
kallas det, men handlar om begränsningar av demokratin
Går avtalet igenom får företag en aldrig tidigare skådad makt över regeringar och deras politiska beslut. Om vi ens kan kalla det vi i dag har för ”demokrati” så är den starkt hotad och företagens makt över folkets vilja kommer att stärkas betydligt.
”Corporate Europe Observatory listar de 10 mest aktiva organisationerna inom industrilobbyism:
BusinessEurope
Transatlantic Business Council
ACEA
CEFIC
European Services Forum
TheCityUK
EFPIA
FoodDrinkEurope
US Chamber of Commerce
DigitalEurope
Dessa organisationer har motarbetat förbättrad säkerhet och regler samt metoder för att skydda människors hälsa och miljön. Några exempel:
FoodDrinkEurope motarbetar att det tas fram konsumentvänlig varumärkning.
CEFIC som arbetar för kemiindustrin gör allt vad de kan för att stoppa alla EU-initiativ som syftar till att förbjuda hormonstörande kemikalier.
DigitalEurope arbetar aggressivt för att stoppa EU-lagar som vill skydda EU-medborgarnas privatliv.
BusinessEurope arbetar för att stoppa EU-lagar som ska ge kvinnor samma rättigheter och möjligheter (gender equality) som män i bolagsstyrelser. Lobbygruppen motarbetar även att kvinnor ska kunna förlänga tiden hemma för att ta hand om barn.” / NEWSVOICE
NEWSVOCE har samlat länkar till fler artiklar om TTIP, vilka återfinns nedan:
Hur politiker ens kan acceptera att åsidosättas och därefter vara beredda att skriva på är något jag inte kan fatta. Sådant kan man bara förvänta sig av förståndshandikappade.
Såhär torftigt illa informerar Regeringskansliet oss medborgare vad Stefan Löfvens samtal med USA:s ledande politiker om avtalet som storfinansen vill ha igenom: ”Globaliseringens utmaningar och möjligheter är temat för ett anförande som statsministern håller på tankesmedjan Brookings Institution. Hur kan globaliseringens utmaningar omvandlas till möjligheter – för alla? Betydelsen av hållbar och inkluderande tillväxt, som bygger på fri och rättvis handel, omfamnar grön omställning och systematiskt arbetar med jämställdhet och jämlikhet är frågor som statsministern kommer att belysa i sitt anförande.”
I sanningen är det en ”information” av noll och intet värde! Går avtalet igenom är det inget annat än en statskupp och regeringen folkets förrädare!
”Överallt i Västeuropa och i USA jäser det i de djupa leden. Vi inser att vi blir svikna av de som är valda för att föra vår talan och försvara våra intressen.” / Lars Bern, länk som ovan.
Om det låter tråkigt, glöm det! Det är det viktigaste som har visats på TV på mycket länge. Ja, antagligen rent av det allra viktigaste någonsin!
”Holländsk dokumentär från 2015. Förhandlingar om ett nytt handelsavtal, TTIP, mellan USA och Europa har pågått i över två år. Om avtalet går igenom som beräknat nästa år skulle det resultera i världens största regionala frihandelszon. Men avtalet innehåller också delar som är mindre kända och som gör det möjligt för enskilda företag att stämma stater på miljardbelopp om de hotar bolagens investeringar.”
”Just nu förhandlas det transatlantiska handelsavtalet, TTIP, mellan USA och EU. De säger att målet är att underlätta för företag att etablera sig på nya marknader och skapa fler jobb. Det låter nästan för bra för att vara sant. Det är det också.
Risken med avtalet är att det bara underlättar för företagen att göra vinster genom sänkta standarder och skydd för miljön, löntagare och vår integritet.
Det värsta för Sverige är att TTIP kan innebära att företag kan stämma svenska folket på närmast obegränsade summor pengar. Hur då? Jo, om TTIP går igenom kan företag som ser sina vinster hotade av regleringar så som återkommunalisering, hårdare miljökrav och anständiga villkor för arbetare komma att stämma oss på stora belopp.” Läs mer.
Faktum är att med TTIP kommer de stor multinationella företagen att få avsevärt större politiskt inflytande än vad befolkningen har. Det vill säga att det lilla som finns av verkligt demokratiskt inflytande är starkt hotat av dessa kolosser!
Man försöker sälja in det som ett frihandelsavtal och för många låter det ju jättebra om handelshinder försvinner. Men vad det egentligen handlar om är att företagen kommer att kunna utöva utpressning mot regeringar, vilka av företagen kan dömas till skadestånd på miljardbelopp. För att undvika det rättar sig regeringar efter storfinansen och undviker att utmana dessa.
I programmet visas hur detta redan har skett. Kanada har skrivit på och de har redan fått betala ett högt pris!
Som en i programmet säger, det är inte konstigt att företagen vill ha detta, men varför går regeringarna med på det? Politiker skriver på utan att veta vad det handlar om. När de sen läser det finstilta är det redan för sent.
Har du inte tid att se programmet i kväll så har du chansen fram till 12 maj att se det på svt play.
Skandal! I alla fall i våra media. Men om man nu ser på saken som den verkligen är, hur är det då?
”Hennes Excellens utrikesministern borde förstås ha införskaffat en tältsäng att bädda upp i tjänsterummet efter arbetsdagens slut. Något annat sätt att ordna sitt boende i Stockholm utan att väcka liberalernas traseri synes icke ha stått henne till buds.
Så ser det åtminstone ut när man följer drevet i DN och Expressen. Men liberalernas spelade upprördhet tyder på att också arrangemanget med tältsäng snart skulle ha förvandlats till affär och drev. Ledarskribenterna skulle ha upptäckt att tältsängen inte förmånsbeskattats.” Det skriver Jan Guillou.
Det ligger något i det. Nu kan dock Skvitt som ända bloggare avslöja att Margot Wallström har löst bostadsfrågan på ett klanderfritt sätt (såvida ingen kommer med anklagelser om att hon saknar bygglov på platsen och har gjort intrång på annans mark!).
Guillou påpekar med all rätt: ”Men den liberala hatkampanjen mot Margot Wallström har självklart politiska orsaker, även om liberalerna tycker det är kul med sossejakt.
Sverige har erkänt Palestina som första EU-land, Margot Wallström har gjort försiktiga påpekanden om Israels utomrättsliga avrättningar och hon har med rätta kallat Saudiarabien för en medeltida regim. Allt detta retade liberalerna till vansinne. Men i stället för att bedriva politisk opposition valde de den enklare vägen att krypa bakom den liberala pressens drevmaskin. Det var inte bara lättare. Utan också fegare.”
Han skriver också: ”Eller också skulle Margot Wallström ha köpt en bostadsrätt? Men för det första vore det enligt ledarskribent Helmerson bevis på att hon ‘smiter före i kön’. För det andra hade hon smitit med hjälp av pengar, vilket är tillåtet för liberaler och högerfolk men knappast för socialdemokrater. Och så hade det blivit drev i alla fall, smitning är smitning.”
Bostadsrätt är enda möjligheten att inom kortare tid än 13 år i bostadskö få en lägenhet i Stockholm. Det kan man bland annat tacka förra regeringen för, Alliansen. De har underlättat att friköpa hyresrätter och att nybyggnation av bostadsrätter prioriteras.
Att klandra Wallström är bara ett sätt att ta politiska poäng där inga poäng egentligen finns att ta. En skandal av stora mått var dock när ”Ulf Kristersson skaffade sig en fyrarummare på 125 kvadratmeter på Södermalm för 10 800 kronor i månaden. Den hyrde han av Ersta diakonisällskap vars lägenheter var ämnade att hyras ut till hemlösa, missbrukare och utsatta kvinnor och det med bidrag från Stockholms stad om miljonbelopp.”, som jag skrev i ett tidigare inlägg. Men den tog sig inte lika stora proportioner. Det var ju en moderat politiker och av sådana kan man inte förvänta sig att nå upp ens till det moraliska lågvattenmärket.
”Hur skulle utrikesministern korrumperas av att hyra en bostad av Kommunal? Genom att i regeringsställning särskilt beakta fackliga intressen? Visst kan det tänkas, men i så fall är hela arbetarrörelsen, nu och sedan begynnelsen, en enda stor korruptionshärva.” Det frågar sig Mats Svegfors. Han är faktiskt en av få högerpolitiker som tycks ha ett sunt förnuft när det gäller den här historien. Han är också en ”borgerlig debattör, publicist och ämbetsman. Tidigare statssekreterare (M) i bostadsdepartementet, chefredaktör för Svenska Dagbladet, landshövding i Västmanland och vd för Sveriges Radio. Har suttit i styrelsen för Lunds universitet tillsammans med Margot Wallström 2013-2014.”
I brist på annat bedrivs politisk hetspropaganda. Det är det som det handlar om, inget annat. En demokratisk förutsättning är att våra ministrar har någonstans att bo.
att deras företrädande partier borde kunna bilda regering
Men nu gjorde de ju det två gånger på rad innan de åkte ut. Det innebär att alltför många troligen inte vet skillnaden mellan höger och vänster och det är ytterst sorgligt. Egentligen är det skandal.
Att Alliansen kunde sitta i regering mellan 6 oktober 2006 och 3 oktober 2014 betyder att många hade röstat fel. De hade röstat på partier som missgynnar dem. Då har man inte någon politisk medvetenhet!Några har dock vaknat upp. Det visar ju valutgången. Och för första gången på 8 år får därför fattiga mer än rika i budgeten. ”Fattiga får mer än rika i regeringens ekonomiska vårproposition. Och de med allra lägst inkomster får allra mest. Dessutom får kvinnor mer än män.” Det skriver dagens arena.
Om regenereringen hade varit starkare och dess partier fått mer väljarstöd från vanligt arbetade folk hade en ännu starkare politik kunnat drivas som hade utjämnat klyftorna än mer. Men tyvärr, de arbetare som är politiskt och mentalt lågpresterande ser inte till de politiska partiernas verkliga agenda, vilket har lett till att utsatta i eländiga förorter dras till det arbetarfientliga fascistiska SD på grund av att de tycker de börjar bli i minoritet bland alla invandrare utan att förstå att de har samma klassintressen som dessa. Det är skandal.
När man tänker på hur Alliansen misshandlade Sverige så är det inte långsökt att tala om kriminalitet och stöld från vår gemensamma egendom. Men tyvärr gäller inte lagen politiska beslut.
Lite granna går det just nu ändå åt rätt håll, även om det är så ynkligt lite det rör på sig och fortfarande är det många som tycks vilja bli bestulna och grundlurade, visar den senaste opinionsundersökningen.
”För ett år sedan röstade Sverige … Socialdemokraterna bildade ny regering tillsammans med Miljöpartiet. … på vänsterkanten de största vinsterna gjorts, enligt undersökningen.”AB.
Att SD tar röster från M är helt i sin ordning. Det är samma arbetarfientliga politik dessa partier för. Men att de får röster från vanliga löntagare är en skrämmande skandal.
När arbetare inte ens ser skillnad på högerpolitik och vänsterpolitik är det ren skandal
Det är väl så Debora Alvarado tänker. Att sko sig på människor i olycka.
Börjar man sätta sig i skuld så har man anträtt ett sluttande plan. Börjar man låna ut pengar till ränta har man slagit in på en väg åt motsatt håll. Man blir alltså bara rikare. Och de som betalar, det är ju de på det där sluttande planet.
Usch, jag kan inte med sådana här människor. Hon parasiterar på andras facebook. Hon kunde ju åtminstone betala för sina annonser.
Bilden ovan är lite missvisande. På den ser det ut som att hon annonserar på sin egen facebooksida, genom att jag har klippt ihop hennes inlägg på annans facebooksida med hennes egen sida. Faktum är att hon lägger ut sitt erbjudande över allt på andras sidor och på sidor som handlar om helt andra saker, till exempel politik. Jag blir förbannad på sånt snylteri.
Sådana här erbjudanden blir allt vanligare. Folk som har gynnats av Alliansens politik, som gav redan rika ännu mera och fattiga ännu mindre, passar nu på att låna ut till de som drabbades av de av Alliansen ökade klyftorna i samhälle. Det upprör mig. De vill nu bara parasitera på dessa nu än mer svaga grupper.
Själv, det sticker jag inte under stol med, gynnades också av Alliansens omfördelning från fattiga till rika, men jag skulle aldrig låna ut pengar mot ränta* och jag kommer aldrig att stödja deras politik hur mycket den än gynnar mig. Och egentligen gynnar deras politik inte mig, sedd ur ett större perspektiv. Visst fick jag mera i plånboken, men till priset av en försämrad välfärd. 248 miljarder mindre i skatteintäkter sätter sina spår och bara för att ta ett enda exempel så går nu sjukvården på knäna. Vem har nytta av det?
Men om sanningen ska fram så är denna politik inte bara Alliansens politik. Det skedde ett paradigmskifte i slutet på 80-talet. Det var då välfärden började sin bana på det sluttande planet utför. ”Ingen politiker pläderar offentligt för gräddfiler i vården. Men genom så kallade valfrihetsreformer, skatterabatter och privata försäkringar har den offentligt finansierade vården likafullt fått gräddfiler. // 30 år senare är snart inte mycket mer än retoriken kvar av det som kallades den generella välfärdspolitiken. Politikerna och deras pr-konsulter har ingen svårighet att tyda opinionsmätningarna. De vet att vård efter behov och andra jämlika ordningar har starkt stöd. Alltså säger de ett när de gör annat. Detta avstånd mellan retorik och faktisk politik är ett tema i ekonomhistorikern John Lapidus avhandling om socialdemokratin och den svenska välfärdsmodellen. Han beskriver ett systemskifte som fullbordats genom år av närmast omärkliga förskjutningar. De ansvariga har förmått oss att baklänges krypa in i en framtid som starkt påminner om 1800-talets Manchester-liberalism.”Läs mer.
De flesta är lurade av våra politiker och jag är inte ens säker på att Vänsterpartiet kan driva en politik som gynnar flertalet. Det är trots allt den nakna kapitalismen som styr vad som är politiskt möjligt att åstadkomma.
Vi har ett parlamentariskt styrelseskick, men det är bara en kuliss som döljer det verkliga maktförhållandet. Vi tror att vi lever i en demokrati, men vi lever under kapitalismens diktatur. Det är bara att se sanningen i vitögat.
Debora Alvarado är bara en av de här småkapitalisterna som Alliansen (men även sossarna de senaste 30 åren) har gett luft under vingarna på. Jag skulle också kunna använda mina pengar som kapital, men jag vägrar! Det bär mig emot!
* Jag känner många med skral ekonomi som fått låna av mig utan ränta och tyvärr har jag också förlorat stora pengar, uppskattningsvis ca 100.000 kronor, när en del av dem sedan har svikit mig och inte betalat tillbaka. Ibland misstar man sig ju och en del har lika dålig moral som psykopater.
”… att som en grupp har denna gränsöverskridande elit i princip ett starkt egenintresse i att puffa för en svagare inkomst- och förmögenhetsbeskattning samt svagare statlig reglering, mer ”öppna” marknader och svagare restriktioner för politiskt inflytande och kampanjutgifter över gränserna – med en enorm ”transnationell arme” av privata banker, advokatbyråer, revisionsbyråer, lobbyister och PR-firmor redo att göra sin budgivning.”
Så lyder en av de sista meningarna i ett långt inlägg på Vaken.se. Det bygger på vad Carroll Quigley har avslöjat. Han var historieprofessor på Georgetown University från 1941 till 1976. Han undervisade också vid Princeton och Harvard, samt föreläste vid Brookings institut.
”Under tidigt 1960-tal gjorde Carroll Quigley omfattande forskning för sin encyklopediska Tragedi och Hopp: En Historia om Världen i Vår Tid (Tragedy and Hope: A History of the World in Our Time). Tragedy and Hope återberättade, i över 1300 tätskrivna sidor med litet tryck, om hur en kader av extremt välbärgade och mäktiga individer successivt kom till makten. Några var bankirer, andra började inom andra industrier men kom in i bokbranschen eftersom det var där den riktiga makten fanns. De handlade oftast bakom scenen, inte som rikens politiska elit men som en internationell elit – eller superelit. För dem blev naturliga gränser och lojaliteter allt mer meningslösa.”
”Carroll Quigley skrev i Tragedy and Hope:
‘Det existerar, och har existerat i en generation, ett internationellt anglofilt nätverk som agerar, i viss utsträckning, på sättet den radikala högern tror att kommunister agerar. Faktiskt har detta nätverk, som vi kan identifiera som rundabordsgrupper, ingen som helst motvilja till att samarbeta med kommunisterna, eller någon annan grupp, vilket de ofta gör. Jag känner till några av denna gruppens verk eftersom jag har studerat det i 20 år och tilläts i två år, i början av 1960-talet, att undersöka deras papper och hemliga protokoll. Jag har ingen motvilja till gruppen eller de flesta av dess mål och har, under lång tid av mitt liv, stått det och dess många instrument nära. Jag har protesterat, både i det förflutna och nyligen, mot ett fåtal av dess policys (särskilt dess tro att England var en Atlantisk snarare än en Europeisk makt och måste allieras, eller till och med ingå i federation, med USA och måste isoleras från Europa), men generellt sett har min huvudsakliga skillnad i åsikter varit att det föredragit att förbli okänt och jag tror att dess roll i historien är tillräckligt betydelsefull för att att det ska bli känt”.”
Klickar du här får du läsa en lång text, men ta dig tid. Något mera avslöjande är svårt att finna.
Det är några få bankirer som skapar våra kriser, även den i Grekland i dag.
Det är dessa som dikterat den politik som Reinfeldt och Borg drev igenom och som raserade välfärden och det är dessa som dikterar villkoren för Löfven så att han inte ens med egen budget kan återställa välfärden ens om han har den viljan.
Det är dessa bankirer som i bakgrunden agerade när det svenska pensionssystemet förvandlades till en katastrof för de flesta pensionärer.
Det är dessa bankirer som tvingar fram arbetslösheten och låter Milton Friedman påstå att en arbetslöshet på 7 % är nödvändig för en sund ekonomi, vilket han fick Nobelpriset i ekonomi för.
Det är dessa bankirer som styr oss helt utan demokratisk insyn. De styr våra politiker och den politik dessa driver, antingen av fri vilja eller för att de är helt bakbundna.
Trodde du på att vi lever i en demokrati bara för att vi har ett parlamentariskt styrelseskick med rösträtt och val vart fjärde år?
När man skrotade ATP-pensionerna sa man att man behövde ett billigare pensionssystem eftersom det vi hade skulle bli för dyrt när fler levde längre. Men det skulle ändå bli lika bra som det gamla pensionssystemet!
Tänka sig, lilla jag som inte är någon ekonom, jag insåg att det bara skulle bli sämre. Sund logik säger att med mindre pengar in i systemet blir det mindre pengar ut till pensioner. Ändå gick det igenom utan några större invändningar. I Sverige fungerar det nämligen som så att när något ska försämras så föregås det av en intensiv propaganda och locket på för alla kritiker. Trots parlamentarism, eller snarare tack vare, så lever vi i kapitalets diktatur.
Om du har tre miljoner kan du investera dem bättre, bla, bla, bla …
Men det är inte så många som har de där tre miljonerna trots att fler har blivit miljonärer och miljardärer genom den politik som har förts de senaste decennierna. Men en allt större skara har blivit fattigare. Klyftorna har ökat!
Om vi hade haft kvar ATP-systemet hade vi fått ut minst lika mycket mer under hela vår pensionstid som om vi hade haft tre miljoner på banken och plockat kring 8 – 9 tusen ytterligare varje månad fram till en ålder av 95 år jämfört med vad en genomsnittspensionär i dag får ut i pension. Den uträkningen baserar jag på förutsättningen att alla lever tills de blir 95. Och så är ju inte fallet. Och eftersom det inte är så, så räcker dessa från alla lönearbetare (du och jag!) stulna tre miljoner gott och väl till alla pensionärer (du och jag!) oavsett hur länge vi lever, och det blir pengar över.
Men nu blev vi som sagt bestulna. Nu får vi inte längre ut 80% av lönen som pensionärer. Vi får inte ens 50% av vad vi tjänade när vi knegade och slet och trodde att vi kunde njuta livets otium på äldre dar!
Vi har blivit bestulna!
Glöm inte att även Sveriges Socialdemokratiska arbetarparti (alltså sossarna) var med om beslutet! ATP-reformen på 1960-talet var ju faktiskt kärnan och vägvisaren för den socialdemokratiska politiken de nästkommande decennierna, men detta system avvecklades 1998 under en Socialdemokratisk regeringen till förmån för ett mer liberalt pensionssystem i och med att partiet anammade nyliberalismens idéer allt mer. Är det någon som undrar varför? OK, det kan jag förklara.
För hundra år sedan, ganska exakt, blev Socialdemokraterna ett borgerligt parti. Borgarklassen skulle garanteras sitta kvar vid makten, trots en allt mer politiskt medveten revolutionär arbetarklass. Genom att föra en politik som förbättrade arbetarklassens villkor skulle udden tas ur den revolutionära politik som arbetarna föredrog på den tiden. Och så lanserades tanken på ett folkhem. Jämför gärna det med Hitlers sociala idéer (sic!) om ett samhälle där alla oavsett klass skulle ha samma klassintressen, vilket ju är horribelt! Men det fungerade. Folk fick det bättre utan att makten togs ifrån borgarklassen. Och den sitter än i dag i orubbat bo, där den fortfarande skor sig på arbetarklassen.
1998 hade arbetarklassen helt tappat sin ideologiska bas och då var det dags för den största stölden i Sveriges historia. Varje löntagare, du och jag, förlorade med ett pennstreck tre miljoner!
”Pensionsfrågan slank in på något sätt ifrån finansens sida och vi var skitförbannade över det. För det var så nära en kupp mot oss som man kan tänka sig. De gjorde plötsligt pensionssystemet till ett kapitalbildningsproblem. Det var fel på alla sätt och vis. – Anna Hedborg, (s) (Loxbo 2007:83).”Läs mer.
För så är det i några fall. Och med detta påstående riskerar jag att få att alla feminister mot mig.
Jo, jag menar att det finns kvinnor som inte har en susning om politik och röstar på ett parti därför att de tycker att partiledaren ser så bra ut. Förhoppningsvis förlorar Alliansens höginkomsttagargynnande partier röster för att Socialdemokraterna har Stefan Löfven som ju ser ut som partiets svar på He-mannen Fred Flintsone. Den primitivismen kan säkert tilltala en och annan kvinna.
Frågan är hur många män som röstar på samma sätt nu när det finns flera kvinnliga partiledare. Vi får väl se vid nästa val. Då kanske det finns fyra kvinnor (ja kanske till och med fem kvinnor om vi räknar in Gudrun Schyman) att välja på för män som också röstar med ögonen för att de inte heller har den minsta politiska medvetenhet.
Centern har ju Annie Lööf, en person som jag är övertygad om är en narcissist av guds nåde.
Moderaterna har Anna Kinberg Batra, en person som jag är helt övertygad om är den personifierade egocentrikern, vilket ju passar överklassen som hand i handske.
Miljöpartiet har ju två stycken varav en är kvinna, Åsa Romson. Kan kanske vara ett alternativ för de som inte kan bestämma sig om de gillar män eller kvinnor, alltså de bisexuella.
Nu kanske Kristdemokraterna får Ebba Bush Thor. Hon annonserar att hon kandiderar till den lediga posten som partiledare för partiet. Och hon vinner definitivt min skönhetstävling när det gäller partiernas ledargarnityr.
Nu är det som tur är få som väljer parti efter denna premiss, men de finns. Och Ebba kanske blir ett lyft för partiet. Men visst är det en katastrof om folk röstar med ögonen, särskilt som Kristdemokraternas politik ligger så långt åt höger att bara Sverigedemokraterna ligger ännu längre till höger om dem. Och Jesus skulle vända sig i sin grav om han såg deras politik. Vad har partiet som appellerar till Kristus och kristna värden?
Vad?
Ingenting!
Kanske dags för partiet att byta namn så att Jesus inte behöver skruva sig i graven som vore han en propeller.
Finns det någon politik som lever upp till kristna värden så är det den kommunistiska idén! Men ett parti med sådana mål i sin politik finns nu inte längre, tyvärr. Ska den idén vinna genomslag krävs mer än att rösta med ögonen. Då krävs en större politisk medvetenhet.
Varför?
Ja, varför ser det ut som det gör i Sverige och i hela världen? Kan det vara för att människor inte har politisk kunskap och mod att revoltera?
Storbritannien antog en lag 2015 02 03 som godkänner provrörsbefruktning med DNA från tre personer.
Orsaken att man antog denna lag är att man i dag med mitokondrie-DNA från en annan kvinna än mamman, kan förhindra att barnet får vissa ärftliga sjukdomar som bland annat dövhet, diabetes och olika nervsjukdomar. Det handlar inte om att kunna påverka egenskaper hos barnet såsom till exempel utseende och annat som vi kan observera hos människan. Så låt mig ta det från början.
Vår arvsmassa finns, som säkert alla vet, i våra cellers kärnor. Där ligger den väl skyddad som gener på rad i våra kromosomer och omgivna av resten av cellen med dess små organ, de så kallade organellerna, och allt omslutes av cellens membran som skyddar alltsammans och kontrollerar alla in och utpassager av näringsämnen och slaggprodukter.
Organellerna fungerar ungefär som organen i våra egna kroppar, fast givetvis anpassade för cellens behov på samma sätt som våra organ är anpassade för våra behov. Och som bekant består alla våra organ av celler.
Bilden nedan visar en cell med sina organ och en bild på kraftverket i våra celler, mitokondrien.
Som framgår av bildens text är mitokondrien en självständig organism inuti cellen och har ett eget DNA, vilket kallas m-DNA. Mitokondrien var en gång mycket tidigt i livets utveckling antagligen en parasit som invaderade en primitiv djurcell. Småningom utvecklades en symbios mellan värdcellen och den invaderade parasiten. I dag är denna symbios helt livsavgörande för alla djurcellers livsprocesser och alltså även för oss människors faktiska existens.
Hur de ursprungliga organismerna kunde fungera var för sig är i dag ännu oklart och kanske vi aldrig finner något svar på det. Men en sak är säker. En gång i tiden klarade sig var och en för sig på egen hand. Därför kan vi anta att de var mer utvecklade på den tiden, men var och en av organismerna sållade bort funktioner som inte längre behövdes då de började att samarbeta med varandra och det samarbetet var effektivare än att leva åtskilda.
Visst är det spännande!
Mitokondrierna är alltså självständiga mikrober som lever i våra celler och ingen annan stans kan de leva i dag. Och våra celler i dag kan inte längre leva utan mitokondrierna, som alltså har kvar sin alldeles egna arvsmassa. Det är denna lilla mikrob som man nu tillåts transplantera till foster som har mitokondrier med skadad arvsmassa.
Mitokondrierna gör bara en sak, men det de gör är att hålla oss vid liv genom att förse våra celler med energi. Inga av våra mänskliga egenskaper har något som helst att göra med denna en gång så parasiterande infiltratör i våra celler.
Det här med politiker
”382 ledamöter stödde lagen, 178 ledamöter sa nej.” / Svenska Yle
178 ledamöter röstade alltså i en fråga de inte förstod! Sådant är inget ovanligt i politiken.
I det inlägg jag har tagit en skärmdump från skriver hon på ett utomordentligt galant sätt om varför våra rättigheter hotas av Sverigedemokraterna. I bilden har jag klippt in valda stycken av det inlägg alla borde läsa. Klicka här.
”Många har ifrågasatt det lämpliga i att Advokatsamfundets generalsekreterare engagerar sig i en fråga som med rätta kan beskrivas som partipolitisk. Min uppfattning är den motsatta. Det handlar om rättspolitik. Det är samfundets skyldighet att värna de värden som ligger till grund för regeringsformen och bekämpa de krafter som vill motverka dessa. Oavsett i vilken klädedräkt de uppträder.” / Anne Ramberg
De är trötta på det fascistiska parti som tog sig in i riksdagen 2010.
SD har ju ständigt ljugit om allt utom en enda sak. De vill inte ha några människor i det här landet som kommer från vissa kulturer, har annan hudfärg och annan religion än den som svenskar i övrigt har haft sedan förr. Framför allt gillar de inte muslimer och svarta människor. Men aldrig har vi hört SD klaga på amerikanska VD:ar och utländska forskare som arbetar i vårt land. Det är bara vanliga människor med för dem oönskad bakgrund som de hatar. För hat handlar det om. Och hat är SD:s politiska innersta filosofi och drivkraft.
Självklart kan inte en sådan politik höra hemma i ett svenskt samhälle.
Sju trötta partier har nu satt ned foten. Med en röst har de sagt att vi inte vill ha ett fascistiskt parti i vårt land. Och det hedrar dem.
Annie Lööf talar klarspråk. Det är inte ofta jag håller med henne, men den här gången gör jag det.
De 13% som har funnit något i SD:s politik borde vakna nu. Men det är kanske för mycket begärt. Partiets sympatisörer har ju inte särskilt mycket att tänka med. Det vet vi. Själv har jag talat med en del av dem och det är banne mig inga begåvningar, ska ni veta. De borde läsa det här inlägget som jag skrev, men de läser ju högst ogärna någonting. Och för dem betyder det ingenting att SD gjorde riksdagen till en lekstuga, vilket nu övriga partier har försökt att sätta P för.
Det spelar ju ingen roll om man tycker det finns för många invandrare i vårt land, man kan ju inte rösta på ett fascistiskt parti bara för den sakens skull. Man måst ju inse att man får fascistisk politik på köpet. Man måste se ett partis hela politik och inte bara gå efter en enda fråga.
Sverigedemokraterna är ett avskyvärt parti med hets mot folkgrupp, muslimer och vissa sexuella läggningar som ständigt tema och som därför inte borde ha rätt att sitta i riksdagen, eller ens vara tillåtet!
Det reder Lena Mellin ut i AFTONBLADET och skriver bland annat följande:
”För att reda ut vem som verkligen har tagit ansvar börjar vi hos Alliansen. De förlorade valet och åkte ut med huvudet före från Rosenbad.
Sedan lade de fram en gemensam budgetmotion och meddelade att de självfallet skulle rösta på den. Därefter gjorde de precis som de sade. Därmed hade de, enligt mig, tagit sitt oppositionsansvar.
Statsminister Stefan Löfven kan också sägas ha tagit sitt ansvar. Han kompromissade ihop sig med de enda partier som stod till buds, utöver SD som han inte vill samarbeta med. Nämligen Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Det var att spela högt eftersom de tre partierna bara stöds av 43,6 procent av väljarkollektivet. Men Löfven chansade – och förlorade.
Det berodde på att riksdagens färskaste parti, Sverigedemokraterna, bestämde sig för att vara helvetiskt oansvarigt, att utlösa en regeringskris.
SD röstade inte, enligt egen utsago, på Alliansens budgetmotion för att den var bättre. Motivet till att rösta ner regeringens budgetförslag var att skapa kaos. Och det tänker de fortsätta med så länge de andra partierna inte lyssnar till och pratar med dem. Dadda hink och spade.”Läs mer.
Det värsta är dock att, om man ska tro den opinionsundersökning som metro presenterar, att SD ökar kraftigt efter att de har fällt regeringen. Jag blir mörkrädd när jag ser hur så många korkade människor det bor i vårt land.
Men uppgifterna går isär, så frågan är vilka undersökningar man kan lita på. ”I SCB:s senaste mätning var det 12,4 procent som uppgav att de skulle rösta på SD om det vore val i dag. Men det är alltså bara 7,7 procent som uppger att de sympatiserar med partiet, enligt samma mätning. Inget annat parti visar upp en så stor skillnad mellan sympati för ett parti och om man är beredd att rösta på det” / SvD
”När författaren till ‘Sagan om Ringen’ beskrev ondskans folk, då var det den smågnälliga mentala bilden av en Sverigedemokrat han så tydligt målade.
Jag skäms djupt som svensk att SD överhuvudtaget finns som exempel på svensk demokrati, det här landet är på väg att gå fullständigt åt helvete och hatet kryper återigen fram och visar sitt vidriga tryne.
Jag vill vara tydlig, jag föraktar fullständigt de åsikter Sverigedemokraterna lyfter fram och jag skäms grundligt över att så många går på den lilla nationalistiska och rasistiska vidrighet som återigen kryper fram ur nationens alla kloaker.”
Tar han i i överkant, Varghjärta? Nej, långt därifrån. Verkligheten är mycket värre!
Själv skrev jag nyligen om Mattias Karlsson. Han sitter i Sverigedemokraternas partistyrelse och verkställande utskott som politisk gruppledare för Sverigedemokraternas riksdagsgrupp och som ledamot i riksdagens kulturutskott sedan valet 2010 . Han representerar även partiet som ersättare i Nordiska rådets svenska delegation och som ersättare i Presstödsnämnden.
”I sin blogg skriver Mattias Karlsson ned sina tankar som starkt liknar Adolf Hitlers.” skrev jag då. Men vid en närmare titt på hans blogg inser jag att han omöjligen kan hinna skriva så många inlägg själv bara på en enda dag, som jag skrollade igenom som hastigast. Det var fler än jag orkade räkna. Och det ger ju givetvis mera tyngd åt bloggen som ett slags dokument som beskriver Sverigedemokraternas idéer och alltså inte bara Mattias privata tankar. Det är mera som Sverigedemokraternas officiella uppfattning. Och därmed måste partiet som sådant stå bakom. Och handen på hjärtat, skulle man förvänta sig att person på sådana positioner i ett parti skulle blogga om något som partiet tar avstånd ifrån?
Det är tankar som jag inte tänker återge här. Man kan lika gärna läsa Mein kampf. Det är idéer som går tillbaka till artonhundratalets nationalromantik och de idéer som då hos borgarklassen handlade en stark tro på den framväxande kapitalismen och dess förmenta rätt att oinskränkt få diktera vanligt folks tillvaro och rättigheter.
I mitt ovan nämnda inlägg redogör jag för Mattias Karlssons influens av samma idéer som präglade Adolf Hitler och hans nazism. Och med den position han har i partiet måste sådana idéer vara rumsrena inom partiet, även om det inte är något som partiet vill tillstå. De kan förneka hur mycket de vill. Fakta talar sitt eget övertygande språk; Sverigedemokraterna är ett pronazistiskt parti! Det är detta pronazistiska parti som nu har störtat sittande regering tillsammans med de borgerliga partierna! Tankarna går osökt till Adolf Hitlers makttillträde!
Så här skrev jag i inlägget som jag ovan länkade till: ”På sin blogg beskriver han sin bakgrund. Han är uppväxt på landsbygden utanför Växjö och gjorde sin värnplikt som hundförare på en närskyddspluton på F10. Han skriver också att han därefter sökte kontakt med nationalistiska och konservativa studenter och blev då vän Jimmie Åkesson. Han engagera sig i Sverigedemokraterna och partiets ungdomsförbund SDU 1999.
Han sticker alltså inte under stol med en nationalistiskt konservativ ideologi och därmed indirekt erkännande en politisk värdegrund som ligger nära nazismens, kanske rent av identisk med nazismens, men i vart fall med identiska rötter. Jag förmodar att han enbart av opportuna skäl tar avstånd från Adolf Hitler i nuläget. Det skulle vara intressant att tjuvlyssna på privata samtal inom partiet. Då hade vi nog fått höra ”Heil Hitler” titt som tätt. Att föra fram anklagelser om nazistiska idéer hos Sverigedemokraterna är dock döfött eftersom en sådan diskussion stannar vid deras förnekande av sådana idéer. Då är det mera konstruktivt att påpeka att Sverigedemokraternas idévärld är den jag nyss nämnde och den är alltså densamma som de tyska nazisterna stödde sin ideologi på. Detta kan inte Sverigedemokraterna förneka, däremot!”
Jag skall citera några rader som beskriver hur det gick till när Adolf Hitler tillskansade sig makten i Tyskland. Jag gör det för att varna. Det får inte ske igen! Historien får icke upprepa sig bara för att vi börjar bli historielösa! Men betänk att den är på väg mot en upprepning!
Då var det judar, romer, kommunister, handikappade med flera. Nu är det invandrare och Miljöpartiet, men givetvis också Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ. Och de som anklagas för att vara kommunister, vare sig de är det eller inte. Sverigedemokraterna är inte så nogräknade vare sig vilka de kallar kommunister eller extremister.
Hur Hitler kom till makten.
”I slutet av 1932 var Hitlers tyska nazister på nedgång i fråga om popularitet. I valet i juli 1932 hade de fått 37 % av rösterna. Men vid nyvalet i november 1932, minskade deras andel av rösterna till 32 %. Detta trots att de tyska storföretagen gav nazisterna ett generöst bistånd.
Nazisterna kunde ha varit på väg ut från den tyska politiska scenen. Ändå kunde de bara fyra månader efter denna tillbakagång få oinskränkt makt – och detta på fullt laglig väg.
Hur kunde detta ske? – Den tragiska sanningen är att de tyska borgerliga partierna valde att hjälpa nazisterna till makten.”
Jämför detta med hur Sverigedemokraterna tillsammans med Alliansens borgerliga partier samordnade sin attack mot Löfven och hans regering!
”Den 30 januari 1933 bildade ett av de tyska högerpartierna en koalitionsregering med nazisterna. // Tysklands nästa val hölls den 5 mars 1933. När den nya tyska riksdagen träffades den 23 mars 1933, lade Hitler och några av de borgerliga partierna fram ett lagförslag som skulle ge Hitler och nazisterna oinskränkt makt – en lag ‘för att häva folkets och rikets nöd’, som man kallade det. ‘Nöden’ definierades som ett hot från kommunismen. Detta lagförslag kallades Ermächtigungsgesetz. Vid det laget hindrade tysk polis samtliga kommunistiska riksdagsledamöter (trots att kommunisterna var Tysklands tredje största parti) och många socialdemokrater från att närvara i riksdagen.
Samtliga tyska borgerliga partier röstade ja till Ermächtigungsgesetz.
Därmed gav de Hitler både exekutiv och lagstiftande rätt. I en vanlig parlamentarisk demokrati, delas makten mellan regeringen (som är verkställande, alltså styrande) och riksdagen, som är lagstiftande. Genom Ermächtigungsgesetz fick Hitler fullkomlig makt. Den folkvalda riksdagen gjordes betydelselös. Med andra ord avskaffades demokratin och Hitlers nazister fick total makt.
”Magdalena Andersson anser inte att man nog kan understryka vikten av vad som hände i tisdags när Sverigedemokraterna gav sitt besked.
– Här har vi alltså ett litet nyfascistiskt parti som menar att de ska ha ett avgörande inflytande och sätta dagordningen för svensk politik, säger hon till TT.” / AB
Visst har hon rätt. Men varför inte inte borgarnas partier säga samma sak? För att de ligger fascismen ganska nära och historiskt har de visat att de gärna släpper fram de allra värsta avarterna på högerflygeln.
En ny Allians tycks ha bildats. Ideologiskt står de ju så nära, men man har inte vågat säga det i ord. Nu har man istället gjort det i handling med SD som domptör.
Så, det de säger är sällan vad de menar. Man måste istället se till vad de gör. Och nu fick vi ett valresultat som innebar att vi fick en sällan skådad svag regering. Chansen att fälla den vill ju inte valets förlorare gå miste om.
Hur är upplägget?
Jag tror att Moderaterna bäddade för det som just nu sker redan innan valet. Det var där det började. De hade opinionssiffrorna och de lade upp strategin efter det.
Många blev förvånade av Reinfeldts uttalande veckorna före valet om att invandringen av asylsökande ökar och kostar oss en massa pengar, men vi ska öppna våra hjärtan och ta emot dem, trots att det är en uppoffring. Ja, ni kanske minns hans ord bättre än jag, men det var ungefär så han menade. Men vad menade han egentligen och vad ville han med utspelet? Många undrade och många spekulerade och många menade att han gav näring åt Sverigedemokraterna och curlade fram dem till bättre siffror i valet. Och oavsett vilket så är resultatet att Sverigedemokraterna gick starkt framåt och Moderaterna nästan lika mycket bakåt och Moderaternas portalfigurer lämnade partiet.
Herrar som Reinfeldt, Borg och andra behöver inte något parti för att driva sin extrema högerpolitik framåt. Det finns andra möjligheter. Och en sådan möjlighet är att vid sidan om sina egna framtida insatser inom andra organisationer låta Moderaterna backa och gynna ett ännu mera extremt högerparti föra politiken ett snäpp ännu längre åt höger. Det gynnar deras politiska filosofi och den är höjd över partilojaliteten.
Det är nog den förklaring man ska ge på Reinfeldts utspel. Och det fungerade. Och det fungerade för att han visste att det svenska folket hade tröttnat på Alliansens våldförande på den svenska välfärden och inte skulle ge Alliansen sitt förtroende en gång till. Genom att ge draghjälp åt SD, visserligen på bekostnad av stödet till M, skulle en del röster på SD även komma från sådana som tänkt sig rösta på S och kanske även på Mp. Och vågskålen skulle väga över åt höger.
Det är ju inga dunungar det här. Det är taktiker ut i fingerspetsarna!
Detta spel räckte inte för att stoppa oppositionen från att kunna bilda regering Men det blev en svag minoritetsregering och det kunde alla förutspå om Alliansen föll. Och en sådan svag minoritetsregering kan fällas. Det vet dessa taktiska rävar. Och nästa slag mot folkets uttryckliga vilja kom att stå när budgeten skulle godkännas. Då skulle SD kunna spela ut sina kort och komma Alliansen till undsättning, om man spelade sina kort väl.
Och det gjorde man!
Alliansen består av fyra partier. Fyra partier som kunde lägga var sitt budgetförslag. Och SD kunde lägga sitt förslag på egen budget. Det hade varit naturligt. Då hade man sex förslag att rösta på och S hade fått igenom sin budget för att kunna fortsätta att regera som minoritetsparti. Men så gjorde man inte. Alliansen lade ett budgetförslag tillsammans och därmed fanns det bara tre förslag att rösta på, varav ett absolut inte skulle kunna segra, nämligen SD:s!
Nu återstod bara att SD inte stödde den nya regeringens budgetförslag, vilket ju ingen räknade med, för att regeringens förslag skulle underkännas och därmed slog fällan igen. Nu kan man avpollettera den regering folket gett sitt stöd åt!
Det är ju inga dunungar det här. Det är taktiker ut i fingerspetsarna!
Två länder som gränsar till varandra och människorna
I Ukraina har fascisterna tagit över, som bekant. I vanliga media är det dock förhållandevis tyst om den saken. Vilket som skrämmer mest, att väst tiger om fascismen eller att den är så stark i landet är upp till var och en att ha en uppfattning om. Men både USA och EU har uppenbarligen en förlåtande inställning till nazism, rasism och fascism. Och det skrämmer i vart fall mig.
Det är också USA och EU som har stött Ukrainas fascister, tillsammans med bland annat Israel. En större andel av befolkningen än vad som kan tyckas när man följer vanliga media har däremot stått för en mera demokratisk inställning och strävan. Men de har misslyckats att hålla fascisterna stånga.
Intressant är nu därför om folket i grannlandet Moldavien kommer att kunna stå emot de EU-vänliga krafterna eller om USA och EU kan upprepa samma våldtäkt på demokratin i Moldavien som i Ukraina.
Frågan är alltså om Moldavien, trots brett folkligt stöd för samarbete med Ryssland, kommer att hamna i EU-fällan. Risken för en lika tragisk utveckling som i Ukraina är betydande. Den för folket ovettiga plundringspolitik som bedrivits i landet sedan Sovjetunionens fall kan komma att bestå med en inblandning från EU och USA.
Valutgången i Moldavien, som vi nu snart har facit på, och hur det kommer att gå för landet den närmaste tiden är onekligen spännande. Blir det en vänsterregering så kommer västmakterna att gör allt för att sabotera den. Det säger all logik.
”Korruptionen är ett stort problem och det finns ett stort missnöje med den sittande regeringen som bildats av tre provästliga partier. Interna stridigheterna inom koalitionen har också försvagat regeringen.
Detta kan leda till att det kommunistiska partiet blir stört. Partiet vill förbättra relationerna till Ryssland men är samtidigt för att Moldavien ska integreras i Europa. Ledaren Vladimir Voronin, som länge var moldavisk president, ses särskilt av den äldre generationen som en garant för stabilitet.” / SVT/nyheter
”När vallokalerna stängt och 30 procent av rösterna börjat räknas såg det Moskvavänliga socialistpartiet ut att få flest röster med 23 procent, följt av det kommunistiska partiet med 20 procent, uppgav landets valkommission enligt Reuters. Om partierna får makten kan det hejda den vandring mot EU som den styrande proeuropeiska koalitionen inlett.” / HD
”1990 kollapsade dåvarande Sovjetunionen, och Moldavien som var en av de rika republikerna, blev plundrat på allt. Traktorer, ström (de har ingen egen elproduktion), ja, kort sagt allt av värde försvann ifrån detta bördiga och vackra land. Därför blev utvecklingen inte allt för ljus de närmaste åren.” / Moldavien.org
SD kommer att sänka regeringen när budgeten ska godkännas
Nu får vi se om mitt politiska omdöme åter igen ger mig rätt. Och får jag rätt så hoppas jag ni litar på mitt omdöme i politiska frågor ännu mer.
Spännande?
Ja, jag tycker det i alla fall.
AFTONBLADET: ”Om en månad ska riksdagen rösta om regeringens budget. Enligt uppgifter till Aftonbladet finns aktuella planer inom SD på att fälla den.
– Många tror naivt att det är ett tomt hot, något vi bara vill ge sken av, säger en SD-källa.
– Det är en dörr vi håller öppen hela tiden. Det är naivt av journalister och tyckare att tro att det här är något vi bara säger, något vi aldrig egentligen skulle göra. Det här är i själva verket något vi överväger. Det är ett reellt alternativ för oss.”
Visst är det så. Sverigedemokraterna är ett extremt högerextremt parti med rötter i nazismen. Man har försökt att tvätta bort bilden av nazismen, men aldrig dess politiska innehåll i partiets verkliga mål och dolda agenda. Tolka detta från AFTONBLADET: ”Öppet vill dock SD inte kommentera var man står i dagsläget.”
Och likt Hitlers nazistiska ideologi är all vänster den verkliga fienden som ska utrotas. Att de inte kommer att ta varje tänkbar chans att fälla en rödgrön regering är synnerligt naivt att tro. Med Moderaterna och de övriga borgerliga partierna har de mycket mera gemensamt. Det enda som skiljer är ju den öppna främlingsfientligheten. Och den vill inte övriga borgerliga partier misstänkas för att dela. Däremot är det ett faktum att den faktiska fientligheten till arbetarklassen förenar dem dess mera. Och den fientligheten överskuggar det mesta.
”Fascismen är nationell i den meningen, att den nationella eller statliga samhörigheten förklaras vara avgörande. Målet är denna stats bevarande och stärkande i förhållande till andra stater. Då den nationella gemenskapen upphöjs, nedsätts på samma gång betydelsen och värdet av varje annan gemenskap. Den samhörighet, mot vilken den fascistiska diktaturen vänder sig, är den på den sociala ställningen beroende – i nationalkänslans namn vill man utrota klasskänslan. Med klasskänsla menas då främst den känsla av gemenskap, som förelegat inom den socialistiska arbetarrörelse, vars krossande framstått som fascismens huvuduppgift. Klassmotsättningarna ska enligt fascismen utplånas utan att den ekonomiska ordning, av vilken de betingas, väsentligt förändras.
Fascismen är borgerlig: den har överallt kommit till makten så gott som uteslutande med stöd av av de borgerligt, antisocialt inriktade folkgrupperna, den har i sina grunddrag bevarat den borgerliga produktionsordningen, den privata äganderätten till produktionsmedlen, den i princip fria konkurrensen och den avvisar tanken på ekonomisk utjämning. Ett vagt antikapitalistiskt, ”socialistiskt” drag finns visserligen i nationalsocialismen och den italienska fascismens tidigare propaganda, men i rörelsens praktiska politik och ideologi har detta drag ringa betydelse.”
”Henrik Ekengren Oscarsson uppger att det finns spekulationer om att Alliansen medvetet kommer att ‘pimpa’ sin budget på ett sätt som gör det omöjligt för SD att rösta på den.” Det där tror jag inte på, men vi får väl se! Mitt politiska omdöme står nu på spel.
Spännande?
Ja, jag tycker det i alla fall.
Å andra sidan, har jag fel så tar jag ganska lätt på saken. Det partipolitiska taktiska rävspelet kan vara lite komplicerat så jag gräver inte ned mig om jag får fel. Tolka inte det som en brasklapp.
Till sist bör vi betänka att på kommunalplanet har både Kristdemokrater och Moderater redan slagit sig samman med Sverigedemokraterna, vilket ju är helt logiskt med tanke på det ideologiska släktskapet.
Bilden nedan visar vad allt i grunden handlar om, nämligen borgarklassens fortsatta oinskränkta ”rätt” att sko sig på arbetarklassens produktiva arbete.
Rekommenderat: Björn Alvebrands synnerliga läsvärda (ett måste!) inlägg om Reinfeldts lögner. Där kommenterar jag och förklarar varför högerpartier måste ljuga: ”Och varför ljuger alla högerpartier? För det är ju de som ljuger mest. Ju längre åt höger dess mer lögner.
Hur kommer det sig?
Jo, det är ganska enkelt. De gynnar en minoritet, men har behov av att en majoritet röstar på dem. Hur får man röster från människor som missgynnas av politiken? Hur? Ja, ifall någon nu har för klent förstånd för att förstå den saken så ska jag ge svaret: MAN LJUGER!
Ser man till de senare årtiondenas valresultat så är det många som har klent förstånd och är lättlurade.”
För så är det ju. Först hittar företagen på saker och ting som inte är acceptabla. Och de gör det för att de tjänar pengar på det. De frågar aldrig om lov.
Men så visar det sig att det de har hittat på får alldeles oacceptabla konsekvenser. Och då måste politikerna säga stopp. Men det är inte sällan så lätt. Det blir segslitna förhandlingar i rättsapparaten. Och nya lagar måste skrivas. Politiker mutas och utsätts för lobbyister. De politiska besluten kommer sent om de kommer alls.
Företagen agerar och politikerna kan i bästa fall göra något åt det i efterhand – i bästa fall!
”Vem är det som bestämmer i Sverige egentligen? Statsminister Stefan Löfven? Nja. Riksbankschefen då? Familjen Wallenberg? Kanske Aftonbladets chefredaktör Jan Helin? Väljarna? Kultureliten på Södermalm?
Ja absolut men ändå nej, knappast.
Vi pratar inte så mycket om makt. Kanske för att de som har den är relativt nöjda medan de maktlösa saknar möjlighet att göra sina röster hörda.” / AB
Demokrati, det grekiska ord som betyder folkvälde.
Jag citerar Andes Lindberg: ”Om exempelvis Sverige förbjuder vissa kemikalier i leksaker kan företaget som tillverkar leksakerna, eller kemikalierna, stämma svenska staten för utebliven vinst.
Eller om vi bestämmer att svenska löner och avtal ska gälla i Sverige, eller om vi förbättrar arbetarskyddet på ett sätt företagen inte vill.
Dessa exempel – miljö, hälsa och fackliga rättigheter – är inga teoretiska exempel. Enligt den politiska ideologi som styr förhandlingarna är demokratiska beslut handelshinder, och handelshinder ska bort.”
Klart vi ska ha rätten att fatta politiska beslut som vi själva vill. Vi måste säga NEJ till TTIP!
Skvitt hoppas reda ut hur det verkligen ser ut bakom dimridåerna som den gynnade eliten vill dölja vekligheten med. Politik är nämligen inte den pajkastning som vi förses med och som roar vissa och förtröttar andra, samt ältas i alla media. Hur är det egentligen? Utan att bli alltför långrandig måste jag ändå gå till grunderna.
Nu kör vi! Offra en minut på en lite längre, men inte onödigt lång text.
Samhälle, människor förenade i sociala nätverk och relationer.
Ja, så kan man se det. Dessa relationer har en viss varaktighet om man ska kunna tala om samhälle. Ett samhälle har också sin egen politik oavsett hur välutvecklat eller outvecklat det än är. Grundprincipen för att förstå politiken i samhället är därför att förstå samhället och det är faktiskt väldigt enkelt. Men ett litet fåtal har både makten, intresset och möjligheten att göra det svårt för denna förståelse. Det ligger i deras intresse att försvåra en transparens på denna punkt. Blir genomskinligheten för god faller deras maktposition.
Människan har alltid levt i samhällen.
Människan är ju inget flockdjur utan hon är en social varelse alltsedan apstadiet. Hon har alltid levat i samhällen. Och hon har hela tiden utvecklat samhället, både tekniskt, ekonomiskt och politiskt. Tekniskt har det inneburit att vi har gått från stenålder till atomålder och IT. Ekonomiskt har det inneburit att vi har gått från jagande och samlande till en hög grad av specialisering, produktion, konsumtion och ägande. Politiskt har det inneburit att vi har gått från att alla har varit delaktiga i gruppens, stammens, klanens beslut och till att ett fåtal innehar makten över flertalet.
Politiskt har vi alltså gått från demokrati långt innan ordet var uppfunnet och till den diktatur vi i dag har men sällan inser att vi lever under!
Om man har en absolut demokrati är det så självklart att man inte behöver använda något ord för det. Det är först när demokratin inte finns som det är viktigt att tala om demokrati och aldrig förr har det talats mera om demokrati än det görs i dag. Det borde stämma till eftertanke!
Ordet
Demokrati, som ord, har sitt ursprung i Grekland: demos, folket, och κράτος kratos, styra/härska. Det var då man började tala om demokrati därför att man hade hittat på ett styrelsesätt där fria män hade rösträtt. Alla andra, det vill säga de flesta, saknade allt verkligt politiskt inflytande.
I det gamla Mesopotamien, däremot, talades det aldrig om demokrati. Man hade den! Den var mer genuin. Det var så självklart att inget ord krävdes! Det var inget att tala om. Man tog det för givet. Därför har vi inget mesopotamiskt ord för det som faktisk var en mera verklig demokrati, men vi har det grekiska ordet ”demokrati”, medan mesopotamierna inte hade ordet för det som var så självklart för dem att det inte behövdes!
Idag är ”demokrati” på alla makthavares läppar, vilket borde väcka vissa misstankar!
Politik och makt
Politisk makt är att styra. Ekonomisk makt är att härska. De som har den ekonomiska makten härskar över politiken och politiken styr bara upp regelverket för de som har den ekonomiska makten, annars slår de bara ihjäl varandra. Det kan låta tillspetsat, men just så är det. Och det är bara för att vi inte brukar se saken på det viset som det låter så tillspetsat och kanske rent av lögnaktigt. Men se, det är fel. Låt oss kika på Europa under 1900-talet för att bevisa det. Inga ekonomiska makthavare slog ihjäl varandra i sitt eget land. De hade en statsapparat som förhindrade det och som löste inre konflikter. Men mellan länderna slog de ihjäl varandra, eller rättare sagt; de som tvingades föra deras mordiska kamp, soldaterna. Och vad slogs man om? Jo marknader.
Maktens män tvingade ut de som ingen makt hade i storskaliga krig. För 100 år sedan var det första världskriget och 21 år senare var det dags igen för ett storskaligt krig och åter igen skördades miljoner och åter miljoner människors liv, men inte makthavarnas liv. Det var bara de maktlösa som offrades. Och de offrades för att de som hade den ekonomiska makten också hade makt över politiken och denna makt kallar de för demokrati. Inget kan vara mera absurt än just det!
Makt och demokrati
För de som har den ekonomiska makten har demokrati inget värde. En sann demokrati utgör ett hot mot dem och mer än så. Med en demokrati i ordets rätta betydelse, folkvälde, har de som i dag har den ekonomiska makten ingen makt alls. Då har folket den ekonomiska makten och därmed även den politiska makten, inte fåtalet med deras mer eller mindre lojala partier.
De som har den ekonomiska makten har alltså också den politiska makten och för att dölja detta talar de ivrigt om demokrati, rösträtt och parlamentarism. Det är genom rösträtten och parlamentarismen de härskar i de så kallade moderna demokratierna! Men de kan lika gärna utöva sin makt med äkta och oförfalskad diktatur. Så skedde i Tyskland under Hitlers regim. Det hade säkert fungerat alldeles utmärkt om han aldrig hade satsat på Stortyskland, ”lebensraum” och krig. Och han hade, glöm aldrig det!, till stor del borgarklassen och speciellt storkapitalisterna helt på sin sida!
Om några härskar måste det ju finnas några att härska över. Alltså herre och slav. Slavägare och slavar. En klass med slavägare och en förtyckt klass utan rättigheter, slavarna. Det var länge sedan. Ja, alltså om man har ett kort tidsperspektiv. Annars är ju inte 150 år så värst länge sedan i akademikernas historiska perspektiv.
Härskare
Härskare finns än idag, men inga slavar. Ändå finns det några för den ekonomiska eliten att härska över och som alltid är det de allra flesta som dessa mycket få individer i det ekonomiska etablissemanget härskar över. Och detta kallas ”demokrati”!
Människan har hela tiden utvecklat samhället, både tekniskt, ekonomiskt och politiskt, som sagt. Tekniken har gjort den traditionella slaven överflödig. Ekonomin har styrt över slavsamhället i ett system med lönearbetare istället. Men politiken är den samma. Maktförhållandet är detsamma. Det enda som har förändrats är att klassamhället har gått in ett nytt skede. Nu ägs inte arbetskraften, den hyrs in och betalas för tid, men inte för producerat värde. Jag beskriver det i bild. Det är just så du blir utnyttjad oavsett du kallar dig arbetare, tjänsteman eller VD!
De med den ekonomiska makten har alltså också den politiska makten, men den är väl kamouflerad bakom parlamentarismens dimridå. Så låt oss sätta namn på dessa med den ekonomiska makten och på dem som saknar denna ekonomiska makt och därmed även saknar den politiska makten. Låt oss säga som det är!
Klasser
Det är i dagens samhälle en fråga om två olika klasser och dessa klasser har inga förenliga intressen. Den enes död den andres bröd, tillspetsat sagt och inte ens sant. Men det duger som allegori. Ty, den som härskar är helt beroende av den som den härskar över. Genom denne får den sin brödföda eftersom den härskar över den som skapar denna brödföda. Dör den då dör även härskaren. Strejkar slaven eller lönearbetaren blir det inget bröd och ingen vinst åt den som härskar, dikterar villkoren och profiterar. Men dör härskaren kan slaven och lönearbetaren fortsätta med sitt dagliga knot och behålla allt för sig själv. Men en sådan tanke är förbjuden. Den tanken är lika bannlyst som de tankar som utmanade katolska kyrkans dogmer om den allsmäktige guden och skaparen av hela världsordningen. I grunden har inget förändrats. Klassamhället består, men har antagit nya former.
Sammanfattning
Alltså att knyta ihop säcken.
Och att sätta förbjudna ord på verkligheten.
1. Vi har ett klassamhälle, men det ska vi inte låtsas om. Det går inte att dölja, men det går att beskriva i termer som rika och fattiga. Den beskrivningen gillar makthavarna. För dem är den beskrivningen harmlös. Lika harmlös är också härskarklassens klassbegrepp: ”underklass”, ”medelklass” och ”överklass”. Det är ”klassbegrepp” som inte förklarar någonting. Det säger inget om ägandeförhållanden, ekonomisk makt och vilka som har den politiska makten i samhället. Talar vi däremot om borgarklass och arbetarklass blir det mera avslöjande. Då kan vi se att borgarklassen äger kapital och produktionsmedel, vilket ger denna klass ett ekonomiskt och politiskt övertag framför de som inte äger produktionsmedlen. Vill vi anamma ett för de arbetande människorna meningsfullt och politiskt kraftfullt språkbruk med sprängkraft så säger vi heller kapitalister om borgarklassen och proletärer om de som är egendomslösa i bemärkelsen att de inte äger kapital och produktionsmedel.
2. Vi har ett klassamhälle. Det kan ingen förneka. Uttrycker vi det på ett avslöjande sätt, då slår man oss i ansiktet med skällsord och kallar oss ”kommunister”! Men är det verkligen skällsord? Borgarklassen har gjort det till det. Och det ska vi inte finna oss i. Nej verkligen inte. Kommunismen är arbetarklassens egen ideologi! Den ideologin är inte detsamma som Sovjetunionen. Men borgarklassen har fått nästan alla att tro det. Och Sovjetunionen har också sin skuld i detta. Sovjetunionens sociala experiment var ett experiment och inget annat. Men i Sovjetunionen kallade man sitt experiment för ”kommunism”. Därmed kan borgarklassen peka på Sovjets förmenta eller sanna dåliga sidor och hänvisa till det, kalla det diktatur och förtryck. Det ska vi inte gå på! Låt oss istället se kommunism som ett samhälle utan förtryck och utan klasser. Det var Lenins mål, men vi vet hur det gick den gången. Det är inte det vi som arbetarklass vill ha! Men vi vill inte heller ha borgarklassens ”frihet” att sko sig på oss!
3. Demokrati är folkvälde och folkvälde kan aldrig existera i ett klassamhälle, vilket ju kapitalismen är. Demokrati, folkvälde, kan enbart existera i ett klasslöst samhälle. Det vill säga att endast ett kommunistiskt samhälle kan vara demokratiskt. Kommunism betyder gemenskap. Det betyder inte Sovjetunionen! Det betyder att alla äger produktionsmedlen och samhällets gemensamma kapital gemensamt. I ett kommunistisk samhälle är kapitalet och produktionsmedlen alltså inte privat egendom och därför kan ingen sko sig på andra. Ingen kan få ekonomisk makt över andra och därmed inte utöva sin diktatur över andra. Kommunismen som idé är alltså den optimala demokratin! Det ska vi inte veta för borgarklassen bestämmer ju vad vi ska tro. Och därför talar de hela tiden om diktatur så fort kommunism kommer på tal och om demokrati som en styrelseform som döljer kapitalisternas faktiska herravälde över folkflertalet.
4. Politik är inte partiernas käbbel. Politik är vad som händer i samhället och det sker helt utanför parlamentet. Politik är alltså utomparlamentarisk! Politik handlar i första hand om det som verkligen händer och det som händer i samhället beslutas helt utanför den så kallade borgerliga demokratiska parlamentariska ”demokratin”! Men det är bara där, inom parlamentarismen, som du har rätt att ge din röst och tro dig ha medbestämmanderätt!
Slutord
Hur behåller en elit sin makt?
Det kan sammanfattas med två ord: propaganda och repression.
Propaganda är lögner, förvanskad verklighet och att skriva om ords betydelser, såsom jag beskrev ovan. Det är också att att skriva om både nutid och historien för egna syften och de som har makten att göra detta är de som härskar. Det är att via media förmedla osanna och tendentiösa nyheter. Det är också att tillhandahålla en läroplan för skolan som förmedlar härskarklassen version av verkligheten så att människorna redan som barn tillägnar sig den officiella ”sanningen”.
Repression är att ha en rättsapparat som är skräddarsydd för det härskade etablissemanget, för borgarklassen och för kapitalisterna. Och denna apparat består bland annat av polisen. Det är just denna polis som skyddar nazisterna på våra gator eftersom nazism, diktatur och förtryck inte är något som borgarklassens kapitalister har något emot. Det är istället dess ultimata härskarverktyg. Det är därför nazister i dag tågar på gatorna med sällan skådat polisskydd. Det är därför dessa odemokratiska krafter tillåts. Borgarklassen är ju till sin natur odemokratisk och därför också så förtjust i ordet ”demokrati”!
Detta arv kan nu summeras. Och det blir förskräckligt – för Sverige och för Sveriges folk.
Det räckte med bara fyra år för att skapa en politisk miljö av stort socialt missnöje och en plattform för rasister, nazister och främlingsfientliga nationalister.
Efter bara fyra år med Reinfeldts sociala nedrustningspolitik, ivrigt stödd av Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna, skapades ett gigantiskt folkligt missnöje, vilket varken Socialdemokraterna, Miljöpartiet eller Vänsterpartiet kunde suga upp eftersom inget av dessa partier konsekvent driver en uttalad arbetarvänlig politik. Närmast kommer Vänsterpartiet, men få stödjer deras politik eftersom den hela tiden sätts på undantag i media. Istället blev det Jimmie Åkesson som med Sverigedemokraterna lyckades fånga upp missnöjet genom enkelspåriga och falska argument. Många politiskt omedvetna svenskar klarar inte av att se att en invandrarfientlig politik inte löser några problem eftersom arbetslöshet och invandring inte har något samband.
Blott fyra år av social nedrustningspolitik genomförd av Alliansen med Reinfeldt vid rodret räckte således för att ge Sverigedemokraterna 5,7 % i valet 2010 som därmed kom de in i riksdagen.
Efter ytterligare fyra år av samma skamlösa sociala skövling ökade missnöjet än mer, vilket ledde till att Sverigedemokraterna gick från 5,7% till 12,9% av de röstberättigade och detta missnöje kunde oppositionen inte heller under dessa år fånga upp. Så nu sitter vi här med en katastrofal situation för Sverige och Sveriges folk. Brottsdömda tar plats i riksdagen.
Vi har fått ett starkt parti med rasistisk och främlingsfientlig politik på sin dagordning, som lika lite som Reinfeldts Moderater och hans Allians vill minska de sociala klyftorna.
Att Reinfeldt väljer att göra sorti och vägrar kännas vid vad han skapat, samt helt ansvarslöst lämnar arenan i detta läge är helt i linje med hans personlighet. Det kan varje psykolog med kunskap om personlighetsstörningar som specialitet verifiera.
Tack, Reinfeldt!
Tack för att du äntligen visar att du inte tar något som helst ansvar för Sverige och vad du har ställt till med. Synd bara att folk inte insåg från början vad du och din politik går för!
Jag ska inte säga vilket parti som är det enda rätta!
Istället ska jag tala om taktikröstning.
I det här valet är taktikröstning viktigare än det har varit vid något annat val i Sverige. Hur den taktikröstningen ska göras förklarar jag strax. Man har två val, som ni strax ska se! Men först lite om sossarna.
Sossarnas affisch
Vad säger den? Studera bildens båda delar och fundera ett tag, så förstår du vad jag menar.
Är sosseaffischen trovärdig? Kan man få ett bättre Sverige för alla? Är det ändå inte så att när intressen är oförenliga blir det bättre för den ene om det blir sämre för den andre och vise versa?
Alla intressen är inte oförenliga, men vissa är det och vilka intressen är det som är oförenliga? Fundera på det. Bilden har svaret.
Socialdemokraterna är inget äkta arbetarparti. Men något riktigt äkta arbetarparti har vi tyvärr inte att välja på.
Däremot finns det partier som helt driver företagens intressen, alltså kapitalets intressen. Och det är detsamma som borgarklassens intressen.
Det är ett ödesval i år!
Om du avser att rösta åt vänster för en rödgrön regering ska du inte rösta sossarna den här gången. Då ska du rösta på Miljöpartiet. Särskilt om du är rädd för vad Sverigedemokraterna kan åstadkomma om de får en vågmästarroll. Ju större Miljöpartiet blir dess mer minskar chansen för Sverigedemokraterna att lägga beslag på den rollen. Och det är oerhört viktigt att de inte får den.
Om du avser att rösta på sossarna eller på Vänsterpartiet har du två val. Antingen att rösta på Miljöpartiet, eller att rösta på Fi. Och Fi är att föredra. Särskilt för dig som tänkt att rösta på Vänsterpartiet.
Skälet är enkelt.
Alla röster som Fi får går till Alliansen och SD om Fi inte kommer in i riksdagen. Och ett vet vi; de kommer att få många röster, men kanske inte tillräckligt för att komma över 4%-spärren. Lägg därför din röst på Fi så de kommer in i riksdagen. Det är den bästa garantin för en rödgrön regering.
I år är det ett ödesval! Tänk på det. Gå till valurnan och rösta taktiskt! Rädda Sverige! Åtta år med Alliansen har ödelagt landet och de extra pengar du har fått i plånboken av Alliansen är faktiskt inga extra pengar. De var dina redan innan! Det kan du se i bilden nedan!
Om du tänkt att rösta på Sverigedemokraterna för att få en förändring ska genast glömma den saken. Det du i så fall får, om SD får för mycket inflytande (vågmästarroll), är bara en vassare och skoningslösare politik än den du redan har sett med Alliansen.
Lever du på socialbidrag, a-kassa eller liknande. Då är du också en arbetare. Hur du då ska välja borde vara ganska lätt att räkna ut.
Till höger har du moderaterna. Till höger om dem har du Sverigedemokraterna. Och kring moderaterna grupperar sig centerpartiet, folkpartiet och kristdemokraterna. De är högerpartier. Alla dessa partier trycker till dig!
Till vänster om dessa partier ligger vänsterpartiet, feministiskt initiativ, miljöpartiet och socialdemokraterna. Vill du trycka till de som trycker till dig ska du rösta vänster. Bästa tipset är V och Fi!
Men jag har ett tips. Moderaterna byter logga i sista sekunden men avslöjar inte varför.
Sen blir det kohandel och två nöt slår sina påsar ihop med de gamla vapenbröder som lyckas ta sig över 4%-spärren.
I så fall blir det en katastrof för Sverige och Sveriges redan hårt prövade arbetande, utanförskapstvingade och utförsäkrade folk. Men fortsatta mannadagar för företag och besuttna.
Jag tror jag ska taktikrösta på FI. De stödjer ju en rödgrön politik. Men når de inte upp till 4% kommer deras röster att gå helt förlorade. V, Mp och S är ju redan garanterade sin plats i riksdagen. Så man får rösta smart.
Jovisst gör det, men inte desto mindre är det alldeles sant! Detta inlägg handlar om den saken.
Det handlar i första hand om Svenskarnas Parti, men egentligen handlar det även om Sverigedemokraterna. Skillnaden mellan dem är hårfin. Ja det handlar även om likheten med hela borgerligheten. Det ser ni mot slutet.
Nu har det nazistiska partiet, Svenskarnas Parti, demonstrerat igen med polisbeskydd och demokratiska krafter har försökt stoppa dem eftersom polisen inte gör det.
Och polisen har justitieministerns stöd för att skydda denna organiserade brottslighet. De bryter konsekvent mot flera lagar, såsom lagen om hets mot folkgrupp, förbudet mot nazistiska symboleroch lagen om förbud mot rasism och diskriminering (2 §”Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.”).
Tänk er samma synsätt, kriminellt när 1 gör det OK om de är 10 stycken, när det gäller annan grov organiserad brottslighet!
Tänk er det!
”I dag ska nazistiska Svenskarnas parti demonstrera i Stockholm. De har tillstånd och polisbeskydd. I Sverige tolkas nämligen lagen så att en nazist som uppträder som nazist begår brottet hets mot folkgrupp. Men tio nazister som uppträder som nazister är en grundlagsskyddad sammankomst.
Detta är i grunden ganska märkligt. Att bära nazistsymboler från Tredje riket är ett brott. Men lagen tillämpas inte. // Det är som om vi glömt hela 1900-talets historia, som om gaskamrarna, exekutionsplutonerna och det organiserade hatet aldrig funnits. Men den historien är inte längre bort än 70 år, det finns fortfarande människor som själva var där, som minns. De lagar vi har kring hatbrott och om hets mot olika grupper har stiftats för att det aldrig ska inträffa igen.
Det är denna juridiska skyddsvall polisen monterar ner genom att de inte ingrep mot Svenska motståndsrörelsens demonstration eller när de lät Svenskarnas parti marschera på första maj i Jönköping. // År 2007 togs den särskilda prioritering av hatbrott som tidigare funnits i polisens regleringsbrev bort. // Enligt polislagen är polisen faktiskt skyldiga att ingripa när de ser brott begås. Det borde även tillämpas på nazisterna.” / AB
Ytterst är det justitieministern som ska se till att polisen följer och tillämpar lagen.
”I sin senaste rapport om Sverige noterar FN:s kommitté mot rasdiskriminering med oro att rasistiska och extremistiska organisationer fortsätter att verka. FN har flera gånger bett Sverige anpassa sin lagstiftning till konventionen som trädde i kraft 1969.
Kritiken får inte justitieminister Beatrice Ask (M) att ändra den svenska linjen.” / EXPRESSEN
”Man behöver inte tänka på så värst mycket mer än att vad man än tycker så måste man handla med utgångspunkten att alla har precis samma människovärde och samma rättigheter. Sedan kan personen tycka vad fan han vill om det. Det är så enkelt!”Peter Nobel (se mer om Peter Nobel).
Med regeringens goda minne agerar polisen på följande sätt: nazistiska Svenskarnas parti beviljas demonstrationstillstånd och polisen spärrar av stora delar runt Gustav Adolfs torg och Kungsträdgården som förberedelse inför högerextrema och nazisters valtal vid Gustav Adolfs torg i Stockholm, samtidigt som demokratiska krafter inte får demonstrationstillstånd! I Stockholm liksom nyligen i Malmö grips antinazistiska motdemonstranter och i Malmö utsattes de till och med för mordförsök av polisen.
Det som sker i Sverige i dag följer exakt samma mönster som när Adolf Hitler inte bara med våldsamma metoder utan även med lagens stöd och med parlamentariska demokratiska metoder tog sig till makten i Tyskland, avskaffade alla partier utom sitt eget och införde den totalitära diktaturen med folkmord på programmet och förberedelse till krig. Ja, ni vet. Och vet gör även polisen, Rikspolisstyrelsen, Beatrice Ask och regeringen med Fredrik Reinfeldt i spetsen.
Nu ser det ut så här i dagens Sverige: ”… hatbrott med koppling till högerextrema organisationer klaras upp i ännu lägre grad än andra hatbrott.” / SvD Opinion.
Det är polisen, Rikspolisstyrelsen, Beatrice Ask och regeringen med Fredrik Reinfeldt i spetsen som måste ställas till svars för det som nu sker, när lagar åsidosätts!
Det också intressant att se att toleransen mot nazismen i Sverige har ökat efter Alliansens valseger 2006! Och vi bör inte låta oss förvånas av det. Det var endast kommunister och Socialdemokrater som försökte hindra Hitlers regeringsbildning 1933! Högerpartierna skapade förutsättningarna för nazisternas maktövertagande. Det bör vara allom bekant!
” ‘Det är grundläggande för ett demokratiskt samhälle att motverka främlingsfientlighet och annan negativ särbehandling av utsatta grupper. Regeringen anser därför att hatbrott skall uppmärksammas särskilt av polisen och åklagarväsendet.’ Så skrev den socialdemokratiska regeringen i budgetpropositionen för 2006.
När Alliansregeringen året därpå skrev sin första budgetproposition var formuleringen borta. I årets proposition förekommer inte ordet hatbrott alls i kapitlet om rättsväsendet.” / Sydsvenskan.
Alliansregeringen följer bara högerpartiers traditioner. Därför bereder de vägen för de ultrareaktionära Sverigedemokraterna och till och med för det öppet nationalsocialistiska Svenskarnas parti, samt SMR, Svenska MotståndsRörelsen! Istället för att värna demokratin undergräver man den med obsyra svepskäl om yttrandefrihet och rätten till sammankomster. Sålunda får man i grupp göra vad som annars är olagligt om man gör det enskilt! Det är ju horribelt och framför allt inte i enlighet med lagens intention, som det brukar heta.
Skrämmande prioritering
Det är skrämmande när polisen griper demonstranter (och gör husrannsakan hos personer som kan misstänkas demonstrera!) som agerar till försvar mot nazismen med åberopande av lagen om maskeringsförbud när maskering är nödvändig för att inte igenkännas av nazister som inte drar sig för att söka upp sina motståndare i akt och mening för att misshandla dem och till och med mörda meningsmotståndare och andra för dem misshagliga personer. Och samtidigt skyddar polisen personer som bryter mot lagen om diskriminering, hets mot folkgrupp och bärande av nazistiska symboler. Det är tre lagbrott som polisen alltså blundar för med Beatrice Asks och regeringens goda minne!
Men det finns en naturlig förklaring varför det har blivit på detta sätt. Så har det ju inte varit innan. ”FN:s konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering trädde i kraft 1969. Sverige anslöt sig till den utan reservationer.” / Sydsvenskan. Att förändringen inträtt efter 2006 har en helt naturlig och politisk förklaring. Fascismen är nämligen till sin ideologi borgerlig.
”Fascismen är nationell i den meningen, att den nationella eller statliga samhörigheten förklaras vara avgörande. Målet är denna stats bevarande och stärkande i förhållande till andra stater. Då den nationella gemenskapen upphöjs, nedsätts på samma gång betydelsen och värdet av varje annan gemenskap. Den samhörighet, mot vilken den fascistiska diktaturen vänder sig, är den på den sociala ställningen beroende – i nationalkänslans namn vill man utrota klasskänslan. Med klasskänsla menas då främst den känsla av gemenskap, som förelegat inom den socialistiska arbetarrörelse, vars krossande framstått som fascismens huvuduppgift. Klassmotsättningarna ska enligt fascismen utplånas utan att den ekonomiska ordning, av vilken de betingas, väsentligt förändras.
Fascismen är borgerlig: den har överallt kommit till makten så gott som uteslutande med stöd av av de borgerligt, antisocialt inriktade folkgrupperna, den har i sina grunddrag bevarat den borgerliga produktionsordningen, den privata äganderätten till produktionsmedlen, den i princip fria konkurrensen och den avvisar tanken på ekonomisk utjämning. Ett vagt antikapitalistiskt, ”socialistiskt” drag finns visserligen i nationalsocialismen och den italienska fascismens tidigare propaganda, men i rörelsens praktiska politik och ideologi har detta drag ringa betydelse.” Herbert Tingsten i ”Nazismens och fascismens idéer”
”Per Wirtén beskriver hur han under arbetet med boken känner igen dagens debatt. I land efter land samarbetar borgerliga regeringar med rasistiska och högerextrema partier. ‘Över ett avstånd av åttio år, ett världskrig, förintelsen, Gulag och det kalla kriget hörde jag Tingstens röst. Den sa egentligen bara en sak: se upp, när politiker i mittfåran börjar samarbeta med demokratins fiender är läget allvarligt.’ ” / Karin Pettersson
”Sverige har undertecknat en FN-konvention som säger att organisationer som uppmanar till rasdiskriminering ska förbjudas och att deltagande i sådan verksamhet kriminaliseras. Nu ska FN granska Sverige. Ska det åter sluta med skarp kritik – eller tänker regeringen rätta till saken?”
”Visst må det vara hänt att enstaka poliser missköter sig, men om det inte får konsekvenser så sänder man signalen att hela poliskåren står bakom misstagen. Och i förlängningen även staten. Hur kan man då förvänta sig att de drabbade ska ha bibehållet förtroende för polisen?” / Soran Ismail
Alla har inte bestämt sig. Men jag har bortvals-tipsen. Det gäller Moderaterna i allra första hand. De flesta i partiet, kanske alla, har aktier. Och det är ju ganska självklart att man har fördelar om man samtidigt sitter i regeringen. Risken är inte bara att det utnyttjas för att göra fina klipp på börsen utan dessutom kan politiska beslut fattas för att gynna den egna plånboken. Jon Veman frågar sig om denna regering är den mest korrupta vi någonsin har haft. Och så länkar han till EXPRESSEN.
Det är det nog alldeles säkert så som Veman befarar.
Förmodligen är nu Alliansens saga all. Folk har ju fattat vad deras politik går ut på. Man har ju sett hur Alliansen har skapat möjligheter för privata företag att sko sig på oss skattebetalare och för ut sina vinster till skatteparadis. Det gäller främst företag som driver skolor, yrkesskolor, äldreboenden, hemtjänst, vårdbolag och vårdcentraler. Och andelen fattigpensionärer bara ökar och ökar, vilket faktiskt även Socialdemokraterna har del i. Mindre uppmärksammat är att regeringen har skänkt bort all vår i berggrunden befintliga malm till utländska gruvbolag. Dessa betalar nämligen numera endast 0,2% i skatt till staten för att få bryta vår malm! Det täcker inte ens bergstatens kostnader för service åt bolagen, varför du och jag betalar för att tömma ut våra berg på rikedomar.
Tänk så mycket vi hade kunnat få för de pengarna ifall de hade fått betala en rimlig skatt, för att nu inte tala om ifall regeringen hade nationaliserat hela gruvindustrin. Det hade givit oss många sköna miljarder att satsa på välfärd, trygghet och pensioner som det går att leva på. Vad har vi för nytta av att låta utländska företag ta våra rikedomar och spendera vinsten utomlands, medan staten inte får in mera än vad en enda normalinkomsttagare tjänar på ett år? Alltså 350.000 kronor!
Alliansens partier är samtliga klara bortval i september.
Sverigedemokraterna
En del börjar fundera på Sverigedemokraterna. De tycker att det stör med alla utlänningar där de bor. Vad ska jag säga om det? Faktiskt kan jag förstå dem. Hucklen, nikaber, mörkhyade och främmande språk är ett påträngande inslag i deras boendemiljö. De känner sig som en minoritet i sina bostadsområden. Och den känslan måste man ta på allvar. Men SD är inte lösningen för med dem får man en extrem högerpolitik på alla områden på köpet.
Man bör tänka på att invandrarna faktiskt inte är Sveriges största problem. Det är de privata företagen som utgör problemet. Särskilt de utländska som opererar på svensk mark. Som till exempel nyss nämnda gruvbolag. Men därom har Sverigedemokraterna inget att säga! Så falskt är deras tal om att slå vakt om svenskheten! Partiet är alltså ett klart bortval!
Mina glasklara bortval är alltså följande partier:
I ett samtal igår med en väninna, som övervägde att rösta på SD, sa jag att ”du bör tänka på att SD är ett extremhögerparti och är du inte nöjd med vad Alliansen har gjort så ska du betänka att det blir än värre med SD. Invandring är inget problem. Sverige är glest befolkat och DET är ett problem. Se på Norrland. Där kanske bussen går två gånger om dagen, men min buss går var tionde minut under högtrafiken. All infrastruktur blir både billigare och effektivare ju större befolkningstätheten är.” ”Då röstar jag på Vänsterpartiet!”, sa hon.
De fyra sista har under snart åtta år i allians försämrat skolan, sjukvården, sjukskrivningsreglerna, arbetarrätten, arbetslöshetskassan och hela den offentliga tryggheten och välfärden. De rika har blivit rikare och de fattiga har blivit fattigare. (Lästips.)Vårdcentraler har nästan skänkts bort till Reinfeldts kompisar som Katrine Kielos skriver.
Och pengarna är slut efter alla skattesänkningar, som nu uppgår till 140 miljarder som staten inte längre får in. Den slopade gruvskatten oräknad. Är du nöjd med sådan politik bör du rösta på Centerpartiet eller Kristdemokraterna eftersom de med nuvarande opinionssiffror annars kommer att åka ur riksdagen. Då är Alliansen som politisk lösning slut och en satsning på välfärden blir åter en möjlighet. Och så vill du ju inte ha det ifall du dras till dessa högerpartier.
När du ska bestämma dig inför valdagen.
Fundera då på om du vill bereda vägen för nazismens återkomst. I så fall ska du rösta på Sverigedemokraterna, ty det är deras förtäckta mål. De vågar bara inte säga det i dag.
Men du vill nog inte ha nazism.
Och kanske du tycker att du har fått så mycket mera i plånboken de senaste åren med Alliansens politik. Och det har du säkert också fått. I vart fall om du har ett arbete. Men du har inte mycket mer i lön, bara mindre skatt och det är väl bra, eller hur? Men vad betyder det här med alla jobbskatteavdrag egentligen? Har du funderat på det?
Låt mig uppehålla mig en liten stund vid den saken.
Först och främst har ju incitamentet att driva en radikal lönekamp delvis satts ur spel. Plånboken har ju blivit kännbart fetare. Men all trygghet har försämrats och en dag kanske du förlorar jobbet. Då blir denna feta plånbok genast fullständigt platt och den sociala trygghet du då behöver är redan nedmonterad.
Men kanske du hinner gå i pension innan du blir uppsagd. (Lästips) Då har du inget jobbskatteavdrag och den där löneökningen, som ingen tyckte var så angelägen att driva, den uteblev. Men det är inkomsten som ligger till grund för pensionens storlek. Och som pensionär får du alltså betala tillbaka ditt jobbskatteavdrag! Tänk framåt och rösta inte på Alliansens partier ifall du vill ha en trygg ålderdom! Har du tur är ju den en fjärdedel av ditt liv! Och faktum är att endast de med en hygglig aktieportfölj har oförändrad inkomst även som pensionärer och i grund och botten är det just denna lilla klick i samhället som Alliansens partier med Moderaterna i spetsen har som målgrupp att verka för.
Även detta parti säger sig vara ett arbetarparti. Det har de sagt i hundar år och nästan alla tror på detta. Men det är ett förrädiskt parti. I grund och botten har de hela tiden haft som mål att bevara borgarklassens makt och förhindra att arbetarklassen tar över. De goda reformer som kännetecknade partiets politik under större delen av förra seklet handlade bara om att undvika arbetarmakt. Sådan makt ser partiet som ett kommunistiskt hot. Och tillsammans med de öppet borgerliga partierna har de bedrivit massiv propaganda för att motarbeta kommunistiska strävanden och det har nu gått så långt att Vänsterpartiet inte vågar tala om kommunism längre. Även inom Vänsterpartiet är sådana tankar förbjudna och förekommer bara i ringa grad.
Frågan är hur långt Socialdemokraterna kan tänkas gå för att återställa det som Alliansen under snart åtta år har lyckats rasera. Inte särskilt långt, det kan vi nog vara eniga om. Inte ett knyst har hörts om att man vill börja beskatta privata gruvaktörer, till exempel.
Jobbskatteavdrag, ROT- och RUT-avdragen vågar Socialdemokraterna inte röra. Vinsterna i välfärden kan de acceptera bara de värsta avarterna försvinner. Den försämrade pensionen, som de var med om att genomdriva, lär de knappast åtgärda. Ändå klagar även många ledande socialdemokrater nu när de själva har gått i pension. ”Det blev inte som vi trodde”, säger de. Men det blev precis så som många med mig förstod redan från början. Man kan ju inte bygga pensionsnivåerna på att det ska gå bra för företagen och förväntningar på en stigande börs, särskilt inte i en allt mer global ekonomi. Men idémakarna måste ha förstått. Avsikten var ju att göra pensionssystemet billigare och då blir självklart pensionärerna förlorare!
Är du en normalinkomsttagare med lön har du inte skäl att rösta på Socialdemokraterna. Och läs gärna inlägget av Anarkia.
Återstår således Vänsterpartiet. I praktiken är det det mest arbetarvänliga partiet för vanliga löntagare. Men ett idealparti är det inte. Bara det minst dåliga för en vanlig löntagare.
Till slut
Vi har en borgerlig parlamentarisk så kallad ”demokrati”, vilket innebär att borgarklassen styr samhällsutvecklingen helt utanför parlamentarismens spelregler och på ett diktatoriskt sätt. Detta kan inga val påverka. Ingen regering har mandat att skrota det kapitalistiska systemet! Att ändra den saken måste ske lika utomparlamentariskt som själva kapitalismen verkar. Och det är bara arbetarklassen som genom utomparlamentarisk kamp kan åstadkomma det. Men då behövs det en organisation som i dag inte finns.
Låt mig börja med en liten tillbakablick och beskriva förre presidenten i korthet, Hugo Rafael Chávez Frías, 1954 – 2013, president från 1999 fram till sin död, partiledare för Venezuelas förenade socialistiska parti. Han arbetade för ett ökat samarbete mellan länderna i Latinamerika och stärkte de anti-imperialistiska krafterna. Han var en radikal president, kritisk till konservatism, nyliberalism och USA:s inblandning i de Latinamerikanska ländernas inre angelägenheter.
Chávez genomförde radikala förändringar i det venezolanska samhället och överförde kapital från oljeindustrin till finansiering av sociala program till stöd för de fattiga, däribland bönderna, vilket gjorde honom mycket populär bland de fattiga invånarna, medan den rikare borgarklassen gjorde vad den kunde för att protestera och sabotera en rättvisare politik och fördelning. En statskupp 2002 iscensattes av militären och oppositionen med stöd av de privata TV-kanalerna, samt landets affärsmän. Målet med kuppen var att stoppa de sociala programmen efter maktövertagandet.
Kuppmakarna fick givetvis omedelbart stöd från USA. Kapitalistvänliga analytiker i USA menade givetvis att statskuppen var ”legitim” och motiverade det med att motståndet mot Chávez var så kraftigt i breda folklager, vilket var en grov överdrift. Det var bara den besuttna borgarklassens högröstade lilla kör som pep! Och redan efter två dygn störtades den nya kuppregeringen av yngre Chávezlojala officerare i den venezolanska militären, men under oroligheterna dödades flera demokratihängare då de på gatorna visade sitt stöd för presidenten.
Venezuelas ekonomi domineras helt av oljeindustrin och landet spelar en avgörande roll i organisationen för de oljeexporterande länderna. Därmed ligger landet under USAs lupp och intresse, med ständiga försök till destabilisering, samt risk för ny militärkupp efter samma mönster som när 2002 års kupp genomfördes, eller som till exempel när Allende störtades i Chile i september 1973. Det är en beprövad metod som går ut på att skapa oreda i länder, undergräva ekonomin, frambringa livsmedelsbrist och missnöje, varpå bara en stark militär ledare eller annan person, genom en kupp avsätter en demokratiskt vald regering och griper makten. Det var så det också gick till i Ukraina, med stöd av USA och EU.
När Chavez avled i cancer efterträddes han av vicepresident Nicolás Maduro. Hans bakgrund är busschaufför och han engagerade sig i fackföreningsrörelsen, blev sedermera parlamentsledamot och utrikesminister. Han driver samma ansvarsfulla rättvisa och sociala politik som sin föregångare och självklart möts han av samma hot från den odemokratiskt sinnade borgarklass som alltid är beredd att välkomna en militärregim till skydd för sina privilegier. Det är ett rejält hot mot demokratin och borgarklassen har fortfarande makten över pressen, genom vilken den sprider sina lögner som kablas ut över världen.
Svensk media är inget undantag när det gäller att vidarebefordra den venezolanska borgarklassens propaganda. I sin artikel, ”Hur svensk media tog kål på sanningen om Venezuela” visar Francisco Contreras (ordförande i Latinamerikagrupperna) upp exempel på exempel hur media okritiskt sprider osanna uppgifter.
”I en nyhetsartikel om händelseutvecklingen i Venezuela beskrev Svenska dagbladets nätupplaga den nu avlidne folkvalde presidenten Hugo Chávez som en diktator. // Enligt Diana Mulinari som är professor på Lunds universitet har tidningens ledarsidor drivit en konsekvent opinion mot all typ av vänsterpolitik från den latinamerikanska kontinenten. Dock anser hon att formuleringen i nyhetstexten om att Hugo Chávez är en diktator är speciellt anmärkningsvärd.
– Först och främst handlar det om ett rent faktafel. Venezuela har ett demokratiskt styre. Det måste vara grundläggande för en journalist att kunna skilja mellan fakta och tyckande.” / Gonzalo Pena Rojas
”I boken Analysing Newspapers menar medieforskaren John E. Richardson att journalistisk verksamhet finns till för att göra oss människor klokare om vår omvärld. Men i praktiken resulterar oftast de stora mediekanalernas nyhetsrapporteringar i partiska, ideologiska produkter maskerade i ett objektivt språkbruk. Borgerliga medier är Richardson särskilt kritisk mot. I sitt skrivande menar han att de utövar en form av hegemoni. De naturaliserar och förskönar ett orättvist kapitalistiskt system som gynnar en liten elit. De som inte accepterar dessa normer och går en annan politisk väg, kritiseras ofta hårt och osakligt i medierna.” / William Albrecht, masterstudent i retorik
Angår oss
Det som sker i Venezuela angår också oss. Den politik som borgarklassen vill föra där är den som borgarklassen för här med Alliansen vid rodret. Och den samhällsbeskrivning våra medier förmedlar oss är lika falsk som den Venezuelas medier förmedlar till folket där och som sedan kablas ut över världen och når oss här i Sverige! Ända skillnaden är att allt är mera tillspetsat där, jämfört med här. Men just därför bör vi följa utvecklingen i Venezuela för vi har mycket att lära om vår egen borgarklass genom att kika på deras. Till exempel lär vi oss att för borgarklassen är en statskupp legitim och demokrati utan värde. Det gäller varhelst vi synar borgarklassens innersta väsen.
Det blir lite patetiskt när Åkesson kallar antinazister, antirasister och antifascister för extremister. Människor som står för allas lika värde kan ju inte vara extremister, för vari består extremismen i så fall? Finns ekvivalensextremism? Finns normalitetsextremism? Det blir ju bara löje av sådana påståenden vid närmare eftertanke, vilket (alltså en närmare eftertanke) inte någon SD-sympatisör mäktar sig till!
En extremist är till exempel en person som står för nazism, rasism, fascism och all form av förtryck, censur och diktatur. Till de som bejakar nazism, rasism, fascism och all form av förtryck, censur och diktatur hör alla högerkrafter. Inte bara Sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson, Svenskarnas Parti och Svenska Motståndsrörelsen, utan givetvis alla som kämpar på borgarlassens barrikader och stödjer en kapitalistisk världsordning som bygger på utsugning av vanligt folk, varmed jag menar den så kallade arbetarklassen* som skapar alla de värden vi gemensamt lever på.
Ja, alltså till exempel sådana som du och jag.
Alltså alla vi som knegar och skapar välståndet i samhället i vårt anletes svett dag ut och dag in och år ut och år in och kämpar och strävar och som så småningom som pensionärer knappt får något att leva på.
Extremister
Extremister av Åkessons sort är sådana som vill ha ett samhälle där de allra flesta, alltså folket som sliter för en snålt tilltagen lön, hålls nere under ett ok på vilket en besutten klass vilar hela sin existens. Åkesson är bara lite mera extrem bland alla extrema som i vårt samhälle inte ses som de extrema de faktiskt är. För visst är det väl så att man är extrem när man tycker att det är helt i sin ordning att arbetande människor berövas en del av vad de själva har skapat för att det som tas dem ifrån ska falla ett fåtal i händerna så detta fåtal kan leva gott i lyx och utan ansvar, plus att de har all makt som står att få i samhället.
Vi bör inte bara vända Sverigedemokraterna ryggen. Vi bör vända hela borgarklassen och alla kapitalets drängar ryggen! Alla deras partier ska vi vända ryggen åt, ta avstånd ifrån, avslöja deras lögner och bekämpa deras politik. Endast så kan demokrati och folkvälde byggas. Det är fortfarande borgarklassens propaganda och vrångbild till världsbild som pådyvlas oss. Och en sak kan aldrig borgarklassen snacka bort. Det är att borgarklassen faktiskt och odiskutabelt är i minoritet, men ändå sitter vid makten, beslutar och bestämmer.
Hur kan det kallas demokrati?
Hur kan man tala om demokrati när företagen fattar beslut utan att människorna som drabbas har rätt att yttra sig?
Hur kan man kalla det demokrati när våra partier inte kan påverka företagens beslut?
Hur kan vi kalla det demokrati när regeringarna tvingas att forma sin politik efter företagens diktat?
Denna borgarklass, som är ägare av alla företag, försöker snacka bort klassbegreppet genom att tala om underklass, medelklass och överklass – relaterat till inkomstnivåer. Men att tala om klasser relaterade till ägande av produktionsmedel och köp och säljande av arbetskraft vill de inte göra för då blottläggs hela den struktur som håller denna klass under armarna.
Än i dag efter 150 år är det ingen borgare som har försökt att skjuta mervärdesteorin i sank. Ingen av borgarklassens ekonomer, inte ens de som har fått nobelpris i ekonomi, har velat polemisera mot denna teori som beskriver hur borgarklassen skapar sina förmögenheter! Det säger väl allt!
Bilden nedan förklara vad ingen nobelpristagare i ekonomi vill tala om, än mindre försöka att dementera dess riktighet. Sådant skapar ju inga nobelpris eftersom det är borgarklassen som utser priserna. Teorin står såldes oemotsagd och är därmed ofrivilligt erkänd, men förtigen och oomtalad! Det är en teori om mervärdet och hur det skapas och något som ingen ur arbetarklassen bör känna till! Det är ju borgarlassen som har monopol på vad vi ska veta! Och vi som inte hör till borgarklassen ska ju inte veta hur borgarklassen gör sig sina miljon- och miljardvinster.
Denna mervärdesteori står alltså ännu oemotsagd därför att den går inte att avvisa och ej heller motbevisa!
Så länge vi relaterar ordet demokrati till dess ordagranna betydelse, folkvälde, kan ingen förneka att demokrati bara är förenligt med ett klasslöst samhälle. Ingen kan heller förneka att enbart kommunister talar om det klasslösa samhället som själva målet med politiken.
Att vara emot demokrati är extremism! Demokrati är inte detsamma som parlamentarism!
Demokrati är folkvälde, inte något annat. Jag upprepar: folkvälde och inget annat! Det är det som är demokrati! Och det har inget att göra med hur många partier man har att rösta på! Det är den borgerliga klassen som har tutat i oss att ett parlamentariskt system med flera partier att rösta på med vissa års intervall är demokrati. Men det är lögn! Det är bara ett system som borgarklassen har skapat för att säkerställa sin makt över folkflertalet, alltså deras egen diktatur över folket. Åkesson är extremist i flera avseenden. Han är extrem i så mening att att han tror att dagens Sverige fungerar utan invandrare. Men så är det ju inte, vilket de flesta har nog intelligens att förstå.
Åkesson är dessutom extrem i andra avseenden. Han är extremt korkad och ändå, vilket kan låta motsägelsefullt, begåvad! Och han är också, just därför, extremt farlig!
Extremism och extremism
Kommunism påstås ofta vara en extremistisk och odemokratisk politisk riktning jämförbar med nazismen. Men så är ju självklart inte fallet. Påståendet kommer från den politiska motståndaren, från den klass som känner sig hotad av klassen den lever parasitiskt på. Kommunismens marxistiska teori är den teori som den parasiterade klassen har som vapen mot den parasiterande klassen! Att vara kommunist är därför inget som kan förknippas med extremism. Men all politisk verksamhet som motarbetar ett jämlikt klasslöst och kommunistiskt samhälle är extremism i ordets exakta betydelse!
* Så heter det ju inte i borgarklassens språkbruk. Där är klassbegreppet bannlyst. En arbetare är en medarbetare och hela arbetarklassen är de anställda och de som är arbetstagare. Men verkligheten är faktiskt inte den som borgarklassen beskriver. Verkligheten beskriver jag här.
Han lever genom dagens ärkehöger. Han lever bland annat genom Svenskarnas parti.
1933
Det året installerades Adolf Hitler som rikskansler. Han inledde genast en klappjakt på sina motståndare. Med hjälp av hundratusentals våldsbejakande sympatisörer och partimedlemmar från bland annat SA föll den späda Tyska demokratin offer för en brutal kampanj iscensatt av Hitler. De första offren var kommunisterna. Därefter var det Socialdemokraternas tur. Fackföreningsledare och alla som var emot honom kastades i fängelse och koncentrationsläger. Inom ett år hade allt motstånd besegrats och demokratin var lagd i spillror. Kvar fanns bara en brutal och hänsynslös diktatur, tillkommen med demokratiska medel.
Har vi glömt detta?
Ja men vi lever ju en demokrati! Då kan vi ju inte förbjuda politiska partier!
Nu har vi ETT facit. Ska vi behöva TVÅ?
Ja, eller nej?
Svarar du nej, då måste du också kräva att nazisterna förbjuds verka i Sverige. Då måste Svenskarnas parti förbjudas, för skulle de komma till makten kommer de att förbjuda alla våra partier, precis som Hitler gjorde.
Dom kommer aldrig till makten!
Det trodde man inte i Tyskland heller om NSDAP! Det är dags att lära av historien! Det har Svenskarnas parti redan gjort. Och Sverigedemokraterna. De kör på med samma strategi som Hitler hade och det måste vi inse innan det är för sent.
Fyra av tio riksdagskandidater från Svenskarnas parti är dömda för olika sorters brott och det är inget att förvånas över. Det handlar om allt ifrån grov misshandel och vapenbrott till hets mot folkgrupp och stöld. Det skriver AFTONBLADET. Det är den del i deras strategi, influerad av förebilden som Hitlers parti står för och bara en merit inom partiet!
För 46 år sedan talade Olof Palme från ett lastbilsflak i Almedalen. Det blev upptakten till almedalsveckan som numera är åtta dagar lång och den drogs igång i söndags, den 29 juni 2014 i Visby. Det var inga smygrasistiska Sverigedemokrater som inledde denna politikervecka, utan det var de tvättäkta nazisterna i Svenskarnas parti som smygstartade evenemanget redan på lördagen. Och även Gud är förbannad, som pershuvud skriver.
Det var inte många som var intresserade av nazistledare Stefan Jacobssons tal. ”Mångdubbelt fler visade sin avsky för de sjuka ideal som nazisterna står för.” / Sven tycker. Men till att börja med var det inte heller så många som imponerades av Hitler. Man bör tänka på det innan det är för sent. Och en myndighet som verkligen bör tänka efter är polisen. ”Vi demonstrerar mot fascisterna och nazisterna, säger Dror Feiler (V), som var en av fem som greps och fördes bort av polis efter halva talet.” /AFTONBLADET. Men från det hållet har demokratin aldrig haft något att hämta. Även det kan vi lära av historien.
Över allt i Europa är nazisterna på frammarsch. I Ungern och i Ukraina har de redan bildat regering! Och en man som Carl Bildt gör allt för att stödja dem. Särskilt i Ukraina där ju framför allt, men inte bara där, folket i östra delen är vettskrämda efter statskuppen som Bildt hyllar! Kan man då tro att han, Carl, har något emot Svenskarnas Parti eller Sverigedemokraterna? Eller finns det en chans att Carl Bildts parti och hans regerings medpartier vill förbjuda nazistiska partier, såsom Svenskarnas Parti, Svenska Motstånds Rörelsen och även smygnazistiska Sverigedemokraterna medan tid är. Knappast! Inte ens från Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet kan jag höra sådana tongångar.
Det är en skrämmande tid. Alliansens partier är samma sorts partier som beredde vägen för Hitler och ideologin har inte förändrats sedan dess. Vem ska förhindra att historien upprepas?
Om du gillade inlägget så gillar du säkert också dessa inlägg:
En sån sak som om vi ska vara medlemmar i NATO är väl en fråga som berör hela vårt folk. Så då undrar jag om vi inte borde få uttala oss om vår önskan i en sådan gemensam och viktig angelägenhet som berör hela vår utrikespolitik.
Ja, jag menar att det allra minsta man kan begära är att de partier som är för och de som är emot ska driva sina ståndpunkter i en valrörelse. Då kan de som är för NATO-medlemskap rösta på partierna som är för ett medlemskap i NATO och de som är emot ett sådant medlemskap kan rösta på de partier som är emot det.
Ett annat alternativ är en folkomröstning, men det vore nog mindre lyckat efter vad vi erfar efter omröstningen om kärnkraftens vara eller inte inte vara. Vi som minns vet ju hur det gick med folkviljan den gången. Alltså att folket ville inte ha någon kärnkraft. Folket ville helt enkelt att den skulle stängas ned. Men det ville inte näringslivet, kapitalet och industrin.
Två alternativ var till synes de enda möjliga. ”JA!” till kärnkraft och ”NEJ!” till kärnkraft. Vilka andra alternativ kunde det egentligen finnas?
Och alla visste att ”NEJ!” var svenska folkets önskan, men inte näringslivets, kapitalets eller industrins. Och näringslivet, kapitalet och industrin skulle inte få som de ville. Men den frågan löste ju Socialdemokraterna till näringslivets, kapitalets och industrins stora lycka. De uppfann nämligen en helt ny linje som hette ”Avveckla, men med förnuft!”, vilket innebar att vi gick från sex kraftverk till det dubbla och fick tolv kraftverk som skulle avvecklas! Men den där avvecklingen kom ju aldrig: Politikerna ändrade sig utan att vi fick komma till tals i frågan.
Jag vet inte, men det där lär kallas demokrati.
Beslutet om uppdrag om förhandlingar om värdlandsstöd är ett steg mot att gå med i NATO, vilket alla partier vet är emot det svenska folkets vilja. Mig veterligt finns det bara ett enda parti som är klart emot ett NATO-medlemskap. Det partiet är Vänsterpartiet och jag förvånas över den tystnad som kommer därifrån. Kanske inte ens det partiet är emot i grund och botten, fast de inte törs medge det.
Vad såldes etablissemanget vill är att smyga in Sverige i NATO mot folkets vilja på samma sätt som man svek folkviljan i kärnkraftsfrågan. Och det ställer ju en fråga på sin spets: Har vi demokrati eller inte i vårt land? Jag besvara den frågan med ett rungade ”NEJ”!
En så viktig sak som om vi ska vara medlemmar i NATO är en fråga som berör hela vårt folk. Alltså borde folket få uttala sig om sin önskan i denna gemensamma och viktig angelägenhet som berör vår utrikespolitik. Men allt talar för att vi inte får säga vår uppriktiga mening i denna viktiga fråga. Bakom kulisserna som ska dölja den diktatur vi lever under beslutar våra partier på uppdrag av näringslivet, kapitalet och industrin att vi ska ansluta oss till NATO helt utan att vi själva ska få en chans att uttala oss innan vi ställs inför faktum.
Namnet Gustav Vasa dök upp för första gången så sent som 1786 som titel på en opera som Gustav III hade beställt. Det läste jag i en specialutgåva av ALLT OM HISTORIA.
Mer om Gustav Vasa
Man behöver varken vara rojalist eller nationalist för att värdesätta denne lätt paranoide despot. Paranoid ja, det hade han sannolikt också skäl att vara. Ingen svensk kung har som han utsatts för omstörtade verksamhet och kuppförsök.
Det räcker med att gilla Sverige för att uppskatta Gustav Vasa, ty det var han som skapade det. Men i dagens moderna värld är vi ur arbetarklassen mera betjänta av att vara internationalister, snarare än nationalister. Det är ultrahögern som är nationalistisk, men arbetarklassens intresse är globalt och därför säger vi nej tack till fascism, rasism, nazism, Sverigedemokrater , rojalism och givetvis även till alla partier som stödjer en tärande klass, det vill säga Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Socialdemokraterna. Och helst bör vi även ta avstånd från den borgerliga parlamentarismen också.
Gustav Vasa ska inte värderas efter dagens tidsanda, förhållanden och normer, det gör honom orättvisa. Istället ska vi bedöma honom efter hans tid och till dess var svensk politik en familjeangelägenhet för de allra mest inflytelserika i landet (vilket det ju i och för sig fortfarande är på ett annat och tidstypiskt sätt). Det och det romerska påvedömets inflytande över Sverige gjorde han slut på, vilket vi ska vara glada för. I dag hade han kanske fört Sverige ut ur EU. Men han hade antagligen aldrig motsatt sig kapitalismen utan kanske likt vår tids monark skott sig på den.
Genom att införa protestantismen i landet tillförde han riket den egendom som den korrupta kyrkan satt på. Det var den tidens stora revolution. Var tid har ju sin sådan. I dag står en annan revolution för dörren, bara vi kan samla kraft.
Före hans maktövertagande valde man kungen bland den mest inflytelserika adeln. Men Gustav Vasa införde arvkungadömet. Därmed gjorde han delvis slut på alla intriger och mord inom högadeln, för en sak gäller nu som då; för snöd vinnings skull är liv inte mycket värt. Det ser vi i den kriminella världen varje dag.
Men de mest kriminella är, nu som då, de mest besuttna. I dag slår de inte ihjäl varandra rent fysiskt, de försätter konkurrenterna i konkurs genom konkurrens. Och i den konkurrensen drabbas tredje part, arbetarklassen. Arbetare blir av med sina jobb och jagas sedan med blåslampa för att skaffa nya jobb som inte finns och tvingas in i obetalt slaveriarbete, så kallat fas 3. Det kan vi tacka dagens despot för, Fredrik Reinfeldt.
Väl att märka hade Gustav Vasa aldrig lyckats utan att anlita folk från främmande land. Främst tyskar. Det bör vara en tankeställare för alla rasister såsom Jimmie Åkesson och alla andra odemokratiska högerextremister.
Allting och alla har flera sidor. Den negativa effekten av Gustav Vasas politik att bryta med rom var att kyrkans resurser försvagades och utbildning, fattig- och sjukvård försvann. I den bemärkelsen var han sin tids Fredrik Reinfeldt, men till skillnad från ”Freddan” byggde han faktiskt upp landet. ”Freddan” säljer ut det! Han raserar det Gustav Vasa skapade! Han är en förrädare och inget annat. Och i det ljuset kan även en ickerojalist och sann kommunist hylla Gustav Vasa men enbart fördöma ”Freddan”!
Tyvärr finns det enstaka som låter sig luras och det räcker till en god förtjänst för de som ligger bakom sådana mail. Annars hade de ju slutat.
Det är en tråkig värld när det alltid ska luras, bedras, stjäla och folk ska sko sig på alla tänkbara skurkaktiga sätt. Det är ju synd om dem som inte är vaksamma!
Nu är det ju inte så många som går på det, men jag tänker på andra former av bedrägerier. Till exempel när Alliansens partier försöker få vanligt folk att tro att de har något att vinna på att de rikaste får det bättre. Genom att inte säga att det är det som är deras egentliga politik utan istället lägger ut bedrägliga dimridåer får de tyvärr många röster från förlorarna. Och nu försöker fascisterna också lura till sig röster.
Det är konstigt att bedrägerier är lagliga bara för att de sker i parlamentarismens namn!
Ge fan i att skada dig genom att rösta på Alliansen! Jag ska väl inte lida för dina psykiska problem. Sök vård istället!
Nåt psykiskt fel är det ju, för det kan väl inte vara så att du är så förbannat dum i huvudet att du har gått på Alliansens lögner och trott att du skulle få ett bättre liv när de tömmer Sverige på våra gemensamma resurser!
Du kan fan inte satsa på Alliansens partier. Där dräller det av lögnare, lurendrejare och sådana som blåser dig på allt vi skapade gemensamt under förra seklet och säkert är att de är orsak till dina psykiska problem. De debuterade efter 2006. Redan 2010 hade du utvecklat ditt självskadebeteende och tyckte att smärta stillade din ångest. Och så röstade du på Alliansen igen. ”Smärta är välbehag”, sa du säkert som den värste masochist, men kan du inte skära dig istället i så fall?
Nu vill jag tala förstånd med dig:
Reinfeldt och hans regering har kostat oss skattebetalar många miljarder som vi inte har fått någonting för. Till exempel den här skandalösa NUON-affären, för att bara ta ett enda exempel och där han nu har beslagits med lögn. Och fegt nog har han skyllt allt på Maud Olofsson.
Men en sak som det varit helt tyst om, så gott som, det är att hans regering har skänkt bort vår gemensamma egendom till gruvindustrin utan att informera oss om det. Om det blir mer uppmärksammat, vilka valser ska han då dra?
Nu lovade jag ett kort inlägg och det ska jag hålla, för skulle jag räkna upp allt som den här regeringen har förstört för oss under det att den har påskinit att det varit bra för oss, då skulle det nog bli mitt längsta inlägg hittills. Och än längre om jag väntar med det till i morgon!
Men jag måste ändå göra ett litet sista påpekande: så om du vill vara säker på att det finns vård för dig när du väl inser att du behöver det, då måste du rösta åt vänster!
Lista på vad som inte fungerar:
skolan
sjukvården
äldrevården
public service
försvaret
miljövården
pensionssystemet
polisen
utrikespolitiken
Be en bön, det hjälper kanske!
Till sist!
Jag menar inte att driva med personer med psykiska problem. Om någon ändå uppfattar det så vill jag av hela mitt hjärta be om ursäkt och förlåtelse och bedyra att det inte är min mening.
läsning ur AFTONBLADET PLUS:
”Fritz Thyssen, Tysklands rikaste man med kapital från stålindustrin, var den förste kapitalist som började betala Hitler. Han gav Hitler hundratusen guldmark 1923!
Idag går du en ny arbetsvecka tillmötes. Tänk då ett ögonblick på vem du göder. Inte är det den du göder som göder dig! Sånt snack är bara propaganda som ska få dig välvilligt inställd till den tärande klassen, det vi kallar kapitalet, borgarklassen. Den vill få dig att tro att utan denna klass har du inget jobb att gå till och visst stämmer det så länge denna minoritet tillåts att styra. Själv tillhör du ju den majoritet som inte har mycket att bestämma, vilket kallas ”demokrati”.
Hur politiker ens kan acceptera att åsidosättas och därefter vara beredda att skriva på är något jag inte kan fatta. Sådant kan man bara förvänta sig av förståndshandikappade.
”Holländsk dokumentär från 2015. Förhandlingar om ett nytt handelsavtal, TTIP, mellan USA och Europa har pågått i över två år. Om avtalet går igenom som beräknat nästa år skulle det resultera i världens största regionala frihandelszon. Men avtalet innehåller också delar som är mindre kända och som gör det möjligt för enskilda företag att stämma stater på miljardbelopp om de hotar bolagens investeringar.”
Några har dock vaknat upp. Det visar ju valutgången. Och för första gången på 8 år får därför fattiga mer än rika i budgeten. ”Fattiga får mer än rika i regeringens ekonomiska vårproposition. Och de med allra lägst inkomster får allra mest. Dessutom får kvinnor mer än män.” Det 
(bilden publicerade jag i 
eaqhan 
