Trump: ”Sjuklig narcissist”


Det säger George Soros

 

Men han säger mycket mer än så

För visst är det ganska ointressant att höra vad alla med lite kunskap om personlighetsstörningar redan vet. Därför är det är uppfriskande att en miljardär faktiskt tänker och tycker utanför kapitalisternas egen lilla tankebox.

Och ”han donerar en miljard dollar till ett internationellt universitet: Open Society University Network. Det ska fungera som ett nätverk av högskoleutbildningar för mindre privilegierade grupper i samhället. Syftet är att satsa på utbildningar som bekämpar auktoritära regeringar och klimatförändringarna”, skriver SvD. Därmed gör han samma insats som Kuba gör, vilket inte uppmärksammas i media. Men visst hedrar det en gammal 90-årig miljardär.

Miljardärens sanningsord

Det George Soros vill göra görs redan i Kuba. Där får världens fattiga studera på hög nivå utan annan kostnad än anmälningsavgiften!


Mer+pil.jpg att läsa:

https://sv.wikipedia.org/wiki/George_Soros

https://www.sydsvenskan.se/2007-02-20/kuba-har-stod

http://www.svensk-kubanska.se/cubava/sidor/aktuelltgamla.html

http://www.svensk-kubanska.se/cubava/sidor/fakta_om_kuba_tabell.html

https://eaqhan.wordpress.com/tag/kuba/page/1/

 

 

Granskningsnämden fällde SR för Kubalögn


Svenska journalister

 

framstår oftast som talesmän för Vita Huset 

Men nu gick man för långt när man på Sveriges Radio påstod att man i Kuba måste vara med i Kommunistiska pariet för att kunna bli vald till Kubas Nationalförsamling.

SR fälld för Kubalögn.jpg

”ANMÄLAN

Anmälaren är kritisk till att utrikeskorrespondenten sa att endast personer utsedda av kommunistpartiet fick delta i valet till Kubas nationalförsamling enligt landets grundlag. Anmälaren anför därtill följande. Genom att inte korrekt återge hur valen sker i enlighet med Kubas grundlag gav korrespondenten en felaktig bild av valet. Korrespondenten nämnde inte att det är ett strikt personval och att inga partier får delta. Nomineringar sker via olika folkliga massorganisationer så som fackföreningar.

181001″

Inlägget bygger på meddelande från Svenskkubanska föreningen. Läs här.

Granskningsnämndens beslut kan du läsa här.

I Kuba bygger demokratin på massörelser. Folkets företrädare väljs nedifrån och upp, vilket gör Kuba till det mest demokratiska landet i världen. Man kan kalla det för gräsrotsdemokrati om man så vill. Där är det inte penningen som styr och därför säger borgarklassen och dess kapitalister i sin propaganda att det i Kuba råder ”diktaur”! De har ju inte så mycket att styra över där, till skillnad från här.

Skaffa dig kunskap om Kuba genom att läsa på Svensk-Kubanska föreningens hemsida! Läs gärna också Proletären, för att få en annan bild av verkligheten än den borgarpressen månglar ut!

 

 

Hotet mot vår existens


Grenen vi sitter på

 

är ju ett vansinne att såga av

Men det tycks som att det sker i ett kortsiktigt tänkande. Allt för att öka produktiviteten utan en tanke på att naturen slår tillbaka.

Vi sprider gifter i naturen för att öka avkastningen på våra åkrar. Skadeinsekter måste ju bekämpas på ett ekonomiskt vinstgivande sätt. Så tänker man nu för tiden. Men det har sina avigsidor. Världen över dör våra bi som pollinerar grödorna och vi står handfallna inför det som sker. Vi tycks inte veta orsaken.

Men så tänker jag så här: när man ska pröva ut effekten av läkemedel finns det metoder. Man ger en kontrollgrupp ett verkningslöst preparat och en annan grupp får, medicinen som ska prövas. Sen jämför man resultaten. Det kallas ”dubbel-blind test”.

Nu dör bi världen över. Varför?

En kapitalstark och inflytelserik kemiindustri driver lobby i alla instanser världen över och tvingar livsmedelsproducenter att använda deras produkter och för regeringar bakom ljuset och får dem att tiga still. Att bina dör intressar dem inte. Vinstintresset går före!

Så fungerar kapitalismen!

Bidöd

Men nu finns ett ”dubbel-blind test”

”Och kanske är det en pusselbit i utredningen av vad som ligger bakom den omfattande bidöden. Orsakerna är inte helt klarlagda men det finns mycket som tyder på att det massiva användandet av bekämpningsmedel är en stor bov i dramat. Vad det gäller Kuba så blev de tvungna att sluta med pesticider när Sovjetunionen kollapsade – de hade helt enkelt inte råd att köpa det när deras huvudsakliga handelspartner inte längre fanns och USA bojkottade dem.”

Kuba har helt enkelt inte drabbat av den världsomspännande bidöden! Läs här!

Läs- & tänkvärt


Politism

 

tar ofta upp sådant som faktiskt angår oss

Till exempel att ett fåtal äger allt i vårt land. I detta inlägg (länk nedan) skriver man: ”Sverige pekas ofta ut som ett trendkänsligt land. Vi är snabba med nytt mode, vi tar snabbt till oss nya matkulturer och vi har lika snabbt kopierat en marknadsliberal logik där våra politiker antingen lurats att tro på marknadens underverk, eller medvetet fört en politik som de vet kommer skada landet i längden.”

Förtydligande: ”våra politiker antingen lurats”, alltså antagligen sossarna. Fast jag är inte så säker på det. Redan Kata Dalström varnade ju Hjalmar Branting för att gå åt höger: ”…jag ber Dig Hjalmar, sök hålla kursen åt venster – och gör inga försök ens att drifva åt höger…”

Kata Dalström.jpg

(Bilden tidigare publicerad här)

Och: ”eller medvetet”, och där har vi ju alla partierna inom Alliansen, men även det mest högerinriktade partiet av alla, Sverigedemokraterna.

Faktum är att kapitalismen hotar demokratin. 

Fast nu ljög jag. Jag syftade på det borgarklassen menar med ”demokrati”. Alltså att det står oss fritt att rösta på olika partier. Det är inte det kapitalismen hotar, bara att våra partier kommer att få allt mindre att besluta över när kapitalismen köper upp allt genom att främst de borgerliga partierna lägger ut allmän egendom till försäljning.

”När allt från järnvägarna till sjukvården privatiseras får politiken mindre att säga till om, medan företagen får mer makt över hur skolorna styrs, vilken vård vi får och hur dyrt det blir när järnvägen ska byggas ut eller underhållas.” skriver man på POLITISM.

Kapitalism vs demokrati.jpg

Demokrati i verklig betydelse 1

Ordet ”demokrati” är grekiska. Det kan härledes ur ”Demos” och ”kratos”. Alltså ”folk” och ”härska”.

Folket består ju av olika klasser.

Vanligt folk utgör ju det övervägande antalet, så som antagligen du som läser detta och jag själv. Vi som utgör den så kallade arbetarklassen. Vi som knegar för lön, vi som saknar ett jobb fast vi vill ha det, vi som är utslagna på grund av sjukdom eller missbruk och vi som är pensionärer. Kort sagt alla vi som inte försörjer oss på egna företag, kapital, aktieutdelningar och andras arbetsinsatser, eller vinsten på vår daglig konsumtion.

En minoritet är de som äger det mesta i vårt land, är besuttna och kallas kapitalister eftersom de både äger och lever på kapital istället för att sälja sin arbetskraft och tid på den öppna arbetsmarknaden, som vi andra måste göra.

Det är dessa människor som besitter den ekonomiska makten och med den har de även en politisk makt som arbetarklassen bara kan matcha genom att kollektivt ställa motkrav. Det är det som kallas ”klasskamp”, vilket borgarklassen många gånger säger inte längre existerar. Och det är ju så de nästan har rätt, för den har Socialdemokratin gjort sitt bästa för att begrava. Och just det varnade ju Kata Dalström Hjalmar Branting för: ”…jag ber Dig Hjalmar, sök hålla kursen åt venster – och gör inga försök ens att drifva åt höger…”

Demokrati i verklig betydelse 2

Om man ska kunna tala om verklig demokrati måste man avse ett styrelseskick där folkflertalet bestämmer. Det kan ske på olika sätt, men det främjas faktiskt inte av att vi har en massa olika partier. Tvärt om!

I Kuba, ett land som alltid beskrivs som en diktatur, där har man antagligen världens allra bästa demokrati. Hur det funkar kan du läsa här.

Allting i Kuba är, eller har i vart fall varit, organiserat i olika kollektiv och liknande. Det är där besluten har fattats om hur allt ska drivas och vilka som ska nomineras till högre poster. Kapitalisternas makt är diminutiv, men tyvärr växande, som en eftergift för all världens kapitalister med USA som den främsta uppbackaren.  Men än så länge är det är folket som bestämmer, tack vare att det bara finns ett enda parti! Fler behövs ju inte för att ”Demos” och ”kratos” ska kunna existera!

Jag har skissat ett sådant samhälle med absolut demokrati. Läs här!

Borgarklassens kapitalistiska så kallade ”demokrati” är fåtalets välde och alltså inget annat än en diktatur, trots att vi har flera partier att rösta på, eller faktiskt just därför! Men med intensiv propaganda har de fått flertalet i Sverige och stora delar av världen att tro att de lever i en demokrati bara för att de har chansen att rösta på partier som sällan står på folkflertalets sida.

Borgarklassens definition av ”demokrati” är ju alldeles sann ifall man definierar ”demokrati” så som den härskande  borgarklassen definierar det. Verklig demokrati definierar dock samma borgarklass däremot som ”diktatur” eftersom de då inte kan sko sig på andra. Hela deras existens faller samman i en verklig demokrati!


Mer+pil.jpg om kapitalism och …

Om VD:n strejkade

När kapitalisterna har monopol

Vem vill köpa det den själv kan odla?

Systemet lockar fram sämsta sidan

Socialism

”Om en folklig revolution krävde att alla kapitalister skulle halshuggas, då skulle det säkert dyka upp en kapitalist som ville sälja yxorna!” Det kan du läsa här!

En av de största

Castros verk lever vidare genom den nyvalde Miguel Díaz-Canel.

Allt färre vårdplatser i Sverige


Allt fler

 

sjuka än det finns sängar till

Situationen blir bara allt värre. ”Det har lett till överbeläggningar som i sin tur har lett till dödsfall. Det har lett till överbelastade akutmottagningar, till en kaotisk situation och en dålig arbetsmiljö för personalen.

– Det har lett till att många har lämnat sjukvården och att det är svårt att rekrytera. Det finns många svåra konsekvenser av denna nedskärning, säger Mikael Eriksson.

Enligt överläkaren Mikael Eriksson har länderna i OECD i snitt 4,9 vårdplatser per 1 000 invånare, medan Sverige bara har 2,7.” / Sveriges radio

Vårdnedrustning.jpg

”Leta säng eller lägga in patienten på fel avdelning. Så ser vardagen ut för många läkare på sjukhuskliniker som lever med platsbrist. Varannan vårdplats har försvunnit under de senaste femton åren. Sverige hamnar numera på sista plats i en internationell jämförelse över antal vårdplatser per invånare.” / Läkartidningen

Man kan ju tycka att Sverige är ett rikt land, särskilt jämfört med ett land som har varit utsatt för embargo och handelshinder i över ett halvsekel och därför borde ha fler läkare per invånare än till exempel det jag syftar på; Kuba.

Men så här ser fakta ut i Kuba: ”Antalet läkare har ökat från 3 000 före revolutionen till 70 000 (2007). Av dessa tjänstgör ca 25 000 utomlands, fördelade på 73 olika länder. En läkare per 168 inv. (2003) Sverige: En läkare per 348 inv. (2003) Latinamerika: En läkare på 625 inv. (2002)”

Efter revolutionen i Kuba stärktes arbetarklassens makt väsentligt i landet. I Sverige har borgarklassen under samma tid stärkt sin makt. Allra mest de senare decennierna. Och det är under de senare decennierna som vår sjukvård och välfärd gått kräftgång. Kan det finnas ett samband, tro?

Vad jag läste om sjukvården

Effektivisering in absurdum

 

En av de största


Fidel Castro

 

har idag gått ur tiden

Han störtade en diktator som stöddes av USA. Därmed drabbades han av USA:s vrede och tvingades i famnen på Sovjetunionen. Det var ju inte precis hans avsikt, men USA:s embargo framkallade just den situationen.

Tack vare ett entusiastiskt folk som helhjärtat stödde revolutionen och den nya regeringen, om man bortser från en klick ur borgarklassen som inte längre kunde sko sig på förslavade kubaner, kunde Fidel Castro leda landet mot jämställdhet och genomföra reformer som vi bara kan drömma om.

Det är ju klart att kontrarevolutonärer måste bekämpas på samma sätt som vi idag bekämpar terrorister. Skillnaden dem emellan är hårfin. Men just därför har Castro kallats diktator. En märklig diktator som kunde gå runt bland människorna utan alla de säkerhetsåtgärder som våra politiker måste leva med.

Fidel Castro död.jpg

Rekommenderad blogglänk

Bogarklassen media har under alla år drivit en oanständig propaganda mot Castros Kuba. Det är ju inte så märkligt. Borgarklassen vill ju ha samhällsklimat där den kan, likt under Batista, sko sig på arbetarklassen. Och för borgarklassen är det skrämmande med för arbetarklassen goda exempel och inspiratörer, för klasskampen lever och kommer att leva så länge klassamhällen består. Tyvärr saknar dock arbetarklassen idag den medvetenhet som en gång fanns. Det är bara borgarklassen som kan skryta med en klassmedvetenhet, men låtsas ändå som att den inte existerar, att den är död. Gissa varför!

Det finns alternativ till borgaklassens kapitalism. Det är bara att bygga lite gemenskap.

Klicka gärna på Svensk-Kubanska Föreningen och läs mera.

30 mil för åtta stygn


En jakt på vård

 

Är vi verkligen i Sverige, i Europa?

Det är frågan som Irene von Götz ställt sig efter att inte kunna få en enkel vård, att bli sydd efter en smärre skada.

Trettio mil - 8 stygn.jpg

Västnytt rapporterar: ”Det var när tyska Irene von Götz skulle avrunda söndagen med ett kvällsbad som olyckan var framme. På väg upp ur det grunda vattnet vid sommarstugan i Kebalområdet strax norr om Strömstad kände hon hur något skar henne ovanför knäet.

Det visade sig vara ett djupt sår och efter en snabb bedömning av en läkare som bodde i närheten var det uppenbart att det skulle behöva sys.

– Jag trodde att det här var något vi skulle klara av på en halvtimme. Åka till akuten i Strömstad, sy några stygn och sedan vara tillbaka efter några timmar. Men så blev det ju inte, säger hon.”

De två vårdcentralerna som finns i Strömstad var stängda, men det finns en jourmottagning i Tanumshede, dryga tre mil söderut, som dock visade sig också vara stängd. Den närmaste jourmottagning därefter ligger i Uddevalla, tio mil söderöver.

”Jag var så förvånad att det inte fanns någon öppen akutmottagning i närområdet kring Strömstad och tänkte – det här är inte sant! Är vi verkligen i Sverige, i Europa? minns Irene von Götz.”

Men inte ens i Uddevalla kunde Irene von Götz få någon hjälp. När hon kom dit klockan 21 hade jourmottagningen stängt sedan två timmar, men skulle öppna igen klockan 22! För  Irene von Götz stod valet stod mellan att vänta eller åka vidare till NÄL. Hon valde att åka till NÄL där hon fick könummer 25,  vilket blev en ny en chock för henne.

”Det var så många som väntade före mig, svårt skadade och äldre ensamma personer som hade svårt att röra sig. En sjuksköterska sa att det bara fanns två läkare till 25 patienter. Jag var förvånad över att det här var möjligt i Europa.”

Tidigast nästa dag!

Efter två timmars väntetid fick Irene von Götz komma in för bedömning. Jo, såret behövde sys. Men det skulle inte hinnas med förrän tidigast nästa dag!

Nu hade jourmottagningen i Uddevalla öppnat, men där fanns inte någon möjlighet att sy! Det är ju helt sjukt! Att sy ihop ett litet sår är inte knepigare än att vilken sömmerska som helst, eller lilla jag, kan göra det. Men någon måste ju ha tid och saknas det personal så lär det ju inte gå.

Det är ju ganska märkligt att svensk sjukvård har sådan resursbrist med tanke på att vi är ett av värlens rikaste länder. Jag jämför gärna med Kuba, ett land som under många decennier har utsattas för embargo och handelshinder pådyvlade av USA bara för att amerikanska kapitalister inte fick sko sig på det kubanska folket. Ändå, eller kanske just därför, har landet många fler läkare och många fler sjukvårdsplatser per invånare än vårt mycket rikare Sverige! Och hur kan det komma sig?

???

Jo, det handlar om fördelningspolitik. I Kuba finns inte några ruskigt rika och därför finns inte heller några ruskigt fattiga, som det ju finns i övriga Latinamerika och tyvärr också i det välmående Sverige!

Irene von Götz hade aldrig råkat ut för något motsvarade i Kuba.

Kuba läkare.jpg

Men nu var det så att en kvinna i väntrummet råkade ha hört när Irene von Götz samtalade med sina vänner och då tipsade hon henne om att de kunde söka sig till Dalslands sjukhus i Bäckefors. Och mycket riktigt fanns det personal och tid där. Sällskapet åkte således sju mil för att få såret sytt och klockan halv ett på natten var Irene von Götz äntligen färdigbehandlad.

När Irene von Götz var tillbaka i Strömstad hade klockan blivit två på natten. Resan kunde summeras till 30 mil och sammanlagt hade fyra vårdinrättningar besökts, bara för att få ynka åtta stygn sydda!

”För mig är det här ofattbart, det behövs verkligen en akut i Strömstad eller i närheten som är öppet dygnet runt, säger hon.”

”Det finns ju ingen vård! ” 

Superskandal!

Sverige måste skämmas inför hela omvärlden. Sverige är ett av de rikaste länderna i världen, men med en sjukvård på samma nivå som ett land i tredje världen! Jag ger mig fan på att det fungerar bättre i Somalia!

 

SVT om Kuba


Kändes som en krystning

 

och förstoppningen var total

I Korrespondenterna (”Svenskt utrikesmagasin från 2015. Vart är Kuba på väg? Korrespondenterna Bengt Norborg och Linda Hörnqvist följer exilkubanen Vladimir som nu återvänder hem. Det blir en personlig hemresa genom tid och historia i ett Kuba som står och väntar på förändringens vindar. Ett program av Bengt Norborg och Linda Hörnqvist.”) försöker man smutskasta Kuba. Undertonen är kritisk och man väljer att följa en exilkuban som har återvänt. Programmet tycks anstränga sig för att få fram en negativ bild av landet utan resultat. Så hur är det egentligen i Kuba?

Vi kikar på programmet och vad det kunde få fram.

Inte en enda gång ser man någon misär, som ju är så rikligt förekommande i hela Latinamerika och även utbredd i USA och Kanada. Ja, i hela världen kan man finna misär, även i Sverige, men inte i Kuba. Man finner å andra sidan heller ingen överdådig lyx. Med andra ord, landet har inga klassklyftor att tala om. Det är väl det som stör västvärldens makthavare och dess överklass. Landet är inget för dem. Där har de inget att hämta. Låt oss hoppas att det består.

Kuba SVT

Programmet kan ses fram till 17 april 2016.

Kuba SVT 2

Kuba SVT 3

Läs Kuba-fakta här.

 

Enormt kubanskt framsteg mot AIDS


Kubansk export

 

läkare till Afrika 

Kuba är på många sätt ett föregångsland på det sociala planet. Inget land på den amerikanska dubbelkontinenten kan mäta sig med Kuba i fråga om jämlikhet och social trygghet och detta trots att landet är föremål för en blockad initierad av USA, vilket har varit och fortfarande är till men för Kubas ekonomiska utveckling.

Avsikten med blockaden har varit att försöka störta den kubanska regeringen och öppna landet för amerikanska kapitalintressen. Det skulle, om det hade lyckats, snabbt dra ned stora delar av befolkningen i svält och armod. Men det har inte lyckats.

Trots landets stora problem orsakade av blockaden har Kuba till exempel, enligt WHO, nu kunnat utrotat smittoöverföringen av HIV och syfilis från mor till barn som det allra första land i världen.

FN:s sjätte millenniemål syftar till att stoppa spridningen av HIV/AIDS, malaria och andra sjukdomar. Enligt deras statistik för 2013 har Kuba 0,2 % HIV-sjuka. Detta kan jämföras med Bahamans 3,2% och toppar listans  amerikanska länder. Sydamerikas största land, Brasilien, har 0,6% HIV-sjuka och till exempel har Barbados 0,9%. USA finns inte med på listan och inte Sverige heller, där antalet fall ökar enligt GP, som skriver: ”Totalt har 8 935 hivfall anmälts i Sverige till och med 2009, varav drygt 5 000 beräknas leva med hiv i Sverige i dag. Ökningen bekräftar trenden att antalet hivfall har ökat under 2000-talet, skriver SMI i ett pressmeddelande. De flesta smittades före ankomst till Sverige, ofta i afrikanska länder söder om Sahara eller i Thailand. Totalt 108 personer bland de smittade var bosatta i Sverige, och råkade ut för viruset här.”

Karta (2005) från Wikipedia, USA ligger i spannet 0,5 – 1,0%, Sverige, Kanada med flera ligger mellan 0,1 och 0,5%, vilket visar ganska klart att Kubas resultat är helt enastående.

HIV i världen

Listans värst drabbade länder är inte oväntat afrikanska: Swaziland 27,4% (alltså mer än var fjärde!), Lesotho 22,9%, Botswana 21,9%, Sydafrika 19,1%.

I Kuba har man arbetat systematiskt med att bekämpa HIV- och syfilisöverföring från moder till barn och fått ner detta till noll fall enligt WHO! Med erfarenheterna och kunskaperna från Kuba kommer landet att vara en stor tillgång i kampen mot HIV/AIDS även i Afrika. Detta tillsammans med att man, sett till befolkningens storlek, är bland de länder som skickar flest läkare till Afrika. Det är imponerade för ett land som är hårt ansatt av blockaden. Men det säger också en del om vilken kapacitet landet har tack vare ett välfungerande samhälle.

Kuba, HIV & syfilis

 

Kuba i siffror:

Arbetslöshet bland unga: 3,1%,

barn under normalvikt: 3,4%,

 

andel barn i grundskola: 96,5%

andel barn som slutför grundskoleutbildning: 96,5%

läs- och skrivkunnighet bland unga: 100%

förlossning med kvalificerade vårdare: 100%

graviditetsrelaterad dödlighet per 100.000 levande födda: 80

tuberkulosrelaterade dödsfall per 100.000 inv.: 0

tuberkulosfall per 100.000 inv.: 14

Kuba rent vatten


 

Rekommenderad läsning

Svensk-Kubanska Föreningen

USA häver sanktioner mot Kuba

Kubas handelsrelationer tinar upp

Tema Kuba

 

Diktatur är bra för affärerna


Men

 

Att erkänna det är inte politiskt gångbart

Det är då den lögnaktiga demagogin tar över.

Diktatur är ju klickens makt över flertalet. Det omvända är demokrati. Och i vår kapitalistiska värld är all makt samlad hos ett fåtal enormt rika kapitalister som faktiskt styr hela länders politiska liv. Det gäller Sverige och det gäller nästan hela världen. ”Vad är det för fel med att samhället har kontroll över näringslivet när näringslivet är grunden för all samhällelig verksamhet? Ska enskilda ha den kontrollen har de kontroll över hela samhället och därmed är det fråga om diktatur!” / Skvitt i en kommentar hos Björn Alvebrand

För dessa kapitalister är det lika bra med diktaturer som med så kallade västerländska välvilligt inställda ”demokratier”, bara de går i de gigantiska företagens ledband. Sverige är en sådan ”demokrati”. Och Sverige handlar med Saudiarabiens islamistiska diktatur.

Här är några som tycker det är viktigt att handla med Saudiarabien:

Dag Andersson, vd Diaverum
Carl Bennet, ordförande Carl Bennet AB
Gunnar Brock, ordförande Stora Enso
Christian Clausen, vd Nordea
Alrik Danielson, vd SKF
Börje Ekholm, vd Investor
Annika Falkengren, vd SEB
Olof Faxander, vd Sandvik
Leif Johansson, ordförande Ericsson
Tom Johnstone, tillträdande ordf. Husqvarna
Carola Lemne, vd Svenskt Näringsliv
Ronnie Leten, vd Atlas Copco
Martin Lundstedt, vd Scania
Keith McLoughlin, vd Electrolux
Anders Narvinger
Anders Nyrén, vd Industrivärden
Stefan Persson, ordförande H&M
Olof Persson, vd Volvo
Lars Renström, vd Alfa Laval
Cristina Stenbeck, ordförande Kinnevik
Hans Stråberg, ordförande Atlas Copco
Karl Henrik Sundström, vd Stora Enso
Carl-Henrik Svanberg, ordförande Volvo
Johan Söderström, vd ABB Sverige
Michael Treschow
Björn Wahlroos, ordförande Nordea
Jacob Wallenberg, ordförande Investor
Lars Wedenborn, vd FAM
Hans Vestberg, vd Ericsson
Lars Westerberg, ordförande Husqvarna
Leif Östling, ordförande SKF

DN/Debatt förklarar de varför. Naturligtvis utan att ange de rätta skälen. Istället för de fram argument som den oinsatte lätt faller för. Då lyfter de fram de mänskliga rättigheterna och man menar att dessa stärks genom att man har ett handelsutbyte. På så sätt kan man påverka regimen i Saudiarabien att bli mera human vill man påstå. Det är dock bara demagogi för att rättfärdiga att de handlar med regimen och affärer är ju deras levebröd. Allt som är bra för affärerna är bra för dem. Några andra ambitioner än att förbättra affärerna har de inte.

Borgarklassen älskade Saudi

Det här är ju inget annat än propaganda fullt i klass men Joseph Goebbels dito. Så vad förenar svensk näringsliv med nazismen? Fundera på det en stund!

 

All politik är bra för borgarklassen bara den gynnar affärerna. 

Kuba är inget land som för en politik som gynnar borgarklassen och därför stödjer all världens borgarklass USA:s embargo mot Kuba. Kuba kallas diktatur bara för att kapitalets diktatur inte kan verka där.

Men en folkfientlig diktatur av värsta sort, såsom Saudiarabien stör inte svenskt näringsliv eftersom affärerna med denna islamistiska och absoluta monarkiska halshuggar-diktatur går så enormt bra. Då har mänskliga rättigheter och kvinnors jämställdhet inget värde. Tvärt om. En hård diktatur med vidriga sharialagar och rekord i stympningar och avrättningar är inget som stör så länge affärerna går som vore de smörjda med olja, vilket de ju faktiskt bokstavligt också är.

Borgarklassen älskade Saudi 3

Förra året halshögg Saudiarabien 82 människor. Hittills i år har man halshuggit 40 personer. Att påstå att våra handelsavtal med Saudiarabien skulle mildra diktaturen och borga för ökade mänskliga fri- och rättigheter finns det inga belägg för.

Borgarklassen älskade Saudi 2

När man betänker att svenskt näringsliv och hela den kapitalistiska borgerligheten hatar varje regim som sätter käppar i hjulen för deras sätt att sko sig på vanligt folk och kallar sådana regimer för diktaturer och när man betänker att svenskt näringsliv och hela den kapitalistiska borgerligheten påstår att handel med diktaturer ger en möjlighet att påverka sådan regimer i rätt riktning så inställer sig ju en fråga helt naturligt: varför handlar man inte med Kuba? Att handla med Saudiarabien ska innebära att man kan påverka landets regim till att bli demokratisk. Men då borde det ju även gälla Kuba och Nordkorea också.

Nu har man i över 50 år utmålat Kuba till en av de värsta diktaturerna och ändå vill man inte handla med landet. Så propagandan och borgarklassens demagogi, den hänger inte ihop. Den hänger inte ihop!!!

När ovan nämnda personer skriver på DN Debatt att ”Kärnfrågan är om vi tror att vi åstadkommer utveckling, ökad öppenhet och välstånd för människor genom ökad handel och samarbeten – eller om vi tror på isolering och handelsstopp. För oss är svaret lika självklart i dag som det har varit historiskt. Genom internationell handel, möten mellan människor, partnerskap och samarbeten kan vi öka förståelsen för varandra och komma till rätta med brister i samhällen” så gäller det uppenbarligen inte Kuba, vars demokrati faktiskt vid en närmare granskning står högre än den vi själva har och kan beskrivas så som jag skrev i ”Bara lite gemenskap”, vilket dock inte skrevs med Kuba i tankarna.

Antag att Kuba verkligen skulle vara en diktatur. Antag att detta skulle vara sant. Men till skillnad från Saudiarabien har man inte dödsstraff. Man har inte stympande straff och man har inte andra kroppsstraff heller. Man har inte heller tillnärmelsevis lika många dömda på grund av politiska skäl.

Antag att Kuba är en diktatur. Jämfört med Saudiarabien är Kuba dock faktiskt i så fall en äkta velourdiktatur. Och enda skälet att Kuba skulle vara en ”diktatur” är att man inte har flera olika partier och framför allt att man inte släpper in västerlandets multinationella företag att berika sig på kubanerna. Det är just det och just därför som Kuba ifrågasätts och utsätts, allt sedan man nationaliserade de utländska företagen, för en massiv lögnkampanj. Borgarklassen kan inte sko sig i Kuba! Folk arbetar för sitt gemensamma bästa och har därför ett av världens absolut bästa välfärdssystem med till exempel mer än tio gånger fler läkare per capita än Sverige har, gratis universitetsutbildning och gratis sjukvård. Då är det en ”diktatur”. Ett farligt inspirationshot för hela den kapitalistiska världens förtryckta folk och då måste Kuba motarbetas!

 

Så vad förenar svensk näringsliv med nazismen?

Just det!

Funderade du en stund på det?

Eller ska jag leverera svaret: Hitler kom till makten med pengar från storkapitalet! Utan det stödet hade det varit helt omöjligt. Och svenska företag handlade ivrigt med Nazityskland utan att det hindrade den ohyggligt inhumana politiken att växa sig starkare för varje ton järnmalm och allt annat vi levererade till till Tyskland. Svenskt näringsliv hyllade Adolf Hitler därför att han var den störste garanten för borgerskapets totala envälde och världshistoriens störste fiende till folksocialismen!

 

All politik är bra för borgarklassens kapitalister – bara den gynnar affärerna!


 

Mer läsning

 

Margot Wallström stoppades från att tala på Arabförbundets möte eftersom hon tar upp frågor om demokrati och mänskliga rättigheter.

Saudier avrättades med svärd

Avrättningsmetoder

Svensk-Kubanska Föreningen

Public service – SVT


En gång i tiden

 

i TV:s barndom i Sverige

Jag har varit med om hela utvecklingen. Från när TV kom till de svenska hemmen. Det fanns bara en kanal och alla program var i svartvitt. På onsdagar låg sändningarna nere. Meningen var att familjemedlemmarna skulle umgås med varandra och inte sitta och glo på TV hela kvällen. Och en vanlig fråga varje dag var ”Såg du på TV i går …”.

Man köpte sig TV-kanna med expanderkork och flätat ytterhölje med handtag. Det var en termos för kaffe. En standardsak som måste finnas i varje välordnat hem.

I programutbudet skulle finnas, då som nu, nyheter och underhållning, men också folkbildande program. Det sista ansågs allra viktigast. Och TV hade ett enormt genomslag.

Sen kom en kanal till. Också den statlig, så klart. Och så kom OS -68 i Mexico. Då  hade Sveriges television just lanserat färgsändningar och alla radiohandlare hade färg-tv-apparater påslagna i sina skyltfönster med direktsändning över satellitlänk. Folk flockades vid dessa fönster för att följa sändningarna i färg. De flesta hade ju inte råd med en sådan dyr investering som en färg-tv innebar. Men just därför slog möjligheten till avbetalning igenom på bred front detta år och folk konkade på sina otympliga kartonger som innehöll årets absoluta statuspryl.

Det gick några år och staten tonade ned att TV skulle vara folkbildande, men fortfarande satsades det ändå en hel del på den typen av program. Att man var på väg bort från den idén märktes dock tydligt på ett program som hette ”Fråga Lund”. För den som inte minns detta program kan jag ju berätta att det det vara lärda professorer från Lunds universitet som svarade på tittarnas frågor. Snart kom även en studiepublik in som fick ställa frågor. Då började programmet att förlora i kvalitet och man släppte fram både lustigheter och nonsensfrågor.

I slutet av programmets historia släppte man in politiker som fick ställa alla frågor den kvällen. Det blev programmets fullständiga bottensändning. Jag minns frågan från Kjell Olof Feldt. ”När jag tvättar strumpor försvinner det ofta en strumpa. Vart tar den vägen?” Kort sagt, ”Fråga Lund” hade förvandlats från att ha varit ett upplysande program med populärakademiska ambitioner till ett meningslöst underhållningsprogram utan värde och eftersom det fanns särskilda program som enbart hade ambitionen att underhålla så fanns det inget värde i att ha kvar programmet och det lades ned.

Det var i denna veva som TV3 dök upp och staten försökte stoppa sändningarna. I riksdagen skrek främst Moderaterna om yttrandefrihet, valfrihet och värdet av en fri television. Och så fick vi den första kanalen i TV som var kommersiell och saknade allt folkbildningsintresse och försåg TV-tittarna med nonsensunderhållning och amerikanska Hollywoodfilmer som propagerade för ”the amercan way of life”, samt USA:s heroiska insats i andra världskriget där man nästan kunde tro att Sovjetunionen aldrig hade deltagit. Givetvis kunde även Sveriges television visa precis samma förvrängda Hollywoodversioner av verkligheten. Därför var det bara de som mindes som insåg hjärntvätten.

Som tur var fick man samtidigt se fruktansvärda reportage och nyhetsinslag på USA:s obeskrivliga övergrepp på Vietnams folk, men till att börja med rapporterades om Vietnam-demonstranterna på ett synnerligen förvridet och falskt sätt och de kallades kommunister och Gud vet allt. Men vartefter verkligheten gick upp för merparten av folket så sansades tonen. Det gick ju inte längre att dölja sanningen. Det kan vi bland annat tacka Sköld Peter Matthis för.

Under tiden hade vi fått TV4 och sen kom den ena kanalen efter den andra. De som trodde att fler kanaler betydde mångfald fick snart se att det betydde enfald. Det var ju just det som borgerligheten med Moderaterna i spetsen ville ha. Människor skall inte upplysas. De skall indoktrineras med propaganda och eftersom propagandan hade utvecklats enormt sedan Goebbels dagar sågs den i den moderna förfinade tappningen inte som propaganda utan som underhållning. För trovärdighetens skull visades dock en del ”avslöjade” reportage, men enbart sådana som inte avslöjade den verkliga makten. Och så är det än i dag, men den typen av program blir allt mer sällsynta.

För att konkurrera med de kommersiella kanalerna har SVT kopierat det mesta från dessa och hur likformigt det har blivit märks tydligast i nyhetssändningarna. Man ser exakt samma sak i TV4 som i nyheterna i ”Gomorron Sverige” på TV1. Zappar man ser man samma nyhet samtidigt oavsett vilken kanal det är! Märkligt! De måste ju snacka ihop sig om när varje inslag ska visas! Varför då? Och har de ingen känsla för företagshemligheter? Jag menar att borde inte de olika kanalerna behålla för sig själva när och vilka inslag de ska ha?  Uppenbarligen inte!

Numera har SVT samma programutbud som de kommersiella kanalerna och det är bara nosens-underhållning som gäller. Så här ser TV-aftonen ut i kväll:

SVT fördumnings-TV

Det är inte mycket att hänga i julgranen, så att säga. Därför rekommenderar jag Comandante i kväll eller när du har tid, fram till 14 augusti. Sen är det försent. I morgon klockan 22:15 kan du på Kunskapskanalen se uppföljaren, ”Looking for Fidel”. ”Amerikansk dokumentär från 2004. I uppföljaren till Comandante möter regissören Oliver Stone återigen Kubas ledare Fidel Castro på Kuba. Stone fokuserar intervjuerna kring Castros maktställning och behandlingen av dissidenter och journalister under 2003, då flera politiskt aktiva greps och ställdes inför rätta.
Regissör: Oliver Stone. Produktionsår: 2004″ 

Om Commendante kan följande sägas: 

Det är Oliver Stones uppmärksammade dokumentär som skildrar mötet med Fidel Castro under tre dagar 2002 och bygger på samtal mellan Oliver Stone och den då 75-årige Castro.

Oliver Stone fick besöka vilken plats som helst i Kuba utan att ett besök skulle behöva förberedas. Detta för att Castro ville visa att han inte hade något att dölja. Och vart han än kom såg filmteamet glada och välmående människor, men inga trashankar och fattiga tiggare. Men i övriga Latinamerika hade de sistnämnda inte gått att dölja, ignorera eller missa och liksom i USA och Kanada, men även i hela Europa, hade fattiga människor varit mer än enkelt att hitta om man så ville, som vi ju alla vet.

Det moderna Europa

Alla tycktes vara glada i att se sin älskade Fidel och det märktes tydligt på universitetet som de besökte. Där fanns, och finns, studenter från många olika länder. Till och med en från USA finns med i reportaget. De betalar en engångsavgift när de anmäler sig till universitetet men sen är allt gratis! Var i världen finns det något liknande?

Och intressantast av allt är när Fidel talar om valen i Kuba. Det finns ingen stans en större direktdemokrati. Ändå har man bara ett parti. Eller kanske det är just därför man har detta unika demokratiska system. Hade man flera partier att välja på så hade borgarklassen fått inflytande och skapat sig utsugningsmöjligheter till förfång för välstånd och jämlikhet.

Just enpartisystemet skjuter borgarklassen in sig på och kallar Kuba ”diktatur”. Klart de gör! De kan ju inte leva på andras arbete i ett land som Kuba. Och utan att ha några att sko sig på så finns det inget utrymme för borgarklassen. Klart att Kuba utmanar dem. Och utan sakliga argument finns bara statskuppsförsök, mord och handelsembargo att ta till och lögner sprids genom all världens media.

Rekommenderad läsning:

USA – Kuba
Raúl Castro: Ja till normalisering, men vår suveränitet måste respekteras!

Läs mer.

Och ett litet tankeexperiment.