Vad ska pensionärerna göra med alla sina pengar?


Tur att PRO-tidningen finns

 

Den ger råd kring det mesta i den frågan

I varje nummer har man en avdelning om ekonomi. I det senaste numret av tidning, nr 4 2015, får man veta att det inte alltid är problemfritt att ge bort sin villa och bostadsrätt inför hädangången.

Ekonomiavdelningen i tidningen handlar väldigt mycket om just sådana saker. Alltså hur man förvaltar sin förmögenhet både som pensionär och inför hädangången.

För de allra flesta pensionärer finns inte sådana problem. Istället handlar det för de flesta om hur de ska kunna skjuta upp hädangången, så att inte svälten och de verkliga ekonomiska bekymren kring hur man ska kunna överleva på sin pension leder till en för tidig död. Men sådana frågor som alltså berör långt fler pensionärer lyser helt med sin frånvaro i PRO-tidningen. Antagligen för att man inte har några svar på dessa frågor. Finns det inga pengar så finns det inga pengar och inga som helst åtgärder kan en fattigpensionär vidtaga. I vart fall inga som tidningen tycker sig kunna rekommendera.

Från min egen bekantskapskrets kan jag dock ge några råd.

1. Flytta till den allra minsta och billigaste lägenhet som står att få.

2. Samla och panta returglas och -burkar i stadens papperskorgar.

3. Skilsmässa och särboende. Har man barn är det enkelt. Låt barnen bo i samma lägenhet som föräldern är skriven i medan föräldern bor kvar hos sin före detta äkta hälft.

PRO-tidningen o ekonomi

Jag tycker det är stor skam att PRO:s tidning aldrig lyfter fram de vanliga pensionärernas ekonomiska problematik. Men jag antar att skälet är att vanliga pensionärer inte har råd med tidningen och därför inte läser den.

I senaste numret, 4 2015, offrar man ett dubbelsidigt reportage om Rune Hallberg. Han är en pensionerad chef med en lokal på 600 kvadratmeter. Där har han samlat 4000 konstverk av 400 konstnärer.PRO-tidningen o ekonomi 2

Hur intressant är det för en pensionär som är glad över att ha räddat ekonomin genom att ha kommit över en bostad som bara är på 20 kvadratmeter med kokvrå och inte ens vågar drömma om en lokal dessutom?

Hur intressant är det för en pensionär som har fått sälja det mesta av sina kära ägodelar för att få plats i ett kyffe?

Hur intressant är det för en pensionär som inte ens under sin tid som låglönearbetare aldrig hade råd med annat än affischer och usel hötorgskonst?

PRO-tidningen o ekonomi 3

Kort sagt, för de allra flesta finns inte något problem med vad de ska göra av alla sina pengar. De har inga, helt enkelt. Det är bara en liten gynnad elit som har problem med vad de ska göra med alla sina pengar inför hädanfärden. Och det är denna lilla elit som PRO pensionären skriver för. Det syns ju även i frågespalten. Där handlar det bara om hur man överlåter sin förmögenhet. Hur intressant är det för den vanlige pensionären som för att överleva har varit tvungen att konsumera den lilla besparing den eventuellt hade vid pensioneringen?

PRO-tidningen o ekonomi 4

 


Äldre inlägg av Skvitt om pensioner

Naivism

3 gånger fler fattiga på 8 år

Ska jag verkligen drabbas av fattigdom?

Skvitt synar pension, Pensionsmyndighet, mm.

Fattigpensionärer ökar kraftigt

Oj, så mycket bättre!

S och pensionerna

När Skvitt klantade sig

Den skandalösa pensionen

Pensionärerna

Inte fan ska man stjäla andras texter

Pensionsmyndigheten och propagandaministeriet

pensionärsrånare Lindström

 

 

 

Vem styr egentligen landet


Politikerna

 

eller några få bankirer i all hemlighet?

”… att som en grupp har denna gränsöverskridande elit i princip ett starkt egenintresse i att puffa för en svagare inkomst- och förmögenhetsbeskattning samt svagare statlig reglering, mer ”öppna” marknader och svagare restriktioner för politiskt inflytande och kampanjutgifter över gränserna – med en enorm ”transnationell arme” av privata banker, advokatbyråer, revisionsbyråer, lobbyister och PR-firmor redo att göra sin budgivning.”

Så lyder en av de sista meningarna i ett långt inlägg på Vaken.se. Det bygger på vad Carroll Quigley har avslöjat. Han var historieprofessor på Georgetown University från 1941 till 1976. Han undervisade också vid Princeton och Harvard, samt föreläste vid Brookings institut.

”Under tidigt 1960-tal gjorde Carroll Quigley omfattande forskning för sin encyklopediska Tragedi och Hopp: En Historia om Världen i Vår Tid (Tragedy and Hope: A History of the World in Our Time). Tragedy and Hope återberättade, i över 1300 tätskrivna sidor med litet tryck, om hur en kader av extremt välbärgade och mäktiga individer successivt kom till makten. Några var bankirer, andra började inom andra industrier men kom in i bokbranschen eftersom det var där den riktiga makten fanns. De handlade oftast bakom scenen, inte som rikens politiska elit men som en internationell elit – eller superelit. För dem blev naturliga gränser och lojaliteter allt mer meningslösa.”

Carroll Quigley skrev i Tragedy and Hope:

‘Det existerar, och har existerat i en generation, ett internationellt anglofilt nätverk som agerar, i viss utsträckning, på sättet den radikala högern tror att kommunister agerar. Faktiskt har detta nätverk, som vi kan identifiera som rundabordsgrupper, ingen som helst motvilja till att samarbeta med kommunisterna, eller någon annan grupp, vilket de ofta gör. Jag känner till några av denna gruppens verk eftersom jag har studerat det i 20 år och tilläts i två år, i början av 1960-talet, att undersöka deras papper och hemliga protokoll. Jag har ingen motvilja till gruppen eller de flesta av dess mål och har, under lång tid av mitt liv, stått det och dess många instrument nära. Jag har protesterat, både i det förflutna och nyligen, mot ett fåtal av dess policys (särskilt dess tro att England var en Atlantisk snarare än en Europeisk makt och måste allieras, eller till och med ingå i federation, med USA och måste isoleras från Europa), men generellt sett har min huvudsakliga skillnad i åsikter varit att det föredragit att förbli okänt och jag tror att dess roll i historien är tillräckligt betydelsefull för att att det ska bli känt”.”

Klickar du här får du läsa en lång text, men ta dig tid. Något mera avslöjande är svårt att finna.

Bankirerna styrDet är några få bankirer som skapar våra kriser, även den i Grekland i dag.

Det är dessa som dikterat den politik som Reinfeldt och Borg drev igenom och som raserade välfärden och det är dessa som dikterar villkoren för Löfven så att han inte ens med egen budget kan återställa välfärden ens om han har den viljan.

Det är dessa bankirer som i bakgrunden agerade när det svenska pensionssystemet förvandlades till en katastrof för de flesta pensionärer.

Det är dessa bankirer som tvingar fram arbetslösheten och låter Milton Friedman påstå att en arbetslöshet på 7 % är nödvändig för en sund ekonomi, vilket han fick Nobelpriset i ekonomi för.

Det är dessa bankirer som styr oss helt utan demokratisk insyn. De styr våra politiker och den politik dessa driver, antingen av fri vilja eller för att de är helt bakbundna.

Trodde du på att vi lever i en demokrati bara för att vi har ett parlamentariskt styrelseskick med rösträtt och val vart fjärde år?

Nytt hos mig


Nya foton

 

på min fotoblogg

Skvitts nya fotoblogg

Skvitts nya fotoblogg


Andras bloggar med fantastiska foton

Imsys

Baraenbildavmig

Haloj världen!

Kristallinas foton

Vårt kulturarv

 

 

Hotet mot världsfreden


Svart till vitt

 

och vitt till svart, det är propagandans uppgift

Vi är utsatta för en våldsam propaganda i dessa tider. Alla ledande media ställer upp för att trumma i oss att Ryssland är hotet. Men hur ser det egentligen ut?

Jinge belyser saken kortfattat. Klicka här.

Hotet mot världfreden

Almedalsveckan numera


Bara ett jippo

 

och kommersialiserat

Ursprunget till Almedalsveckan är de tal som Olof Palme under flera somrar höll i parken Almedalen i Visby. Det började som ett improviserat möte när han var utbildningsminister 25 juli 1968. Palme talade från ett lastbilsflak.

I bilden nedan kan du läsa vad Sven Tycker. Vill du läsa helans inlägg ska du klicka här.

Palme vrider sig-AlmedalenInte konstigt om Olof Palme vrider sig i sin grav.

Tjafs om trams


Enkla frågor är lättast

 

 

så för att få fokus på den egna personen blottläggs dumheten

Så identifierar man en nolla. Och politiken har gott om dem. Endast ett fåtal politiker sticker ut med begåvning. Detta sagt utan politisk värdering av dem.

Oisín Cantwell tar upp några exempel.

1. ”Vad kan statsrådet göra för att fler i Sverige ska börja spela cricket?” Riksdagsledamoten Sten Bergheden (M) frågar idrottsminister Gabriel Wikström.

2. Socialdemokraten som ville veta vad utrikesminister Carl Bildt tänkte göra för demokratiseringen av furstendömet Monaco. Frågan var väl inte så korkad, kan jag tycka. Det korkade var ställa frågan till Carl Bildt. När var han intresserad av demokrati?

3. En miljöpartist hade hört ett rykte om att Marinens musikår skulle läggas ner och ville veta hur försvarsminister Karin Enström såg på saken.

Stora frågor för små hönshjärnor, om man så säger.

Och:

4. Sverigedemokraterna föreslog att riksdagen skulle starta hunddagis. Den frågan är ju viktig nu sedan SD kommit in i riksdagen. Fähundar behöver ju ett dagis.

 

 

Skärp er, politikerLäs hela Oisíns kolumninlägg.

När det är stora svåra frågor klubbas de oftast igenom utan längre debatter i kommuner, i landsting och i riksdagen eftersom ingen vill avslöja sin egen inkompetens. Men obetydliga frågor kan ältas och bordläggas för att alla har så mycket att säga. Det är ganska tragiskt.


 

Alternativ bild

Riksdagsfrågan